Länge länge
Jag har ännu en dag hemma. Min rygg är helt trasig, jag kan varken sitta, stå eller ligga utan att det gör ont. Jag känner mig riktigt, riktigt grinig!
Något jag gläder mig åt är i alla fall att alla mina fönsterblommor blommar på ett eller annat sätt. Juvelorkidéen är på väg och de andra kämpar på för fullt. Jag vill lägga upp en bild på det, men av någon anledning kan jag inte ladda upp de bilderna, så... a.
I natt hade jag och O varit ihop i fyra år. FYRA år. Det är mycket.
Vi hade sån lyx i början, jag kunde inte jobba och han vickade lite. Vi kunde vara med varandra hela dagar i sträck utan några måsten. Det är som att man alltid kämpar tillbaka dit, för att få så mycket tid till att umgås att man till slut börjar tycka det är jobbigt. Men den situationen kommer aldrig tillbaka. För hur mycket man än kan säga nej till saker, är det mesta sådant som inte går att strunta i.
Bara inte går.
Tänkte häromdan att jag nog känner för att flytta från Sverige om några år. Att leva länge i ett annat land, det skulle vara spännande. Och kanske nödvändigt för hjärnan. Miami kom upp som förslag. Kanske. Får se.
Kommentarer
Trackback
