Första maj i sann socialistisk anda
Första maj. En dag för demonstration. När de som vill kan gå ut och gå för sin åsikt.
Förra året gick jag först lite med SSU då min bror var ordförande för SSU Nacka. Det var trevligt ända fram tills jag blev tilldelad en bit av ett lakan som visade sig vara sidofanan. Helt plötsligt hade jag ansvar för att håla det lila tygstycket rakt så att de vid sidan om kunde läsa något fint budskap. Helt absurt. Jag var inte med i SSU!
Så jag ropade ( i sanna socialistisk anda) på en liten kille med blond lugg, hörrudu! kom hit och håll! Det gjorde han, med skräck i blick och jag O kunde tåga vidare.
Efter några hundra meter stötte vi på min näst yngsta kusin, F. Hon var där med sitt SSU, men vi gick inte me dem för längre fram spanade jag mina morföräldrar. Mormor och morfar gick nog bakom något som hade med EU att göra.
Ett tag orkade vi gå med dem, men det gick långsamt, så vi satte eld i baken för att försöka hitta någon internationell åsikt att stödja. Det slutade med att vi gick tillsammans med några som hade åsikter om de Tamilska tigrarna.
Men i år jobbar jag. Sitter inne och tittar ut och tänker på att när jag var liten var min läsning reglerad av sanna socialistiska regler. Jag fick bara läsa Bamse. Absolut inte Kalle Anka eller någon annan Disney-tidning. Vilket resulterade i att jag så fort jag kom hem till kompisar betedde mig helt osocialt och satt och läste gamla serier och tittade på My little ponny allt vad jag orkade. Efter att jag var för gammal för Bamse var det KP, inte Frida eller Okej, som gällde. Jag klagar inte på denna uppfostran, inte alls. Jag är glad att jag inte tycker om skittidningar (enligt mig) som VR och liknande nu. Men jag har fortfarande bilden i huvudet av en Valborgsmässoafton när jag sov över hos min granne första gången. Jag låg vaken ända tills hon hade somnat. Sen drog jag försiktigt ut hennes nedersta skrivbordslåda och tog ut alla Kalle Ankatidningar. Så smög jag till badrummet och satt och läste hela natten. Tills jag var så trött att jag inte såg något längre, då gick jag hem tvärs över gatan för jag vågade inte sova hemifrån förrän jag blev 12.
Slut på första maj-sagan.
Förra året gick jag först lite med SSU då min bror var ordförande för SSU Nacka. Det var trevligt ända fram tills jag blev tilldelad en bit av ett lakan som visade sig vara sidofanan. Helt plötsligt hade jag ansvar för att håla det lila tygstycket rakt så att de vid sidan om kunde läsa något fint budskap. Helt absurt. Jag var inte med i SSU!
Så jag ropade ( i sanna socialistisk anda) på en liten kille med blond lugg, hörrudu! kom hit och håll! Det gjorde han, med skräck i blick och jag O kunde tåga vidare.
Efter några hundra meter stötte vi på min näst yngsta kusin, F. Hon var där med sitt SSU, men vi gick inte me dem för längre fram spanade jag mina morföräldrar. Mormor och morfar gick nog bakom något som hade med EU att göra.
Ett tag orkade vi gå med dem, men det gick långsamt, så vi satte eld i baken för att försöka hitta någon internationell åsikt att stödja. Det slutade med att vi gick tillsammans med några som hade åsikter om de Tamilska tigrarna.
Men i år jobbar jag. Sitter inne och tittar ut och tänker på att när jag var liten var min läsning reglerad av sanna socialistiska regler. Jag fick bara läsa Bamse. Absolut inte Kalle Anka eller någon annan Disney-tidning. Vilket resulterade i att jag så fort jag kom hem till kompisar betedde mig helt osocialt och satt och läste gamla serier och tittade på My little ponny allt vad jag orkade. Efter att jag var för gammal för Bamse var det KP, inte Frida eller Okej, som gällde. Jag klagar inte på denna uppfostran, inte alls. Jag är glad att jag inte tycker om skittidningar (enligt mig) som VR och liknande nu. Men jag har fortfarande bilden i huvudet av en Valborgsmässoafton när jag sov över hos min granne första gången. Jag låg vaken ända tills hon hade somnat. Sen drog jag försiktigt ut hennes nedersta skrivbordslåda och tog ut alla Kalle Ankatidningar. Så smög jag till badrummet och satt och läste hela natten. Tills jag var så trött att jag inte såg något längre, då gick jag hem tvärs över gatan för jag vågade inte sova hemifrån förrän jag blev 12.
Slut på första maj-sagan.
Kommentarer
Trackback
