En del av gruppen

Min sista dag på Bolibompawebben.

Jag blev upphöjd til Bolibompis för evigt och fick en guldpin och ett nyckelband med en drake. En handduk också.
Om alla arbetsplatser vore så måna om det mänskliga som den här skulle livet vara bättre för många. Det är jag övertygad om.

På andra arbetsplatser jag haft har man inte fått uppskattning nån enda gång. På denna mailas det lovord fram och tillbaka dagen lång. På Ica visste min kassachef inte vad jag hette, fast jag jobbade där 8 månader, på denna vet folk jag inte ens hälsat på vem jag är. Helt otroligt.

Undrar hur stämningen är på fyran? Det verkade väldigt kul när jag var där. Men det är ju milsvid skillnad på redaktionernas uppgifter trots allt. Får se hur det blir.

Men av någon anledning känner jag mig inte som en del av det hela. Min naturliga förmåga att dra mig undan så fort folk börjar samlas i grupper sätter in.
- Nej nej, jag vill inte räknas med som en av de andra, jag vill hålla mig på min sida, i mitt eget hörn.

- Åh, Lovisa, du måste hänga med på sittning på fredag.
- Nä, jag kan nog inte.

- Lovisa, häng med på klassfest.
- Jag kan nog inte...

- Lovisa, vill du vara med i våran grupp
- Nej för i helvete!!! Ehm, eller, jag kan nog inte...

Nä, skärpning krävs. Nu ska jag börja hänga med, släppa loss, bli en del av gänget.
Någon som vet hur man gör?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0