Storasystrar har det knepigt
Nyligen fick min systerdotter en lillasyster. När barnet låg i magen var hon ömsom förväntansfull, ömsom helt ointresserad av det nya livet. Men en sak hade hon bestämt: Hon ville ha en lillasyster.
- Mamma, ge mig nu ingen lillebror för jag vill faktiskt inte ha nån! sa hon bestämt när min syster förde saken på tal.
Eftersom min syster är en snäll och god mor, födde hon en liten flicka. Bedårande tyckte alla. Ful och skruttig tyckte den förstfödde. Med en röst fylld av panik förklarade hon att hon fått ett syskon:
- Hon är jättesnäll, sa hon och grät.
Det var inte så lyckat.
Nu har gråten övergått i en förvirrad kärlek. Så fort någon annan lyfter upp den leende lillasystern, förklara hon bestämt:
- Hon tycker faktiskt inte om dig, hon är rädd. Hon tycker bara om mig!
Så pedagogisk som man är säger man ja att så är det självklart och lyfter över den lilla krabaten till dess rättmätige ägare: storasyster.
När min lillebror kom blev jag nog också lite galen. Jag tror barn blir det. Hur kul är ett skrikande paket som får alla uppmärksamhet? Jag såg det i alla fall som min plikt att lära honom allt som jag redan kunde. Till exempel uttala saker korrekt och göra piruetter. Men min lillebror ville mest pilla sig själv i naveln och sätta på sig mina glittriga smycken.
Det kanske det som är hela grejen med småsyskon, de vägrar att göra som man vill. Vilka tror de egentligen att de är? Storasyskon eller?
- Mamma, ge mig nu ingen lillebror för jag vill faktiskt inte ha nån! sa hon bestämt när min syster förde saken på tal.
Eftersom min syster är en snäll och god mor, födde hon en liten flicka. Bedårande tyckte alla. Ful och skruttig tyckte den förstfödde. Med en röst fylld av panik förklarade hon att hon fått ett syskon:
- Hon är jättesnäll, sa hon och grät.
Det var inte så lyckat.
Nu har gråten övergått i en förvirrad kärlek. Så fort någon annan lyfter upp den leende lillasystern, förklara hon bestämt:
- Hon tycker faktiskt inte om dig, hon är rädd. Hon tycker bara om mig!
Så pedagogisk som man är säger man ja att så är det självklart och lyfter över den lilla krabaten till dess rättmätige ägare: storasyster.
När min lillebror kom blev jag nog också lite galen. Jag tror barn blir det. Hur kul är ett skrikande paket som får alla uppmärksamhet? Jag såg det i alla fall som min plikt att lära honom allt som jag redan kunde. Till exempel uttala saker korrekt och göra piruetter. Men min lillebror ville mest pilla sig själv i naveln och sätta på sig mina glittriga smycken.
Det kanske det som är hela grejen med småsyskon, de vägrar att göra som man vill. Vilka tror de egentligen att de är? Storasyskon eller?
Kommentarer
Postat av: London_Calling
phh....smasyskon, det ar bara skap med det :-)...
sla dom i huvve me en olburk, det funkar bra, da vaxer de rakt :-)
/m
Trackback
