Jag vill leka
Huvudvärken som tagit över vänstra delen av min hjärna är inte att leka med.
Jag har försökt.
Den biter tillbaka, spottar och fräser och vägrar leka snällt.
Ikväll ska jag alltså på fest, Sveriges Radio-festa. Det är nog inte heller att leka med. Jag undrar om jag lyckas hålla ögonen öppna så länge att jag hinner se alla som har roligare jobb än jag någonsin kommer få bli fulla och sjunga kareoke och dansa bugg på borden eller om jag kommer somna i ett hörn med mitt passerkort tryckt mot hjärtat i ett krampaktigt grepp.
Den som lever får se.
Jag har försökt.
Den biter tillbaka, spottar och fräser och vägrar leka snällt.
Ikväll ska jag alltså på fest, Sveriges Radio-festa. Det är nog inte heller att leka med. Jag undrar om jag lyckas hålla ögonen öppna så länge att jag hinner se alla som har roligare jobb än jag någonsin kommer få bli fulla och sjunga kareoke och dansa bugg på borden eller om jag kommer somna i ett hörn med mitt passerkort tryckt mot hjärtat i ett krampaktigt grepp.
Den som lever får se.
Fyra år av överraskningar
Okej.
Trots att min rygg och nacke inte var att leka med under gårdagen, såg jag mycket fram emot att O skulle komma hem från skola och jobb. Vi skulle nämligen fira att vi varit ihop i fyra år med att laga en trerättersmiddag. Trodde jag.
O hade planerat annorlunda.
På morgonen får jag ett hemtelefon-SMS, ni vet när man skickar ett mess till ett hemnummer och så ringer det och så svarar man och en dataröst läser upp det. Rolig grej. I alla fall så säger datarösten att jag ska titta i balleringamuggen i bokhyllan. Där i låg ett litet, litet paket med en berlock. Från min O, en morgonpresent. Jag grät en liten skvätt över hur tur jag har som har en sån kompis som han.
Men överraskningarna var inte över där, vilket jag borde anat.
- Kom och möt mig vid t-centralen, sa han.
Jag lydde. Han kom med blomma och förklarade att vi skulle gå in på en klädesaffär för han skulle byta en mössa han köpt dagen innan. Han byter mössan och hämtar dessutom fram ett paket bakom disken. Tanken var att jag skulle ha jobbkläder och vilja byta om till något fint. Karln hade köpt en klänning åt mig!
- Nu ska vi äta, sa han.
Men var? Det var hemligt. Iväg på t-banan till St Eriksplan och Stockholms ENDA mexikanska restaurang. Inte bara att maten var god, men jag upptäckte att jag kan dricka Tequila igen, bara det är i form av en frozen margarita. Mm, fiskgryta.
- Vad ska vi göra nu då? sa jag.
- Om du vill gå på någon klubb har jag kollat upp två stycken, en man kan dansa på och en som är lite softare, men om du vill kan vi ju gå nånstans där man kan bada badkar och bara ta det lugnt...
Va?
Vi har inget badkar hemma.
- Vi ska inte sova hemma i natt, sa O.
Nähä... så ännu en överraskning alltså. Vi tar tvåan till Norrtull. Där ligger Stallmästaregården hotell, precis vid Hagaparkens början. Rummet var sjukt. Jag stod i flera minuter och memorerade inredningsdetaljerna. I badrummet bodde en spindel, perfekt för oss eftersom vi älskar spindlar och är vana vid att sova med dem nära nära. Självklart spenderade jag alltså min fredag med att dricka champagne (!!!) i ett badkar medans jag äter honungsmelon och mörk choklad. Jag säger då det.
Och att min lördag får börja med det bästa jag vet. Hotellfrukostar! Mmm... Melon, grapefrukt, nybakat bröd, kaffe som smakar te...mmm.
Nu sitter jag ju och jobbar, men att ha börjat dan på det sättet var fanimej inte fy skam! Så nu hurrar jag för O, han är det bästa som hänt mig sen min tatuering! Hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!
Trots att min rygg och nacke inte var att leka med under gårdagen, såg jag mycket fram emot att O skulle komma hem från skola och jobb. Vi skulle nämligen fira att vi varit ihop i fyra år med att laga en trerättersmiddag. Trodde jag.
O hade planerat annorlunda.
På morgonen får jag ett hemtelefon-SMS, ni vet när man skickar ett mess till ett hemnummer och så ringer det och så svarar man och en dataröst läser upp det. Rolig grej. I alla fall så säger datarösten att jag ska titta i balleringamuggen i bokhyllan. Där i låg ett litet, litet paket med en berlock. Från min O, en morgonpresent. Jag grät en liten skvätt över hur tur jag har som har en sån kompis som han.
Men överraskningarna var inte över där, vilket jag borde anat.
- Kom och möt mig vid t-centralen, sa han.
Jag lydde. Han kom med blomma och förklarade att vi skulle gå in på en klädesaffär för han skulle byta en mössa han köpt dagen innan. Han byter mössan och hämtar dessutom fram ett paket bakom disken. Tanken var att jag skulle ha jobbkläder och vilja byta om till något fint. Karln hade köpt en klänning åt mig!
- Nu ska vi äta, sa han.
Men var? Det var hemligt. Iväg på t-banan till St Eriksplan och Stockholms ENDA mexikanska restaurang. Inte bara att maten var god, men jag upptäckte att jag kan dricka Tequila igen, bara det är i form av en frozen margarita. Mm, fiskgryta.
- Vad ska vi göra nu då? sa jag.
- Om du vill gå på någon klubb har jag kollat upp två stycken, en man kan dansa på och en som är lite softare, men om du vill kan vi ju gå nånstans där man kan bada badkar och bara ta det lugnt...
Va?
Vi har inget badkar hemma.
- Vi ska inte sova hemma i natt, sa O.
Nähä... så ännu en överraskning alltså. Vi tar tvåan till Norrtull. Där ligger Stallmästaregården hotell, precis vid Hagaparkens början. Rummet var sjukt. Jag stod i flera minuter och memorerade inredningsdetaljerna. I badrummet bodde en spindel, perfekt för oss eftersom vi älskar spindlar och är vana vid att sova med dem nära nära. Självklart spenderade jag alltså min fredag med att dricka champagne (!!!) i ett badkar medans jag äter honungsmelon och mörk choklad. Jag säger då det.
Och att min lördag får börja med det bästa jag vet. Hotellfrukostar! Mmm... Melon, grapefrukt, nybakat bröd, kaffe som smakar te...mmm.
Nu sitter jag ju och jobbar, men att ha börjat dan på det sättet var fanimej inte fy skam! Så nu hurrar jag för O, han är det bästa som hänt mig sen min tatuering! Hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!
Länge länge
Jag har ännu en dag hemma. Min rygg är helt trasig, jag kan varken sitta, stå eller ligga utan att det gör ont. Jag känner mig riktigt, riktigt grinig!
Något jag gläder mig åt är i alla fall att alla mina fönsterblommor blommar på ett eller annat sätt. Juvelorkidéen är på väg och de andra kämpar på för fullt. Jag vill lägga upp en bild på det, men av någon anledning kan jag inte ladda upp de bilderna, så... a.
I natt hade jag och O varit ihop i fyra år. FYRA år. Det är mycket.
Vi hade sån lyx i början, jag kunde inte jobba och han vickade lite. Vi kunde vara med varandra hela dagar i sträck utan några måsten. Det är som att man alltid kämpar tillbaka dit, för att få så mycket tid till att umgås att man till slut börjar tycka det är jobbigt. Men den situationen kommer aldrig tillbaka. För hur mycket man än kan säga nej till saker, är det mesta sådant som inte går att strunta i.
Bara inte går.
Tänkte häromdan att jag nog känner för att flytta från Sverige om några år. Att leva länge i ett annat land, det skulle vara spännande. Och kanske nödvändigt för hjärnan. Miami kom upp som förslag. Kanske. Får se.
Sängläge
Idag har jag varit helt sängliggande på grund av min underbara rygg. Jag bli verkligen galen på min kropp. Jag har inte kunnat röra mig ordentligt på hela dagen. Jag började gå till den här kiropraktorn för att jag skulle bli frisk, inte för att jag skulle vara borta från praktiken hela tiden...
Jag är riktigt deppig för att det har varit plusgrader idag. Jag har suttit inne och tittat ut på snön som smälter bort. Sorgligt.
- Vi får helt enkelt vänja oss vid att det aldrig mer kommer vara en vit jul i Stockholm, sa O i morse.
Nä fy fan! Det kan det visst bli. Hade julen vart nu i helgen till exempel, vit vit vit!
Min hjärna är mos och min kropp är skrot. Ingen vidare onsdagskänsla helt enkelt.
Slut på meddelandet.
Gröna fingrar kliar
Ännu en tripp hos kiropraktorn blev till ännu en svimning och ännu en dag bort från praktiken. Och för alla som undrar: Ja, jag är en vekling...
Jag har så ont i nacken nu att jag inte kan titta åt sidorna och så ont i ryggen att jag inte kan andas in eller vrida mig. Stackars stackars lilla mig.
De senaste veckorna har jag försökt att tänka ännu mer på att vara miljövänlig. Jag brukar tänka på att släcka lampor och dra ur kontakter och köpa kravmärkt osv osv, men nu är jag mer fokuserad.
O har dragit om våra sladdar så att vi inte låter några apparater stå på stand-by längre. Klick, vi stänger av dosan med foten så går det ingen ström där. Klirr i miljökassan. Jag duschar kort kort kort och stänger ALLTID av kranen mellan intvålningar och dylika aktiviteter. Spara spara på varmvattenuppvärmningsenergi.
Jag har inte tagit bilen på flera veckor. Min lilla Seat är extremt bränslesnål och är i sig ett miljövänligt bilalternativ, men kollektivtrafiken är ju ack så mycket bättre. Och så ska jag köpa gröna gåvor till jul.
Nu märker jag ju självklart att jag låter extremt självgod när jag räknar upp allt det här. Men anledningen till att jag gör det är för att jag känner mig lite glad över att jag äntligen har något jag känner mig engagerad i. Mitt fokus ligger på att hitta nya sätt som jag kan vara klimatsmart (gode gud vad jag hatar det ordet, vi måste komma på nåt bättre!) på och se alla de otroliga möjligheter som finns.
Det är faktiskt roligt. Och jag vill inte vara självgod, jag tycker det känns kul bara. Det är som en utmaning, man skulle faktiskt kunna säga... tävling!
Nä, inte en tävling, men ändå kanske lite? Snälla?
Allt går inte att få kravmärkt, om man inte är miljonär och dessutom har all tid i världen. Men tänket att när man köper saker köper man det som kommer hålla länge är ändå något man kan hålla sig till. Det tycker i alla fall jag känns inspirerande.
Gud, jag låter verkligen som en självgod, käck, goodie-goodie-människa som klappar får och odlar morötter i balkonglådan.
Det måste vara det autonoma nervsystemet som sätter in, kiropraktorn sa att jag kanske inte skulle känna igen mig själv efter dagens behandling...
Luomusokeri!
!
Söka jobb jobb jobb
Så.
O mötte mig efter jobbet. Han luktade klor för han hade simmat på Idrottshögskolan. Själv var jag hungrig som minst två vargar.
Vi bestämde oss för att faktiskt göra slut på våra sista kronor och gå och äta vedugnsbakad pizza i Gullmarsplan. Jag tog en med grillade grönsaker och basilika. Det var faktiskt fantastiskt gott.
Så från den varma, italienska resturangen ut i stormiga Stockholm.
Och nu är det dags. Jag ska ta tag i livet efter praktiken. Jag ska skriva jobbansökningar. På riktigt. Inga extrajobb. Riktiga ansökningar.
Och precis som vanligt blir jag lite, lite, lite mer aggressiv än vad jag brukar vara.
Men bara lite.
Fråga bara O. Han måste, MÅSTE, nämligen hjälpa mig. Han ler som ett förskrämt barn varje gång jag ryter till: NEJ, så KAN man FÖR I HELVETE INTE skriva!!!
Okej okej, viskar han och tänker i sitt stilla sinne att det är ju faktiskt inte han som måste ta tag i sitt liv.
Men där har han fel. Min framtid är hans framtid. Så det så!
Över och ut.
Snövägg
Det har alltså snöat heeeela dagen.
Jag har inte sett röken av Gärdet, trots att det ligger cirka 56 meter från min fönsterplats. En vit vägg av snö har dolt sikten. jag ser INTE fram emot att ta mig hem i detta väder.
"Snökaoset fortsätter", har DN.se toppat med hela dagen. Kollektivtrafiken vet precis hur det är med kaos. Uschanimej.
Jag har inte sett röken av Gärdet, trots att det ligger cirka 56 meter från min fönsterplats. En vit vägg av snö har dolt sikten. jag ser INTE fram emot att ta mig hem i detta väder.
"Snökaoset fortsätter", har DN.se toppat med hela dagen. Kollektivtrafiken vet precis hur det är med kaos. Uschanimej.
Söndag blev juldag
Jag har haft min första helt lediga helg sen i maj. Det var skönt.
I lördags halkade jag på en isfläck. Jag tog emot mig med rumpan. Sen dess har jag inte kunnat lyfta min vänstra arm högre än brösthöjd.
I går var en fantastiskt dag på många sätt.
Frukost bestod av dinkelbröd med avocado, kaffe och en croissant samtidigt som vi tittade på 30 Rock, vår nya catch-up-serie.
Sen promenerade vi i blåsten till Sickla och köpte julgardiner och fortsatte vår tradition att köpa ett nytt granpynt var varje år. Jag valde en kula med bokmärksänglar, O en fredsduva. Efter det hade jag 25 kronor kvar på mitt konto, men jag kände mig huslig och varm i hela hjärttrakten.
När vi kom hem fuskade jag lite, för jag tvingade O att hänga upp julgardinerna direkt, (jag kan ju inte lyfta armen!) fast man egentligen inte får börja förrän nästa helg. Men det behövdes.
Det är sällan julen är så viktig för mig som den är i år. Men jag känner mig verkligen pynt-pyssel-stök-bak-mys-galen nu!
Fast snön ska smälta bort till på torsdag...
I lördags halkade jag på en isfläck. Jag tog emot mig med rumpan. Sen dess har jag inte kunnat lyfta min vänstra arm högre än brösthöjd.
I går var en fantastiskt dag på många sätt.
Frukost bestod av dinkelbröd med avocado, kaffe och en croissant samtidigt som vi tittade på 30 Rock, vår nya catch-up-serie.
Sen promenerade vi i blåsten till Sickla och köpte julgardiner och fortsatte vår tradition att köpa ett nytt granpynt var varje år. Jag valde en kula med bokmärksänglar, O en fredsduva. Efter det hade jag 25 kronor kvar på mitt konto, men jag kände mig huslig och varm i hela hjärttrakten.
När vi kom hem fuskade jag lite, för jag tvingade O att hänga upp julgardinerna direkt, (jag kan ju inte lyfta armen!) fast man egentligen inte får börja förrän nästa helg. Men det behövdes.
Det är sällan julen är så viktig för mig som den är i år. Men jag känner mig verkligen pynt-pyssel-stök-bak-mys-galen nu!
Fast snön ska smälta bort till på torsdag...
Ensam kvar...
Nu är jag helt ensam kvar i webbrummet...
Inte en kotte är här. Jag, praktikanten, är den enda som inte gått hem tidigare denna fredageftermiddag. Varför?
Jag sitter och funderar på om jag också ska ta mitt pick och pack och dra mig. Men... det är lite mysigt att sitta i lugn och ro och bli färdig med sitt. Dessutom ska jag inte träffa O förrän om en timme och jag har inga pengar att shoppa för.
Snart är det jul, som så många redan påpekat, och jag har bestämt mig för att bara köpa gröna presenter. Miljövänlig shopping står på Lovisas agenda i december. Det finns tusen bra webbsidor, och jag har ju inte så överdrivet många att köpa till.
Det svåra blir barnen, das kinder. En ettåring och en fyraåring. Vad vill de ha som är krav- och rättvisemärkt? Socker? Kaffe? Bomull? Kanske en fin skärbräda...
Det ska, enligt ryktet, ha öppnat en rättvisemärkt butik i Hammervillagehight nu. Det är bara att gå under Sharpnude-spåret. Så, dit ska jag bege mig nästa vecka. Då börjar julklappshandlingen på allvar. Söstra mi har redan börjat, men för henne sätter det igång redan i juli, så där ska jag inte jämföra mig.
Över och ut.
Dörrtema
Så, jag sitter alltså och klipper film. Det är fredag.
På fredagar har webbgänget discoeftermiddag. det innebär att vi kommer på ett tema och sen spelar massa låtar på det temat.
Denna fredag är det dörrtema. Vi har hittills hört allt från Notorius B.I.G. och Tommy Nilsson till Blink 182.
Bara så ni vet.
På fredagar har webbgänget discoeftermiddag. det innebär att vi kommer på ett tema och sen spelar massa låtar på det temat.
Denna fredag är det dörrtema. Vi har hittills hört allt från Notorius B.I.G. och Tommy Nilsson till Blink 182.
Bara så ni vet.
Bloggkoll
Jag har alltså varit hemma från jobbet pga snurr och svim från kiropraktorn.
Men nu är jag tillbaka. Och klipper film. Det är roligt.
Ikväll skulle jag först träffa S, sen på klassträff, sen på middag och nu dricka vin med S igen. Det är en så kallas CIRKELKOMPOSITION.
Solen har lyst utanför mitt fönster hela dagen och det suger i magen, jag vill ut och gå över hagen (Gärdet). Förlåt för ramsan...
I går när jag var och tränade hade två runda kvinnor ett så fantastiskt samtal i bastun. Jag ska skriva om det senare, för det kräver ett låååångt inlägg.
Jag försöker att vara duktig och skriva kommentarer i folks bloggar (jag läser iof bara C och M:s bloggar..), så att de vet att någon läser det de skriver.
Jag skulle vilja börja läsa fler bloggar. Är det någon som har några tips? Det är som vanligt när man ska komma på saker man gillar. När någon frågar; kom på en låt vi ska spela. Varför svarar jag alltid Ooops I did it again då... ochnu när jag tänker på vilka människor jag tycker verkar roliga, så att jag kan läsa deras bloggar. Vet ni vilket det enda namnet är som jag kommer på?
Pink...
Fy tusan alltså.
Men nu är jag tillbaka. Och klipper film. Det är roligt.
Ikväll skulle jag först träffa S, sen på klassträff, sen på middag och nu dricka vin med S igen. Det är en så kallas CIRKELKOMPOSITION.
Solen har lyst utanför mitt fönster hela dagen och det suger i magen, jag vill ut och gå över hagen (Gärdet). Förlåt för ramsan...
I går när jag var och tränade hade två runda kvinnor ett så fantastiskt samtal i bastun. Jag ska skriva om det senare, för det kräver ett låååångt inlägg.
Jag försöker att vara duktig och skriva kommentarer i folks bloggar (jag läser iof bara C och M:s bloggar..), så att de vet att någon läser det de skriver.
Jag skulle vilja börja läsa fler bloggar. Är det någon som har några tips? Det är som vanligt när man ska komma på saker man gillar. När någon frågar; kom på en låt vi ska spela. Varför svarar jag alltid Ooops I did it again då... ochnu när jag tänker på vilka människor jag tycker verkar roliga, så att jag kan läsa deras bloggar. Vet ni vilket det enda namnet är som jag kommer på?
Pink...
Fy tusan alltså.
Stå upp!
Jag ska gå på stand up i morgon kväll. Eller stå upp. UPP! Det är såklart Tulle-bull som är stjärnan i sammanhanget!
STÅ UPP!
Jag vill också stå upp när jag går på stand up. Inte sitta, det blir bättre på en bar när publiken faktiskt står upp. Nu ska jag verkligen sluta tjata om de orden, men det känns så... så kampaktigt. Yes, you can! STÅ UPP!
När jag och lille-O var i London var vi på stand up på up the creek (bästa stället!), ett lilamålat tegelstenshus mitt på en ödetomt i Greenwich, och det var sjukt. Så mycket bättre än svensk stand up. Jag tror att svenska komiker tänker för mycket på att vara kontroversiella. "Titta på mig,tänk att jag vågade säga så, visst är jag galen, vågar du skratta...?" nä, det är inte särskilt kul.
aja, i'll be göd.
la la la.
STÅ UPP!
Jag vill också stå upp när jag går på stand up. Inte sitta, det blir bättre på en bar när publiken faktiskt står upp. Nu ska jag verkligen sluta tjata om de orden, men det känns så... så kampaktigt. Yes, you can! STÅ UPP!
När jag och lille-O var i London var vi på stand up på up the creek (bästa stället!), ett lilamålat tegelstenshus mitt på en ödetomt i Greenwich, och det var sjukt. Så mycket bättre än svensk stand up. Jag tror att svenska komiker tänker för mycket på att vara kontroversiella. "Titta på mig,tänk att jag vågade säga så, visst är jag galen, vågar du skratta...?" nä, det är inte särskilt kul.
aja, i'll be göd.
la la la.
Punkdeppdag
Deppigt väder. deppdag.
var hos kiropraktorn och han sa att min rygg var som en slalombacke. hm... undrar om det var en svart pist eller barnbacken...
han knäckte och knäckte mig och jag blev alldeles snurrig, så det var stört omöjligt att gå till jobbet. Stört omöjligt!
så i stället sitter jag hemma och är snurrig. har svårt att fokusera blicken och mina ben och armar skakar hela tiden.
på haloween var jag bjduen på en fest hos M och R och M. Det var en av de roligaste festerna jag vart på på länge! och det roligaste var, så klart, att få klä ut sig. Jag var poppunkare. och en dag som idag när regndropparna tävlar med tårarna i storhet, är det bra att plocka fram en punkposebild.
Om man inte kan skratta åt det, kan man fortsätta gråta. Enjoy!
var hos kiropraktorn och han sa att min rygg var som en slalombacke. hm... undrar om det var en svart pist eller barnbacken...
han knäckte och knäckte mig och jag blev alldeles snurrig, så det var stört omöjligt att gå till jobbet. Stört omöjligt!
så i stället sitter jag hemma och är snurrig. har svårt att fokusera blicken och mina ben och armar skakar hela tiden.
på haloween var jag bjduen på en fest hos M och R och M. Det var en av de roligaste festerna jag vart på på länge! och det roligaste var, så klart, att få klä ut sig. Jag var poppunkare. och en dag som idag när regndropparna tävlar med tårarna i storhet, är det bra att plocka fram en punkposebild.
Om man inte kan skratta åt det, kan man fortsätta gråta. Enjoy!
totalt random skräp
Min lunch var inte så god. Av någon anledning tror de i matsalen att man som vegetarian blir glad över vit pasta med tomatslem bara man kallar det pasta pomodore. Aja, jag blev mätt i alla fall.
Att sitta inomhus när solen skiner utanför är inte lätt. Svårare blir det när min utsikt är Gärdet. Vet ni hur många hundar och mattar och hussar som springer runt här hela dagarna? Jag är så tusans avundsjuk!
Men i helgen är jag ändå ledig, det ska bli skönt. Då tänker jag gå ut och gå flera mil. Bara det inte regnar. Eller snöar.
Jesus, det snöade ju igår! Tur att det inte la sig, men det hade varit mysigt med riktig vinter redan. Om två veckor är det första advent. Jag vill baka lussebullar tills dess...
Mmm, lussebullar.
mmm....
Att sitta inomhus när solen skiner utanför är inte lätt. Svårare blir det när min utsikt är Gärdet. Vet ni hur många hundar och mattar och hussar som springer runt här hela dagarna? Jag är så tusans avundsjuk!
Men i helgen är jag ändå ledig, det ska bli skönt. Då tänker jag gå ut och gå flera mil. Bara det inte regnar. Eller snöar.
Jesus, det snöade ju igår! Tur att det inte la sig, men det hade varit mysigt med riktig vinter redan. Om två veckor är det första advent. Jag vill baka lussebullar tills dess...
Mmm, lussebullar.
mmm....
Städaren i nöden
Så.
När jag kom hem från jobbet förstod jag att jag är tillsammans med världens finaste människa.
VÄRLDENS FINASTE!
O hade sorterat alla våra papper. Gamla räkningar var slängda, nya lagda i en särskild mapp. Gamla skolgrejer borttagna, viktiga jobbgrejer lagda i min folder. Jesus vilket jobb! En stor sten föll från mitt hjärta. Det kommer inte längre vara den mest ångestladdade sysslan i världen att betala räkningar!
Han hade dessutom slängt kartonger, tvättat hela tvättkorgen och lagt in den i byråerna, städat köket och vardagsrummet och köpt glass och godis till söndagskvällsmys.
Vad har jag egentligen gjort för att förtjäna honom?
Något väldigt bra, det slår jag vad om!
När jag kom hem från jobbet förstod jag att jag är tillsammans med världens finaste människa.
VÄRLDENS FINASTE!
O hade sorterat alla våra papper. Gamla räkningar var slängda, nya lagda i en särskild mapp. Gamla skolgrejer borttagna, viktiga jobbgrejer lagda i min folder. Jesus vilket jobb! En stor sten föll från mitt hjärta. Det kommer inte längre vara den mest ångestladdade sysslan i världen att betala räkningar!
Han hade dessutom slängt kartonger, tvättat hela tvättkorgen och lagt in den i byråerna, städat köket och vardagsrummet och köpt glass och godis till söndagskvällsmys.
Vad har jag egentligen gjort för att förtjäna honom?
Något väldigt bra, det slår jag vad om!
Med huvudet in i muren
Nu är det ju för guds skull bara en timme kvar på mitt arbetspass. Tiden går fort när man sitter i en studio och skriver om innebandyresultat...
När det slog mig för några månader sen att framtiden är oklar och omöjlig att planera, blev jag lugn. Väldigt olikt mig. Men förut har jag känt att det finns saker jag kan påverka och då fått panik för att jag inte kunde det. men nu har jag accepterat mitt öde:
jag blir aldrig fast anställt.
jag kommer aldrig känna total trygghet.
jag måste kämpa röven av mig för att få ihop till hyra varje månad i hela mitt liv.
jag kommer aldrig kunna slappna av.
jag kommer aldrig känna att jag gör tillräckligt.
Härligt.
vad jag ser fram emot att bli utexaminerad!
När det slog mig för några månader sen att framtiden är oklar och omöjlig att planera, blev jag lugn. Väldigt olikt mig. Men förut har jag känt att det finns saker jag kan påverka och då fått panik för att jag inte kunde det. men nu har jag accepterat mitt öde:
jag blir aldrig fast anställt.
jag kommer aldrig känna total trygghet.
jag måste kämpa röven av mig för att få ihop till hyra varje månad i hela mitt liv.
jag kommer aldrig kunna slappna av.
jag kommer aldrig känna att jag gör tillräckligt.
Härligt.
vad jag ser fram emot att bli utexaminerad!
Budgetsöndag
idag jobbar jag. Såklart. Why change a winning concept?
Men! Jag har inte haft supermycket att göra och har därför kunnat sitta och surfa på secondhandsajter. Och det finns mycket fint skit där ute! Å, det kliar i mina fingrar att få trycka på "gå till kassa" med kuvertväskor, pennkjolar och ljusrosa boleros.
Men, sånt kan man inte unna sig som blivande arbetslös. jag får nöja mig med att titta. Och klicka. Och drömma.
Något jag verkligen ser fram emot är kommande pysseldagar i december! Blev påmind om planerna i lördags och tusan vad inspiration jag fick idag när det snöade lite! Undrar var vi ska vara någonstans... vems hem är mest paljett/lösglitter/limvänligt att vara i? Jaja, details details.
jag tror jag ska önska mig en minisymaskin i julklapp. det finns så många miniprojekt i min hjärna att det snart svimmar över. Och inte kan man åka till mor i skogen för att snattra sig fram på 70-talsklossen där. Det är på tok för omständligt.
Hm, julklappar. Någon som har några bra budgettips inom detta ämne?
Kanske något fint från närbutiken...
Muskelsnack
På jobbet som vanligt.
Och ljög om att jag skulle uppdatera förut.
Värst vad lite tid jag har att göra saker. Trist!
Veckan är slut och helgjobbet börjar direkt. Men jag hann träna idag. Och gode gud vad tråkigt det är att börja om från början igen.
Kiropraktorn har, på ett väldigt pedagogiskt sätt, förklarat att min kropp är helt sne. Från tå till topp. Så jag får inte träna hårt nu när han har knäckt mig rak, jag måste ta det försiktigt.
- Lär alla dina muskler att arbeta på rätt sätt, långsamt, sa han.
Hurra... vad kul det ska bli.
Så jag pratade med mina muskler idag på jobbet, men de behövde inga instruktioner, de behövde pepp.
Kom igen då, sa jag, fem till orkar du.
Eh, ja... svarade muskeln. Såklart jag gör, det är för i helvete (mina muskler svor MYCKET idag...) tio kilo lättare än vanligt.
Jaja, det var kämpigt att coacha sina lår, men men...
jag fick i alla fall höra några norska små simmerskor prata om Carola.
- Ni vet, den där svenska sångerskan med så mycket smink. Jag såg henne på stan. och hon STANK parfym.
Roligt.
Över och ut.
Och ljög om att jag skulle uppdatera förut.
Värst vad lite tid jag har att göra saker. Trist!
Veckan är slut och helgjobbet börjar direkt. Men jag hann träna idag. Och gode gud vad tråkigt det är att börja om från början igen.
Kiropraktorn har, på ett väldigt pedagogiskt sätt, förklarat att min kropp är helt sne. Från tå till topp. Så jag får inte träna hårt nu när han har knäckt mig rak, jag måste ta det försiktigt.
- Lär alla dina muskler att arbeta på rätt sätt, långsamt, sa han.
Hurra... vad kul det ska bli.
Så jag pratade med mina muskler idag på jobbet, men de behövde inga instruktioner, de behövde pepp.
Kom igen då, sa jag, fem till orkar du.
Eh, ja... svarade muskeln. Såklart jag gör, det är för i helvete (mina muskler svor MYCKET idag...) tio kilo lättare än vanligt.
Jaja, det var kämpigt att coacha sina lår, men men...
jag fick i alla fall höra några norska små simmerskor prata om Carola.
- Ni vet, den där svenska sångerskan med så mycket smink. Jag såg henne på stan. och hon STANK parfym.
Roligt.
Över och ut.
Så sne är jag...
Ja, alltså, för att ni ska ha något att gå på i morgon när jag berättar om mitt skelett kan ni ju ta och titta på den här snea snubben. Men han är ju krokig för att han står på en dödskalle...
Update
Jag är dålig på att hålla igång bloggen när det är mycket i skolan.
Men så mycket kan jag konstatera att på grund av "integritetsskäl" vill inte vår handledare förklara varför några grupper fick lämna in sitt exjobb två dagar senare än alla andra.
När jag tänker på det blir jag så arg att jag slutar andas. På riktigt. För i helvete. Jag förstår inte hur man kan kalla sig människa när man beter sig så.
Förstår inte.
Praktiken är i alla fall här och den har börjat bra. Så jag jobbar 8 timmar varje dag på Bolibompa, sen är det dags för Radiosporten fram till sent på kvällen. Idag är det bara från 09.00-22.00. Lagoma korvar är bäst, sa han som sket i byxorna.
I morgon ska jag berätta om min spännande tur till herr Kiropraktorn som berättade den spännande sagan om hur hela Lovisas kropp var sne. Från tårna upp till nacken. Orkar ni vänta så länge?
Klart slut.
Men så mycket kan jag konstatera att på grund av "integritetsskäl" vill inte vår handledare förklara varför några grupper fick lämna in sitt exjobb två dagar senare än alla andra.
När jag tänker på det blir jag så arg att jag slutar andas. På riktigt. För i helvete. Jag förstår inte hur man kan kalla sig människa när man beter sig så.
Förstår inte.
Praktiken är i alla fall här och den har börjat bra. Så jag jobbar 8 timmar varje dag på Bolibompa, sen är det dags för Radiosporten fram till sent på kvällen. Idag är det bara från 09.00-22.00. Lagoma korvar är bäst, sa han som sket i byxorna.
I morgon ska jag berätta om min spännande tur till herr Kiropraktorn som berättade den spännande sagan om hur hela Lovisas kropp var sne. Från tårna upp till nacken. Orkar ni vänta så länge?
Klart slut.
