Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Onsdag är yogadag på jobbet.

Jag älskar yoga. Om jag fick välja skulle jag göra yoga varje dag. Och jag får ju välja, så det ska jag göra från och med nästa vecka. Innan har jag gjort själv någon gång i veckan, men nu tusan. jag tänker mig varannan dag yoga, varannan dag Paulo Robertos träningskvartar.

Plus styrketräning och dans på jobbet.

Jag tänker som så, att så länge jag jobbar här och har tillgång till ett schysst gym för i princip inga pengar alls, då är det bara att köra. När arbetslösheten slår till, då blir det inte direkt prioritet att lägga pengar på gymkort tror jag.

Om en dryg vecka är det första maj, och det börjar bli dags att kolla vad man ska demonstrera för/emot. Förra året jobbade jag, handbollsfinaler, men detta år ska jag gå gå gå för min sak.
Vilken sak det nu än må bli.

Men saker jag skulle vilja gå och skrika några slagord för/emot är:
den IDIOTISKA nya skolpolitiken med ordningsbetyg, gymnasieval som ska göras i 14-årsåldern och Komvux som tas bort för att man ska se till att folk verkligen inte får en andra chans.
den bristande utvecklingen av infrastrukturen i Stockholm, vi har ett t-banenät som är 50 år gammalt och som skulle byggts ut för minst 15 år sen.
Större reglering för miljöpåverkan, alltså att kommuner och företag har lagar att följa för att förbättra vår miljö. 
Gratis kollektivtrafik i Stockholm så att fler ställer bilen hemma, för 700 spänn per person i månaden är mycket pengar för många familjer och miljön är viktig, ifall någon skulle glömt bort det.
Ipred- och FRA-lagarna ska förpassas till rymden med första bästa ryska färja!
Att LAS-förhandlingarna tas upp och att de faktiskt genomdriver en vettig arbetsmarknadslag, för vi kan faktiskt inte strutta runt utan fasta anställningar i tusen år till!
Pengar till sjukvården så att L, M och L kan få den hjälp de faktiskt  behöver för sina problem!

Och så glass på alla arbetsplatser på tisdagar, den onödigaste av alla dagar!

Slut på meddelandet.
 

Ibland tänker jag (japp, det är dagens sanning) på hur mjäkiga vi moderna människor nog är. Om man jämför liksom. När jag går i Gamla stan kommer jag alltid att tänka på att under medeltiden slängde man ut skräp från hushållet direkt på gatan, även urin och avföring. Så därför gick människor mitt på gatan, annars kunde man få en bajskorv i huvudet. Då ska jag inte klaga på att det luktar sunkigt i tunnelbanan liksom.

Och när jag promenerar runt och det blåser lite mycket kring öronen, tänker jag på att flickor förr i tiden hade kjol och hosor och någon tunn gammal kappa på sig året om, så att jag inte gått och köpt nya vantar är fan mitt eget fel.

Igår kväll när jag tvättade av mig sminket, fick jag något i ögat. Det händer ju ganska ofta, så jag sköljde som vanligt, men saken satt kvar. Jag kunde inte blunda, inte titta och allt gjorde så satans ont. O försökte hitta grejen, men såg ingenting och mitt öga blev rödare och rödare. Jag kunde absolut inte somna och vi ringde vårdguiden som sa att det kunde vara en rispa på hornhinnan och att vi skulle smeta en salva i ögat, den fanns att köpa på apoteket. Klockan var då kvart i tolv. O är en kung, så han åkte in och köpte medan jag försökte att inte gny som en larvig liten hund. Tyvärr hjälpte det inte. Jag har inte sovit en blund hela natten, eller jo, kanske en kvart eller så, då drömde jag att någon stuckit in en pinne i mitt bakhuvud som de pillade på baksidan av min ögonglob med.

Vårdguiden sa att om det inte var bättre på morgonen, då skulle jag åka in till ögonakuten. Det gjorde jag, väntade två timmar, satte mig i ögonläkarens stol och han vände ut och in på ögonlocket och petade bort en halv centimeter lång genomskinlig tråd. Och vips, allt var bra.
- Tack så hemskt hemskt mycket, sa jag, tänk att det var så lätt.
- Ja, men det är ju bara lätt om man hittar den, sa han.

På medeltiden levde man nog med den smärtan några dagar tills det försvann, jag tycker synd om mig för att jag miste en natts sömn. Fan va coola de va på medeltiden hörni! 

Igår iklädde jag mig en knallröd overall, handskar och käck min och bytte däck på min bil. Det kändes jäkligt bra, att om jag någon gång måste byta däck på riksväg 35098 i Tjotaheiti, då kan jag det.

Jag är inte hjälplös människa, jag kan kolla olja, byta däck och överleva på granskott och harsyra i några dagar. Jag är en Kajsa Kavat!

Snart börjar det faktiskt bli dags att tapetsera om i min hall. Jag har snackat om det länge, men pengabrist och ryggskott har kommit i vägen ibland, och lillebrorbrist och pengaskott ibland...

Men snart ska det bli av. Så fort vi bestämt oss för vad vi ska ha. Tror nog det blir en tapet med namnet Goa. Kan bli bra, kan bli bra... och blommigt. Men blommigt är i min bok alltid bra.

I helgen är jag ledig, vilket ju är helt fantastiskt. Som vanligt har jag försökt trycka in så mycket som möjligt i min to-do list. Än så länge finns det:
1. Dammsuga och svabba
2. Handla mycket mat
3. Sortera källarförrådet
4. Gå på fest i Älvsjö
5. Raka benen (ja, jag behöver planera in det för jag har epilator och det tar tid och gör ONT)
6. Byta till sommardäck på bilen, samt tvätta den
7. Börja sy örngott till prydnadskuddar av det nya tyget jag köpt på Ikea
8. Tvätta en ljus 40-tvätt och en mörk 60-tvätt
9. Fortsätta med min inrednings-scrapbook
och sist, men inte minst
10. Ordna alla böcker i bokhyllan i FÄRGORDNING

Jag längtar verkligen efter att pröva det, se hur det ser ut, hur det förändrar atmosfären i rummet. Jag riktigt suktar efter att få dra ut alla mina böcker i ett kaos på vardagsrumsgolvet (som jag för övrigt vill byta ut, damn you plastgolv!) och nysa av dammet och sedan torka av alla hyllor och börja organisera.

Lever jag inte ett spännande liv så säg?

Nästa vecka åker jag alltså till London för att vinka farväl till min näst äldsta syster. Orkar inte tänka på det ledsamma, men jag funderar på vad jag ska ta mig för på fredagen, för jag är då mol alena i staden.

Antagligen kommer jag spana in några second hand affärer som jag sett på nätet. Kanske kommer jag också gå förbi några inredningsställen som jag hört talas om. Och så kommer jag ta med mig en jättebra bok. fast jag ska nog köpa en engelsk inredningstidning också och läsa när jag sitter och äter alldeles ensam.

De senaste sju åren har jag varit i London minst en gång om året. Men jag bara åkt själv en gång. Från att jag var 16 har jag dragit med mig de som velat på besök i den smutstigaste staden i Europa. Jag gillar den. 

När jag och min blinda mormor åkte var det lite stressigt med alla människor som går rakt in i en, för min mormor trillar så lätt, men det gick bra för jag är stark. Hon snackar bra engelska också, så vi skällde i kör. Det var skoj.

Jag och L åkte när vi var 16 och det var såklart kul att gå på klubbar när vi var så små, L hånglade med en ryss utanför fish 'n chips-stället har jag för mig...
 
Ja, det finns helt enkelt en drös med saker att göra i London, men iochmed att syrran flyttar, är det ju inte så troligt att jag kommer åka dit inom en snar framtid igen. Så nu ska jag liksom hinna med allt man kan göra i London en sista gång. Det kan bli stressigt...

"Saab är viktigt för Sverige".
Är Saab viktigt för Sverige?
Vilka är Saab?
Vilka är Sverige?

Ett uttryck jag hatar, verkligen hatar så att jag ryser varje gång jag hör det, är "hela svenska folekt".
- Det känns så pinsamt att jag har skämt ut mig inför hela svenska folket.
- Jag ville visa att jag var oskyldig, därför berättade jag sanningen för hela svenska folket.
- Har du något du vill säga nu, till hela svenska folket?
- Det är viktigt att vi får hela svenska folket med oss i EU-debatten.

Vilka i helvete är HELA SVENSKA FOLKET???
Så vitt jag vet är skillnaderna enorma, gigantiska, ofantliga mellan oss. Att jag är folk i Sverige betyder ingenting, INGENTING, när Carola berstämmer sig för att tala ut/Idolvinnaren har korats/Agatha 145 år har vunnit 25 kronor på Triss.

Känner någon sig träffad när detta uttryck slängs fram i tidningar, tv och politikertal? Inte jag i alla fall. 
Dessutom ger det sken av en jäkla överlägsenhet från den som använder det. Som om "hela svenska folket" skulle vara intresserade av vad skit som helst. Som att någon trillar på en gigantiskt gummiboll i Kanal 5:s Wipeout. Det är för fan inte hela svenska folket som kollar på det.

Grr... På sånt här argt humör blir jag när någon har bestämt att dra ner svarta gardiner för alla fönster så fort solen är framme. Vem har kunnat besluta något så urbota idiotiskt?
Men kanske har denne persons dumma idéer gehör hos hela svenska folket, vem vet?

Det gör så mycket.
Det kan ändra en hel dag, göra den ljusare och roligare.
Att ge det till någon kan få den att känna sig avslappnad, välkommen och tacksam.

Det gör inte ont att ge, det känns snarare ganska naturligt. Efter ett tag i alla fall. Om man har fått dålig träning kan man känna sig larvig, men det går snabbt över.

Igår var jag och O och åt lyxmiddag, det var riktigt underbart. Jag skulle fråga bartendern om vart toaletten låg och han höjde ett ögonbryn och pekade. OM jag inte varit på strålande humör, kunde hans nonchalans påverkat mig.
OM jag inte var immun mot otrevlighet tack vare en fantastisk kväll, hade hans bristande kunskaper om serviceyrket gjort mig förbannad.

Nu tänkte jag bara i mitt stilla sinne:
HUR jävla svårt kan det vara att le?

Just nu går "born in the USA" på P4.
Helt otippat i en Sportextra sändning, skulle jag vilja säga.
Inte.

Problemet med att ha särskilda människor som sitter och har ansvar för att svara i telefon och uppdatera webben på kvällar, är att vi inte har någon koll på vad som skett under dagen och därför låter extremt korkade när folk ringer och frågar saker.
- Hur gick det nu för den där hockeykillen i diciplinnämnden.
- Förlåt vad sa du?
- Jo, men han HV 71-spelaren.
- Ehm...jaha, jo han ja *letar febrilt efter en nyhet från TT*
- Hallå, vet du det eller?
- Nä, vet du, vi har inte fått den informationen än *försöker låta myndig*
- Nä ok, de kanske inte fattat beslutet än?
- Så är det nog.
- Ja, ni säger väl något när ni vet?
- Ja självklart, det gör vi, så fort vi har fått den informationen går vi ut med den *suckar av lättnad för att lyssnaren själv kommit med lösningen på problemet*

Så kan det låta, och det gör det.
Ganska så ofta faktiskt. Men som tur är har jag MVG i Teater A,B och C och improvisation är min starka sida.
Att smöra och låta inställsam är mitt mellannamn hjälper förvisso också...

Min helg bestod av solande i trappan på Brännkyrkagränd, kattallergi i Sickla, lunch och skokap i Hammarby sjöstad och promenix längs med Årstaviken.

Måndagmorgon började med en eventuell vattenläcka i fastigeheten. Och det verkar vara i lägenheten längst upp, vilket ju förvärrar hela situationen.
Det där med vattenläckor är himla knepigt, det är så mycket som spelar in i vem som ska stå för kostnaderna. Om det är rören i väggen som läcker är det den boende, om det är elementen är det den boende om det är vattenskador, men är det läckage så är det föreningen osv osv. Det sitter jag och stressar upp mig för när solen lyser utanför.

Jag sitter samtidigt och undrar över vad sossarna tror att de ska vinna på att Lundby-Wedin försvinner från LO, och vad de kan förlora. Ju mer splittrade de verkar, desto mer mark tar moderaterna över. Och redan nu är (m) det största partiet i Sverige. Det känns absurt, med en skolminister som aldrig jobbat som pedagog och vars straffhets gör att unga blir mer deprimerade och en passiv statsminister som inte tar finanskrisen vid hornen utan snällt sitter och väntar på vad andra beslutar.

Men men, det är början av april, kanske är allt ett enda stort skämt?

Det finns en intervju med Gustav Fridolin på dn.se, där han pratar om sin nya bok. Av vad jag förstår så handlar den bland annat om hur nedskärningar i den offentliga sektorn har påverkat oss 80-talister på ett helt annorlunda sätt än vad som tidigare angetts.

Att vi som generation ska vara ytliga, lättsinniga och problemfritt hoppa mellan projektanställningar, stämmer inte, enligt Fridolin. Snarare ökar självmordförsöken bland 80-talister mest av alla, fler är utbildade utan att få jobb och så vidare.

Om någon hade brytt sig om att kolla hur det stod till med vår generation, innan de bestämde sig för att vi var lata och inte tar saker på allvar, hade nog vem som helst kunnat berätta just detta. Som tur är kunde Fridde säga det så att kanske någon lyssnar.

Annars tycker jag generellt illa om att man klumpar ihop så många hundratusentals människor i ett enda fack. det är ju enrom skillnad på var en 80:a och en 89:a befinner sig och vilket samhällsklimat de mött i sina liv. På samma sätt som jag inte uppskattar generaliseringar som "alla tjejer älskar ju skor" eller "alla killar är bara intresserade av en sak". Idiotiskt att uttala sig på det sättet.

Men om man säger: om man analyserar statistiken som rör 80-talisterna, då kan man dra dessa generella slutsater, då är det lugnt. Och det har Fridde gjort.
För flera herrans år sedan var han och pratade i vår gymnasieskola, St Eriks gymnasium, tillsammans med representanter från alla andra riksdagspartier. På en halvtimme lyckades han få samtliga i salen att hurra varje gång han avslutat en mening, han var den enda som tittade oss i ögonen och verkade bry sig, alla blev miljöpartister för en tid.

Det gick nog över, men hans förmåga att inspirera finns kvar.

När inkomsten helt plötsligt överstiger 7000 kronor i månaden blir man först chockad.
Sen glad.
Och rädd.
Efter det blir man stressad.

Till slut inser man att pengar gör väldigt lite nytta när de bara ligger och skräpar, då handlar man försiktigt lite kläder. Det är alltid farligt, för risken finns att man unnar sig så mycket att pengarna helt enkelt inte var så många som man ville.

Jag är alltid väldigt snål mot mig själv. Jag har inte handlat kläder sen i november. Fick ju lite plagg i julklapp, men annars har jag inte ens varit inne i en provhytt.

Men nu har jag köpt tre byxor, en kjol och en klänning. Allt var väldigt billigt, dyraste plagget 249 kronor. Och vips så känns våren lite  roligare och ljusare.
Men det är livsfarligt, för glädjen man får av att sätta på sig nya fina kläder, den är äkta. Den är stark. Den lockar till återupplevelse.
Kanske tillochmed till helgen?