Med huvudet in i muren

Nu är det ju för guds skull bara en timme kvar på mitt arbetspass. Tiden går fort när man sitter i en studio och skriver om innebandyresultat...

När det slog mig för några månader sen att framtiden är oklar och omöjlig att planera, blev jag lugn. Väldigt olikt mig. Men förut har jag känt att det finns saker jag kan påverka och då fått panik för att jag inte kunde det. men nu har jag accepterat mitt öde:
jag blir aldrig fast anställt.
jag kommer aldrig känna total trygghet.
jag måste kämpa röven av mig för att få ihop till hyra varje månad i hela mitt liv.
jag kommer aldrig kunna slappna av.
jag kommer aldrig känna att jag gör tillräckligt.

Härligt.
vad jag ser fram emot att bli utexaminerad!

Kommentarer
Postat av: chippe

Ah sa bra!!! Nu kan du njuta istallet for att vara orolig det tycker jag ar valdigt valdigt klokt och forstandigt. Tusen kramar

2008-11-19 @ 01:03:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0