Komplimange och knak

Åh.

Jag fick precis en fullständigt fantastisk och sprakande komplimang. Det är nog en av de bästa saker jag hört i hela mitt liv. Glorius!

Det handlade inte om mitt utseende, inte alls, utan om något jag presterat och en uppmuntran att fortsätta.
Oj oj oj. Trots att solen inte varit framme på tre veckor nu (seriöst!) blev jag alldeles varm i magen. Och i själen.

För övrigt känns hjärnan som mos, men det är för att jag var hos mr. chiropractor och han upptäckte att en av mina stora ryggkotor rört sig framåt och utåt. Den skulle ha sätta på plats, inåt och nedåt. Satans!

Det var INTE skönt. Så jag är snurrig som tusan. Men det känns mycket bättre...

Jag kommer nog leva på den här komplimangen i många månader. En sån där grej att berätta för barnbarnen. Herre min je vad jag blåser upp detta. Inte helt klokt egentligen.

Nä, nu ska jag photoshoppa vidare!

Kommentarer
Postat av: Maria

Men du måste ju berätta vad komplimangen var! Värsta cliffhangern! :O

2008-12-11 @ 12:55:52
Postat av: Chippe

Bra med photoshop så att en outbildad till slut kan fatta vad kiropraktorn gör.

Komplimanger är bra. Men ibland vill man inte berätta dom för att då försvinner lite av skimret omkring dem. Fast jag vet inte om det är fallet just här.

2008-12-14 @ 15:45:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0