Lovisa Giertta – such a fortunate fool

För ungefär ett år sen hade jag, O och mina föräldrar alla kort på samma träningsanläggning. Det var ganska roligt, för ibland när man stod och drack vatten kunde man höra min faders stånkande och stönande bortifrån de fria vikterna och man blev sådär chockad över att träffa någon man verkligen känner fast på ett oväntat ställe vid en oväntad tidpunkt.
Som när jag för några veckor sedan träffade L i omklädningsrummet på Eriksdalsbadet, två skåp bredvid mitt. Man vet liksom inte vad man ska säga, för man känner ju varandra vilket gör att artighetsfraser inte går att använda. Konstigt.

I alla fall, så brukade min mor och jag gå varje tisdag på ett pass som hette dans-någonting. Ett helt underbart pass! Varje låt hade sin egna koreografi, väldigt lätta steg som kunde göras jobbiga ju mer man tog i. Tanken var att både män och kvinnor skulle delta, just för att det inte var några komplicerade steg, men under det halvår vi var där var vi bara kvinnor. Förutom den gång vi dragit med min far och O för att joina. Det var himla roligt. Min kära pappa var med som tusan i början på uppvärmningen, han gillar att dansa och han såg ut att ha det riktigt roligt. Men när de snabba låtarna kom och koreografin ändrades vart åttonde taktslag blev han rödare och rödare i ansiktet. Själv var jag så inne i passet att jag endast märkte hans ilska på ledarens förvånade min när han stampar ut ur salen under ständigt muttrande. O klarade sig igenom passet väldigt bra, men han förstod inte riktigt glädjen med det och log lite snällt efteråt för att säga att han var glad att jag och mamma hade det så kul.

Hon som var ledare för passet var helt magnifik. Blond hästsvans med en typisk orienterarkropp. Hon såg lite ut som teskedsgumman i ansiktet och hon brydde sig inte om hur hon var klädd eller såg ut, vilket gjorde att alla otränade människor i salen kände sig lika avslappnade. Man hade så roligt med henne. Hon började varje pass med att förklara att hon ibland inte kunde hjälpa att sjunga med i låtarna, för hon blev så glad, men att om det lät för hemskt skulle vi säga till. Det ledde ju självklart till att vi alla sjöng med lite då och då. Och hon såg oss där ute i salen, hon tittade uppmuntrande på var och en av oss minst en gång varje pass. Från första gången passet gick, till sista gången var vi exakt samma människor varenda tisdag. Om någon var borta en gång märkte alla det och när personen kom åter veckan därpå nickade man igenkännande, "du var borta förra veckan, vi märkte det, kul att du är här igen!"

Näst sista gången jag och min mor gick på passet berättade ledaren att hon var gravid och inte skulle hålla passet längre. Alla sa grattis och hon blev väldigt rörd. En annan tjej skulle ta över, men passet skulle ju vara detsamma så hon hoppades att vi skulle fortsätta.
Den nya ledaren var en tjej med rosa linne, blonderat hår, pärlörhängen (fast hon var i en träningssal!) och solariebränna. I stället för en rolig, fjantig hopp och studs-uppvärmning började hon göra dansuppvärmningar med tå-hopp, pliéer och så vidare. Första låten började, inte en av oss i salen hade ett leende på läpparna. I början gick det bra, alla vi som tränade kunde stegen bättre än hon, vilket var självklart eftersom vi varit där varje vecka i ett halvår. 30 sekunder in i låten säger hon : " kom igen nu tjejer, nu hoppar vi och försöker se snygga ut"

Då gick jag och mamma därifrån och vi gick inte tillbaka.

Se lite snygga ut... undrar om hon skulle sagt det till ett gäng killar! Larvigt, man går väl inte på träningspass för att hoppa runt och se gullig ut. Det är i vilket fall som helst väldigt svårt att göra det när man är röd och svettig. Vilka dumheter!

Jag och mamma började gymma istället, vi sket i passet på tisdagar, jag började gå ett dansaerobics-pass på torsdagar som var riktigt komplicerat och jobbigt. Ibland gick vi förbi salen där den nya tjejen försökte leda fem personer genom turerna i VÅRAT gamla pass. När den gamla ledaren körde var salen full. Lite sorgligt för den nya ledaren, men samtidigt så jäkla skönt att bara för att vi var tjejer som tränade, hade inte någon av oss något behov av att se snygga ut bara för att vi var omringade av speglar i en timme!