Lovisa Giertta – such a fortunate fool

O mötte mig efter jobbet. Han luktade klor för han hade simmat på Idrottshögskolan. Själv var jag hungrig som minst två vargar.

Vi bestämde oss för att faktiskt göra slut på våra sista kronor och gå och äta vedugnsbakad pizza i Gullmarsplan. Jag tog en med grillade grönsaker och basilika. Det var faktiskt fantastiskt gott.

Så från den varma, italienska resturangen ut i stormiga Stockholm.

Och nu är det dags. Jag ska ta tag i livet efter praktiken. Jag ska skriva jobbansökningar. På riktigt. Inga extrajobb. Riktiga ansökningar. 

Och precis som vanligt blir jag lite, lite, lite mer aggressiv än vad jag brukar vara.

Men bara lite.

Fråga bara O. Han måste, MÅSTE, nämligen hjälpa mig. Han ler som ett förskrämt barn varje gång jag ryter till: NEJ, så KAN man FÖR I HELVETE INTE skriva!!!

Okej okej, viskar han och tänker i sitt stilla sinne att det är ju faktiskt inte han som måste ta tag i sitt liv.

Men där har han fel. Min framtid är hans framtid. Så det så!

Över och ut.