Nyårslöften
Nyårsafton mina damer och herrar, med den kommer nyårslöftena rullandes som ofrånkomliga blodiglar på LSD.
Jag brukar inte ge något särskilt löfte på nyårsafton, men i år kommer det nog bli ändring på det.
För när jag träffade min kusin häromdan kom jag ihåg det enda löfte jag gett. Det var nyår när jag gått en termin i sjunde klass, jag var tolv.
Då, när klockorna slog tolv, lovade jag dyrt och heligt att jag skulle bli mer tjejig.
Så från att ha vandrat omkring i skolan med min farfars gamla tröja och min pappas gamla jeans på mig, kom jag dit med jazzbyxor och kjol och tajt tröja. Varje dag.
Smink började jag också använda. Mascara och silverögonskugga som jag fått från storasyster M.
Jag var så tjejig som jag bara kunde. Det var påfrestande, men jag kände mig mer som en i gänget.
Sen tog det ytterligare några år innan jag lärde mig att TYCKA OM tjejer och att vara en av dem. Det får jag tacka S, L och T för. Helt och hållet. För de visade att tjejer kan vara feminina men ändå starka, att man inte behövde snacka skit för att bilda en stark vänskap.
I år är det alltså dags för ett nytt löfte som jag tänker hålla. Och det ska inte vara någon liten skitsak som att börja träna eller sluta äta godis, för träna gör jag så fort min kropp tillåter och godis tänker jag käka tills jag får börja träna igen.
Nä, något större, något mer livsavgörande.
Som att se till att Lady GaGa inte får in en enda låt på radion 2010, för de mördar min hjärna. Eller att få samtliga rika företag att värna om miljön. Eller att Magnum Ego kommer tillbaka hos GB. Mums!
Jag tror det nya decenniet kan bli ett bra ett, med Gierttska ögon sett.
Se där, en nyårsrim. Only for you.
En dag av shopping
Jag har en kusin som är exakt nio dagar yngre än vad jag är.
Det kan ha varit just de dagarna som vår skapare delade ut shopping-genen, för hon har den och jag icke.
Idag möttes vi upp i stan halv tolv och har sedan gått i affärer till klockan fyra.
Jag är död.
Men roligt var det. Det är kul med sällskap som inte tycker det är trist och jobbigt (lillebror) eller som är totalt okritiskt och applåderar allt (O).
Av någon anledning kan ingen av dessa killar riktigt hjälpa mig i den viktiga processen att hitta rätt kläder. Väldigt underligt...
Trots att köerna var långa och det var trångt i affärerna så var alla människor väldigt lugna. Jag trodde det skulle vara kaos, men allt gick väldigt smidigt till. Skönt att slippa armbågar och slagsmål.
Idag börjar jag inte jobba förrän klockan 20. En så pass mystisk tidpunkt att en medarbetare ringde och frågade om det stod rätt i schemat. Men så är alltså fallet.
Kan det bli lite hockey kanske?
Detta var i alla fall vad jag köpte idag, helt onödigt och lyxigt, men jag betalade allt för hälften av mina kattpengar. Det var jag värd.
Ett skärp att ha i midjan på klänningar.
En svart, supertajt kjol som är nästan vadderad, men kusinen försäkrade att jag inte såg tjock ut så jag slog till.
Och en röd klänning som jag ska ha på nyårsafton med skärpet i midjan. Det syns inte på bilden, men det mörkt röda är plysch och det ljusa är typ genomskinligt. Tror det kan bli fint.
Fast på nyårsafton kommer mitt huvud att synas, annars blir mina vänner rädda.
Det kan ha varit just de dagarna som vår skapare delade ut shopping-genen, för hon har den och jag icke.
Idag möttes vi upp i stan halv tolv och har sedan gått i affärer till klockan fyra.
Jag är död.
Men roligt var det. Det är kul med sällskap som inte tycker det är trist och jobbigt (lillebror) eller som är totalt okritiskt och applåderar allt (O).
Av någon anledning kan ingen av dessa killar riktigt hjälpa mig i den viktiga processen att hitta rätt kläder. Väldigt underligt...
Trots att köerna var långa och det var trångt i affärerna så var alla människor väldigt lugna. Jag trodde det skulle vara kaos, men allt gick väldigt smidigt till. Skönt att slippa armbågar och slagsmål.
Idag börjar jag inte jobba förrän klockan 20. En så pass mystisk tidpunkt att en medarbetare ringde och frågade om det stod rätt i schemat. Men så är alltså fallet.
Kan det bli lite hockey kanske?
Detta var i alla fall vad jag köpte idag, helt onödigt och lyxigt, men jag betalade allt för hälften av mina kattpengar. Det var jag värd.
Ett skärp att ha i midjan på klänningar.
En svart, supertajt kjol som är nästan vadderad, men kusinen försäkrade att jag inte såg tjock ut så jag slog till.
Och en röd klänning som jag ska ha på nyårsafton med skärpet i midjan. Det syns inte på bilden, men det mörkt röda är plysch och det ljusa är typ genomskinligt. Tror det kan bli fint.
Fast på nyårsafton kommer mitt huvud att synas, annars blir mina vänner rädda.
Frivilligt smakråd någon?
Så, nu har jag skickat iväg min jobbansökan.
Jag har väldigt svårt att skriva bra cv:n och personliga brev. Kanske är det därför jag hittills inte fått ett enda av de jobb jag sökt sen jag tog min lilla examen.
Innan examen, då fick jag alla jobb jag sökte.
Hoppas det inte är en ihållande trend...
Eller så är det så att man med en examen helt enkelt snurrar in sig i allt för många förvirrade resonemang i ansökningsblanketten att arbetsgivaren inte orkar läsa klart.
Nu kom jag på, ett jobb har jag fått som jag har sökt. Ett endaste litet vikariat. Men det var guld värt.
Vår nya lägenhet ser redan bebodd ut och nu har vi kommit till en ny nivå: Den sista fixen.
I det ingår bland annat att sätta upp tavlor. Och det är då ett problem uppstår: Vilka tavlor ska man ha var och ska jag byta till lite mer spännande ramar än de i svart och vitt?
Det skulle faktiskt inte vara så dumt om jag fick lite hjälp med det precis som jag fick med flytten. Det behöver inte vara lika många människor, och det är inte lika jobbigt, men jag skulle behöva några kvalificerade smakråd.
Någon frivillig?
Glad god morgon
Det är inte varje dag man vaknar av att ens kusin ringer och vill träffas.
Trots att jag inte sovit många timmar var det en mycket mycket bra överraskning.
Det var också en bra överraskning att M och C var på besök i Kärran när jag droppade in vid tjugo i tolv efter jobbet.
Jag och O ska åka iväg från det kalla norr på söndag. Då blir det Medelhavet, men från en kust ingen av oss besökt förut. Turkiet. Inte så tokvarmt, men 26 grader varmare än i La Stockholmo.
Jag har en fråga: Vad annat kan man göra klockan 21.40 än att söka jobb?
Ganska mycket verkar det som för Lovisa som gör precis allt förutom just det. Fast hon lovat.
Jag är helt enkelt en lögnare.
Nu tar jag tag i det.
Nu.
Snart...
Efter jul
Julen är över och hurra för det.
Igår hade jag och O vår första fixardag i lägenheten. Vi köpte en torkställning och återvinningskärl och donade lite lagom.
Jag börjar bli redigt trött på alla tidningars sammanfattningar av 2009 och hur de sammanställer framblickar för 2010. Herre gud, jag vill läsa nyheter, inte att Didier Drogba kommer bli en viktig spelare i Chelsea och Elfenbenkustens landslag.
Jaja, om det är det enda man har att klaga på, då är livet ganska bra. Saknar min syster på andra sidan jordklotet bara. Det känns tomt när man träffar all släkt man har (nästan) förutom en av grundstommarna.
Nu ska jag borra i en köksdörr, det ska bli spännande. O vågar inte. Jag hoppas det går bra.
Fortsättning
Julafton föregicks av en dag då lillebror var min packåsna och byggjobbare.
Han satte ihop vår soffa som kom, så nu kan vi ha gäster som slipper sitta på köksstolar och dricka vin. Tjohej!
Julen var väldigt mysig. Själva utdelningen av klappar var lätt kaosartad med en femåring som gjorde sitt bästa för att ha tålamod och en tvååring som stod brevid sin stressade pappa och skrek: MERA MERA MERA!
Idag är både jag och O jullugna. Långsam frukost och långsam fixning av utseende innan vi åker till hans föräldrarhem för lek med hans brorsdotter.
Jag räddade en katt den 23 också. Fick 1000 kr i hittelön. Merry christmas to me!
Hoppas alla har det fint, trots att snön håller på att smälta bort. Nu ska jag ta på mig mina julklappsjeans som jag fick från far och stassa upp mig så att hela min varelse säger: GOD FORTSÄTTNING!
Han satte ihop vår soffa som kom, så nu kan vi ha gäster som slipper sitta på köksstolar och dricka vin. Tjohej!
Julen var väldigt mysig. Själva utdelningen av klappar var lätt kaosartad med en femåring som gjorde sitt bästa för att ha tålamod och en tvååring som stod brevid sin stressade pappa och skrek: MERA MERA MERA!
Idag är både jag och O jullugna. Långsam frukost och långsam fixning av utseende innan vi åker till hans föräldrarhem för lek med hans brorsdotter.
Jag räddade en katt den 23 också. Fick 1000 kr i hittelön. Merry christmas to me!
Hoppas alla har det fint, trots att snön håller på att smälta bort. Nu ska jag ta på mig mina julklappsjeans som jag fick från far och stassa upp mig så att hela min varelse säger: GOD FORTSÄTTNING!
Världen är gr8
Är det sorgligt när Radiosportens redaktion är en anings aning mer julpyntad än mitt hem?
Keep on keeping on, världen är great.
Keep on keeping on, världen är great.
Ni skulle varit där
Naprapaten tyckte att min rygg var dum när jag träffade honom i förmiddags.
Jag var beredd att hålla med.
Nu är det istapp-mode som gäller de närmsta dagarna, jag får inte vrida mig. INTE.
Igår. Ni skulle varit med igår grabbar och brudar!
O spelade med Emma Essinger och hennes band på Mosebacke. Satans i min lilla låda, jag fick gåshud tre gånger på fyra låtar. Det är bara för bra.
Hon har en scennärvaro och en kontakt med publiken som jag nog aldrig sett förut. Sara Tavares kan vara den enda som var lika bra på att nå ut till publiken, men hennes musik är ju en helt annan. Och bandet är inte bara väldigt duktiga, de har något speciellt hela bunten.
C och B kom och mötte upp också, det var alldeles spelndid att få lite sällskap och inte så ensam i ett hörn och digga. Då ser man genast lite suspekt ut. B kom i alla fall med en väldigt bra idé om hur jag kan råda bot på min kreativa torka.
De sista klapparna är inköpta för min del, men O har alla sina kvar och de ska han köpa i morgon. Själv ska jag då laga vegetarisk julmat till mig själv. Och vänta in vår soffa som kommer.
Tjohej, äntligen får vi får soffa. Äntligen kommer vi att spendera tid i vårt stora vardagsrum. Det har jag längtat efter. Visst kan man hänga där nu också, men det har varit lite stelt att sitta på golvet och tjöta.
Ikväll är det radiosporten som gäller för hela slanten. Basket, på min ära.
Men först ska jag sätta jultulpaner i vaser och hänga ut en liten lingonkrans på ytterdörren. Julen kom sent till Arkövägen, men den kom med besked.
Jag var beredd att hålla med.
Nu är det istapp-mode som gäller de närmsta dagarna, jag får inte vrida mig. INTE.
Igår. Ni skulle varit med igår grabbar och brudar!
O spelade med Emma Essinger och hennes band på Mosebacke. Satans i min lilla låda, jag fick gåshud tre gånger på fyra låtar. Det är bara för bra.
Hon har en scennärvaro och en kontakt med publiken som jag nog aldrig sett förut. Sara Tavares kan vara den enda som var lika bra på att nå ut till publiken, men hennes musik är ju en helt annan. Och bandet är inte bara väldigt duktiga, de har något speciellt hela bunten.
C och B kom och mötte upp också, det var alldeles spelndid att få lite sällskap och inte så ensam i ett hörn och digga. Då ser man genast lite suspekt ut. B kom i alla fall med en väldigt bra idé om hur jag kan råda bot på min kreativa torka.
De sista klapparna är inköpta för min del, men O har alla sina kvar och de ska han köpa i morgon. Själv ska jag då laga vegetarisk julmat till mig själv. Och vänta in vår soffa som kommer.
Tjohej, äntligen får vi får soffa. Äntligen kommer vi att spendera tid i vårt stora vardagsrum. Det har jag längtat efter. Visst kan man hänga där nu också, men det har varit lite stelt att sitta på golvet och tjöta.
Ikväll är det radiosporten som gäller för hela slanten. Basket, på min ära.
Men först ska jag sätta jultulpaner i vaser och hänga ut en liten lingonkrans på ytterdörren. Julen kom sent till Arkövägen, men den kom med besked.
Julshopping - Lovisa style
Den här jäkla förkylningen vill inte släppa taget om min sköra lilla varelse!
Trots det lyckades jag pallra mig upp i morse för att åka in till stan för julshopping dag två. Det var kaos. Katastrofalt kaos i hela stan.
När det är trångt och mycket folk då anstränger jag mig för att vara extra trevlig och tålmodig så att inte folk ska behöva lida mer än nödvändigt. Men det verkar som att jag är den enda som resonerar på det sättet.
I leksaksaffären knuffas jag in i hyllorna av galna föräldrar som använder armbågarna för att säga ursäkta. I klädesbutiken blir jag trampad på av otaliga vassa klackar. I inredningskedjan slår stressade medelålders kvinnor och män sina påsar i mitt huvud.
Jag förstår det inte. Alla skulle ha en bättre upplevelse av julhandeln om alla bara var lite snälla, sa ursäkta och varsågod och tack. Men icke. Slagsmål verkar vara det enda språket vi idiotiska svenskar kan tala. Då gillar jag dalmål bättre. Faktiskt.
I slutfasen på dagen stod jag med min nummerlapp i handen på Cervera på Kungsgatan/Sveävagen och mumlade tyst för mig själv: Går en enda jävla människa in i mig utan att säga förlåt, då tar jag fan första bästa stekspade och kör ner i halsen på den!
Jag tror min bistra uppsyn gjorde susen, det var som en ring av tomrum runt mig. Små Östermalmstanter och skockar av lantisar kikade förskräckt mot mitt håll, men vågade inte möta min blick.
Tur för dem.
Jävligt tur för dem.
I morgon ska de sista klapparna köpas. Jag tar med mig en stekspade hemifrån för säkerhets skull, om någon idiot tror att det är okej att gå på mig igen. Gör de det misstaget får de äta sina köttbullar genom sugrör. Det ska jag fanimej se till.
Trots det lyckades jag pallra mig upp i morse för att åka in till stan för julshopping dag två. Det var kaos. Katastrofalt kaos i hela stan.
När det är trångt och mycket folk då anstränger jag mig för att vara extra trevlig och tålmodig så att inte folk ska behöva lida mer än nödvändigt. Men det verkar som att jag är den enda som resonerar på det sättet.
I leksaksaffären knuffas jag in i hyllorna av galna föräldrar som använder armbågarna för att säga ursäkta. I klädesbutiken blir jag trampad på av otaliga vassa klackar. I inredningskedjan slår stressade medelålders kvinnor och män sina påsar i mitt huvud.
Jag förstår det inte. Alla skulle ha en bättre upplevelse av julhandeln om alla bara var lite snälla, sa ursäkta och varsågod och tack. Men icke. Slagsmål verkar vara det enda språket vi idiotiska svenskar kan tala. Då gillar jag dalmål bättre. Faktiskt.
I slutfasen på dagen stod jag med min nummerlapp i handen på Cervera på Kungsgatan/Sveävagen och mumlade tyst för mig själv: Går en enda jävla människa in i mig utan att säga förlåt, då tar jag fan första bästa stekspade och kör ner i halsen på den!
Jag tror min bistra uppsyn gjorde susen, det var som en ring av tomrum runt mig. Små Östermalmstanter och skockar av lantisar kikade förskräckt mot mitt håll, men vågade inte möta min blick.
Tur för dem.
Jävligt tur för dem.
I morgon ska de sista klapparna köpas. Jag tar med mig en stekspade hemifrån för säkerhets skull, om någon idiot tror att det är okej att gå på mig igen. Gör de det misstaget får de äta sina köttbullar genom sugrör. Det ska jag fanimej se till.
Min bils önskan
Igår lyckades jag till slut pallra mig iväg för att se O:s spelningar på Nalen.
Det var otroligt bra för själen och lusten, men inte lika bra för kroppen och musten.
Förkylningen som lagt sig lite har idag kommit tillbaka med råge. Snörvel och feber, det bådar inte gott.
Men vad det snöar! Man kan inte längre se min lilla bil på gatan. Den är helt insnöad. Jag undrar hur jag ska få ut den...
Kanske har den helt enkelt gått i ide. Och kommer tillbaka på våren. Det är ju mer en vår- och sommarbil, min lilla Seat. En spansk bil diggar inte snöiga nordanvägar. Den vill ha snirkliga bergsstigar och gassande sol och en förare som vevar ner fönstret och kastar skalen från alla uppätna solrosfrön på den gropiga asfalten.
Det är vad min bil vill. Jag kan inte tala för mig själv...
Schjuvk
I morse när jag gick upp lagade jag frukost utan att riktigt fatta vad jag gjorde.
Vips hade jag ätit och så gick jag och la mig igen och sov.
När jag vaknade tänkte jag att nä, nu får det vara nog med sängliggande och så gick jag ut för att plocka upp ett paket och gå till apoteket.
Självklart är jag så dum i skallen att jag inte fattar att den enda anledningen till att jag kände mig lite piggare var just att jag tagit det lugnt och sovit.
För jag hinner gå ungefär tio meter innan jag hostar och snörvlar och inte riktigt förstår var jag är någonstans. Men ger jag upp och går tillbaka hem igen? Nej, varför det? Jag traskar vidare och mår sämre och sämre och när jag till slut kommer hem är jag helt skakig.
Min kropp ville inte gå ut, den ville ligga nerbäddad och vila.
Dumma lilla jag.
Ikväll skulle jag åkt hem till T och myst, men det blir inget med det på grund av den dumma sjukdomen. Så ensamhet igen alltså. Totalt onödigt.
Mat
När man ligger och läser en bok under tiden som näsan rinner, är det inte säkert att man förstår vad den handlar om.
Jag har läst 50 sidor i en ny bok, och jag fattar nada. Men den verkar bra. Hoppas det hela blir lite klarare inom kort.
O kom hem från skolan istället för att simma och nu har han lagat soppa åt mig. Han är en ängel. En lång ängel med osynliga vingar men viftande ögonbryn.
Min ängel-pängel-paj.
Sjuk
Jag har hört ordet aquaterian och tyckte det lät som om man får sjöjungfru nästan, därför använde jag det, på svenska alltså. Uttalar det akvaterrian.
Igår kväll när jag fick åka med min far och äta farmors mjuka pepparkaka och titta på en film hos honom istället för att vara ensam hemma, märkte jag att jag började bli sjuk.
När jag vaknade i morse stod det klart. Pangsjuk. Huvudvärk, nästäppa, ont i hals och näsa och precis hela kroppen. Dumma dumma kropp, jag som bara har några få julklappar kvar att fixa.
Och jag skulle jobba idag, men jag har feber, så det går inte. Dumma kropp som vill att jag ska vara fattig!
Vi har ingen tv heller, så jag sitter precis alldeles ensam i vår stora lägenhet och gör ingenting.
Orkar inte sitta vid datorn längre, gör för ont i huvudet. Men snön är vacker i alla fall.
Inte sova får man heller
Hur ska man få en okej dygnsrytm när man sitter uppe och stryker till klockan tolv?
Jag bara undrar.
Mest synd tycker jag om O som ringde för fem minuter sen och var på väg hem från repet. Samma sak igår. Samma sak hela veckan.
Det är inte lätt när det är svårt grabbar.
Men skjortorna hans är släta och fina i alla fall.
Snön ligger vit på taken, och självklart är Lovisa fortfarande vaken. Tomten vet jag inte vad han gör. Försöker cruncha siffrorna så att nissarnas löner inte behöver sänkas och alla jordens kristna barn ska få klappar trots ekonomin?
Lilla tomten, det borde han tänkt på när ekonomin var god, anser jag.
Men å andra sidan, vad vet tomtar om ekonomi? Om huslån och skulder? Inte särskilt mycket skulle jag tro. Där är det mandel i gröten och glögg som gäller för hela slanten.
Och jag som inte ens tycker om glögg. Jag skulle bli en usel tomte. För jag tycker inte om att vara tjock om magen.
Såhär blir det när jag är trött. Då går fantasin snabbare än hjärnan. Underhållande kanske, men jävligt lurvigt i bakhuvudet.
Måste dock hålla mig vaken för O gav bort sina nycklar till en bandmedlem så de kunde låsa lokalen, så jag måste gå ut till porten och öppna åt honom när han kommer. Om en timme.
Sådan är min lott, det oket skall jag bära.
Nä, nu får jag lägga ner innan jag lurar in mig själv i för knepiga ordstäv.
God natt inom kort alltså. Hej hej.
Kärrtorp flyttar in i hjärtat
Snön har vräkt ner precis hela dagen. Och jag och O har släpat våra resväskor till tvättstugan, fram och tillbaka, flera gånger.
Där har vi blivit uppfostrade av flera små tanter i hur man beter sig i en tvättstuga.
Som om vi inte visste, tänkte jag och log mitt vackraste leende och tackade för hjälpen.
Tvättstugevett, mina vänner, kan vara ett av det hetaste ämnena i vårt lilla Svenssonland. Det tycker jag är roligt, människor bryr sig om sin tillvaro och närhet. Det är fint.
Jag har en stark känsla av att människor i Kärrtorp mer eller mindre bryr sig mycket om just Kärrtorp. Engagemanget känns i luften. Mycket mysigare än i Hammarbyhöjden där alla bara försökte se Söderiga ut och gömde sig bakom Marimekkogardiner framför sina stora platt-tv.
Nu kan det vara så att jag gärna vill ha Marimekkogardiner och en platt tv har vi redan. Men jag gömmer mig inte!
Jaja, jag har väl Hammarbyhöjden kvar i själen fortfarande. Men snart kommer Kärrtorp finnas där, och stoltheten över att bo i ett så blandat område med gamla, unga och medelålders människor från olika håll växer för varje dag.
Och i vår kanske jag ska gå och kolla på teatertreornas slutproduktioner på teatern där jag själv stått på scen och pratat i metaforer om mensvärk. Skrämma en lärare eller två.
Nu ska jag in till stan och titta på speglar med min moder. Stan alltså, där finns det nog inte en decimeter snö på gatorna. De stackars arma människorna som köpt dyra lägenheter, så får de ingen snö. Hehe...
UT och LEK ungar
Ja, ni
Såhär ser det ut utanför vårat arbetsrumsfönster när det är snö. Å, vad jag gillar snö!
Snön vräker ner och jag blir så lycklig av det så det är bara inte klokt.
Hoppas hoppas den stannar över julen.
Igår gick jag och hälsade på E och L i Enskededalen. Jag försökte hitta den allra närmaste vägen, men istället gick jag i en liten cirkel. Men jag kom fram ändå till slut.
Det som slog mig var detta: Det var inte ett enda barn ute och lekte, trots att det var snö.
Är barn inte ute och leker längre?
När jag var liten var vi ute nästan varje kväll, som jag minns det. I alla fall på sommaren och vintern. På vintern när det var snö fanns det ju tusentals saker att göra. Leka snöleoparder och krypa omkring och rulla sig på marken till exempel. Eller bygga snögubbar formade som Lassie. Eller snölyktor som man fick sätta in värmeljus i. Eller varför inte snöbollskrig. Oftast åkte vi pulka eller snowracer i vår backe eller i våra grannars backe. Man blev snabbt duktig på att styra, för i vår backe var det staket på ena sidan som gjorde väldigt ont att fastna i. Och på botten av backen var det ett dike med gigantiska tallar och granar på andra sidan som det gjorde fasansfullt ont att krocka med.
Men igår var det alltså inga barn ute och var barn. De satt väl inne och tittade på tv eller spelade tv-spel. Jag blev lite ledsen i hjärtat av det. Varför går föräldrar inte ut med sina barn då, om de inte kan aktivera sig själva?
Jag menar nu inte små barn, utan mer tioåringar, som inte måste gå och lägga sig klockan sju.
Om jag får barn har jag en stark känsla av att jag kommer anamma mina föräldrars uppfostringsstrategi. Nämligen: Är det inte spöregn, gå ut och lek.
Och mina barn kommer tycka jag är jobbig ända tills de kommer i tonåren och tackar sin lyckliga stjärna för att de inte är överviktiga, lata eller saknar förmågan att fantisera.
Såhär ser det ut utanför vårat arbetsrumsfönster när det är snö. Å, vad jag gillar snö!
Nyklippt och dan
Jag vänder mig starkt mot min fars påhopp att vår generation skulle tycka att dessa problem är riktiga problem.
Det är därför vi lite ironiskt kallar dem för i-landsproblem, så att man ska få klaga lite utan att känns sig larvig.
Ibland känns det skönt att klaga. Som idag, när jag tog bort mitt stygn, och jag har klagat varje gång jag måste använda högerhanden för det gör så jävla ont.
Nu är det ingen som är med mig på dagarna, så ingen hör min klagan. Därför skriver jag om det på bloggen.
Well well. Jag har varit hos frisören och färgat om håret och klippt lite på bredden, för mitt hår växer som en hjälm. Som en snabb hjälm. Ena dagen är jag McGyver, nästa Luke Skywalker.
Enbart män har haft min frilla, som ni märker. I-landsproblem, således.
Man kan också tycka att jag ser lite ut som en 90-talsgothare. Men jag är nöjd ändå, för ögonbrynen har blivit mörka och välplockade och min fina frisör är så snäll och glad.
Till sommaren ska jag nog ha en välmående page. Visst ser ni väl fram emot det lika mycket som jag?
I-landsproblem
Det jobbigaste med att ha ett skadat finger är detta:
När jag ska starta bilen och åka till jobbet kan jag inte vrida om nyckeln med höger hand utan måste luta mig jättemycket och vrida om med vänster.
Kan vara dagens i-landsproblem.
Dagens i-landsproblem kan också vara att jag måste fixa alla julklappar nästa vecka, för det slog mig i morse, att det fanimej inte är långt kvar till den 24:e.
Och slutligen, det tredje, att min läsarstatistik går brant nedåt så fort det är helg. Folk sitter inte vid datorerna när de är lediga. Det är bara jag som jobbar på helgen. Och det känns lite trist.
Slut på meddelandet.
När jag ska starta bilen och åka till jobbet kan jag inte vrida om nyckeln med höger hand utan måste luta mig jättemycket och vrida om med vänster.
Kan vara dagens i-landsproblem.
Dagens i-landsproblem kan också vara att jag måste fixa alla julklappar nästa vecka, för det slog mig i morse, att det fanimej inte är långt kvar till den 24:e.
Och slutligen, det tredje, att min läsarstatistik går brant nedåt så fort det är helg. Folk sitter inte vid datorerna när de är lediga. Det är bara jag som jobbar på helgen. Och det känns lite trist.
Slut på meddelandet.
?
Varför är det aldrig lätt?
Idel svenska skidframgångar
Halledudanedej, igår var det mysigt i Kärrtorp må jag säga.
Glad i hela kroppen blev jag av dessa celebra besökare, T och M.
Igår gjorde jag misstaget att sätta tillbaka min ring på fingret brevid det finger som är nysytt, svullnaden hade äntligen gått ner.
Nu har den gått upp igen och jag får fasiken inte av ringen. Den sitter som fastgjuten. Det kan bli spännande i framtiden tror jag.
Annars är det Radiosporten hela helgen, idag har jag på fyra timmar rest mig från min stol två gånger. En gång för att sätta på radion, cirka tr och en halv meter ifrån min stol, och ytterligare en gång för att värma min matlåda.
Jag är, som ni kan förstå, lite stel i kröppen.
Goda nyheter: 17-åriga debutanten Sara Hector kom på 22:a plats i världscuptävlingen i storslalom i Åre. Helena Jonsson vann skidskyttets jaktstart i Österrike, Aco kom åtta efter att ha skjutit bort sig. Charlotte Kalla kom tvåa i Dovas.
Heja tjejer friskt humör.
Nu ska jag knalla iväg till studion för snart sätter långa Sportextra igång med bland annat innebandy-VM. Idel spänning och lyckorus i radiohuset helt enkelt.
Tjing!
Glad i hela kroppen blev jag av dessa celebra besökare, T och M.
Igår gjorde jag misstaget att sätta tillbaka min ring på fingret brevid det finger som är nysytt, svullnaden hade äntligen gått ner.
Nu har den gått upp igen och jag får fasiken inte av ringen. Den sitter som fastgjuten. Det kan bli spännande i framtiden tror jag.
Annars är det Radiosporten hela helgen, idag har jag på fyra timmar rest mig från min stol två gånger. En gång för att sätta på radion, cirka tr och en halv meter ifrån min stol, och ytterligare en gång för att värma min matlåda.
Jag är, som ni kan förstå, lite stel i kröppen.
Goda nyheter: 17-åriga debutanten Sara Hector kom på 22:a plats i världscuptävlingen i storslalom i Åre. Helena Jonsson vann skidskyttets jaktstart i Österrike, Aco kom åtta efter att ha skjutit bort sig. Charlotte Kalla kom tvåa i Dovas.
Heja tjejer friskt humör.
Nu ska jag knalla iväg till studion för snart sätter långa Sportextra igång med bland annat innebandy-VM. Idel spänning och lyckorus i radiohuset helt enkelt.
Tjing!
Duktiga lilla jag
Grabbar och tjejer, snubbar och snubbor, bros' och bruds', idag kan jag återigen klappa mig på ryggen för ett jobb väl genomfört.
16 flyttkartonger låg på vårt vardagsrumsgolv. 16 flyttkartonger har jag burit ner i källaren, en och en eftersom jag inte får lyfta tungt för naprapaten.
Jag lyssnar på Peter, Paul and Mary. Det är riktig höjdarmusik det. Plus att de är lite lustiga. Det gör mig på fredagshumör trots att jag bara jobbat en kväll denna vecka.
Jag ska ju jobba hela helgen, så man kan säga att jag vilat upp mig tisdag till fredag för att orka med det. Alpint, skidskytte och massa andra spännande grejer står på schemat.
T är på väg hit, då ska vi äta sushi och dricka vin. Väldigt urbant tycker jag. Trots att jag befinner mig i förorten. Men Kärrtorps centrum är icke att förakta, det finns nämligen 30 butiker till min tjänst här. Plus en teater och ett krukmakeri.
Alla element står på för fullt så att kläderna från Kenny Filthfighter hinner torka, satans i min lilla låda vad varmt det blir i lägenheten. Inte särskilt miljövänligt, jag vet. Men att ta bilen och åka till Ikea för att köpa en tvättställning kanske är ännu sämre?
Nu: klädombyte och blomvattning.
Och för er som undrar: Ja, jag skulle trivas jolly good som hemmafru. Det om något har jag upptäckt denna vecka.
Vision för framtida hopp
I vårt badrum finns en liten tvättmaskin. Det står Kenny på den och jag och O döpte honom snabbt till Kenny Filthfighter. Karln behöver ju ett efternamn för böveln!
Idag har jag tvättat den första lasten i lilla Kenny, för naprapatbesöket igår förhindra mig att traska iväg till tvättstugan med tunga lass av smutsiga kläder på släp.
Problemet är bara att vi inte har något torkrum i vår lägenhet. Konstigt va? Så alla element är fulla av halvvåta kläder nu. Hoppas de hinner torka innan jag får besök i kväll.
Igår pratade jag lite om miljöproblemet och storasyster i Sydney säger att hon tror att allt kommer gå åt pipsvängen med klimatet.
Nej, det vill jag inte tro. Sakta men säkert vaknar världen till liv. Vi är några stycken och det tar tid innan alla vänder sig åt samma håll. Vi i väst behöver sänka vår standard för att de nya industriländerna också ska kunna ha drägliga liv. Jämlikhet över hela världen, jojomen.
Därför stänger jag av vattnet och köper inte apelsiner och grapefrukt från Sydafrika, utan från Spanien. De har skeppats kortare väg, lite bättre för miljön. Äpplen från Tyskland och inte från Chile. Gurka från Sverige. Det tar tid att handla, men satans vad duktig man känner sig.
Vi måste ha visioner grabbar, det sa jag till min far med skarp röst på hans födelsedag (sa och sa, jag skällde lite på honom). Precis det som Socialdemokraterna får kritik för i DN att de saknar. Visioner för en bättre värld när det gäller allt, från religionsfrihet till jämlikhet och miljö.
Visioner. Vilket vackert vackert ord.
Klimat
Idag läste jag i ett annonsblad från Naturskyddsföreningen att 9 miljoner svenskar gör av med lika mycket energi som 200 miljoner indonesier.
Vi borde skämmas.
Jag tycker att jag är duktig på att ta hand om miljön, källsorterar och köper KRAV-märkt och släcker lampor trots att de alla är lågenergilampor och sänker elementen istället för att öppna fönster direkt och stänger av vattnet i duschen när jag shamponerar osv osv osv.
Helt enkelt måste mer göras. Jag ska forska lite i vad mer jag kan göra, så får ni alla lova att ni ska bättra er också. Mitt och O:s lilla hushåll gör inte av med mycket energi, men det finns ju galningar som inte bryr sig alls. De vill jag skälla på. Om jag bara hann ifatt dem där de sitter i sina SUV:ar och sprejar sina luggar tills hela jorden blir grå.
Om ett tag ska jag till naprapaten. Han kommer nog skälla på mig. Och skaka på huvudet. Och sucka. Det brukar han göra när jag kommer. Sen betalar jag honom massa pengar så då börjar han prata om AIK istället.
Money makes the world talk about Gnaget, alltså.
Lite översättningar pour vouz
Förut bodde vi i Hammervillagehight på the Sharpnude line, nu bor vi i Marshcroft på the Sharpnude line.
Jag är uppväxt i Croak meadow i Puddle i Scrag kommun.
Bara så ni vet, hur saker och ting ligger till.
Nu ska jag gå över Newcroft field till Blowout och far för att äta grillad strömming.
Ajöss!
Ou est le snö?
Inne i stan är det mycket människor, mina vänner. Har folk inget jobb? Nej just det, arbetslösheten är skyhög och deltidsarbetarna är många, självklart är det proppat på Plattan då.
Själv var jag inne på NK av en och en annan anledning och bara för att tjejen i kassan också hade namnsdag idag sa jag ja till ett NK-bonuskort. Hur ofta handlar jag där? Max en gång om året. Tänk vad lite fina grejer och leenden kan få en att göra dumma saker.
När jag satt på tunnelbanan i min McGyver-frisyr som jag försökte dölja med en sjal, lade jag märke till hur fantastiskt stylade och snygga alla småtjejer är. De i högstadiet och gymnasiet, god damn alltså, de har verkligen stussat upp sig.
- Alla ser ut som Elin Kling, sjöng jag för mig själv, utan att märka att det hördes.
Arga blickar på mig. Men när de såg att jag var en McGyver look a like orkade de inte bry sig om mina oförskämdheter. Låt tanten vara, tänkte de. Hon är nog arbetslös.
De hade bara nästan rätt!
Alla ser ut som Elin Kling är alltså dagens sanning. Dagens ljug är att många röda rönnbär på hösten betyder en vit vinter. Det var toktjockt med rönnbär i höstas, men vart fasiken är snön grabbar.
VAR ÄR SNÖN?
Regin Spektor
Jag säger bara: WOW!
Igår var vi och såg Regina Spektor. Det var helt otroligt fantastiskt underbart.
Hon är klassiskt skolad pianist som har rötter i Ryssland och hon gör musik som får det att spritta i hela kroppen. Det är humor i musikform, konstiga ljud och roliga krumbukter i arrangemanget och texter som fnissar till det i hjärnan.
Förband var Jenny Owen Youngs. Också makalöst bra. Och roligt i mellansnacket. That I like.
Idag försov sig O och jag har öronproppar när jag sover, så vi vaknade på tok för sent. Hela dagen är slö. Men nu har jag i alla fall tagit hand om mina orkidéer (som vissa onda människor tycker att man ska slänga så fort de inte blommar, galenskap, levande växter ju!) och skrubbat bort fläckar på den nymålade golvet.
Igår dammsög och svabbade jag hela lägenheten. Och upptäckte hur fasligt mycket det är kvar att göra. Sladdar, papper, väskor och smycken en mass att sortera.
Först in till staden för ärenden. Nej vänta, först försöka få någon jävla ordning på hockeyfrillan som bor på mitt huvud. McGyver skulle blir stolt om han såg mig...
Regina Spektor, Idolvarning!
Bild på fingret
Jag har nära till tandläkaren, går bara över lilla lungan på Nypan, som vi kallar svansen som är vid Kärrtorp. Det tar fem minuter att vandra dit.
Väntetiden var mindre än en minut, trots att jag var tidig. Tandisen räknade tänderna, alla var där förutom alla mina fyror, de är utdragna för att resten av gaddarna skulle få plats när jag hade tandställning.
Visdomständerna växer helt rakt, i linje med resten av tandraden. Allt var perfekt.
- Bra att de växer så fint, sa tandisen, då slipper vi borra och du behöver inte spräcka din nolla.
Min nolla undrar ni? Jo, jag har aldrig borrat i min lilla mun. Inte ett enda hål. Hehe, jag tävlar i munhygien, då var det länge sen man fick sporta på riktigt...
Ikväll ska jag och O på Regina Spektor på Cirkus, å jag är så glad för det. Lyckades hitta biljetter i sista sekunden, till extraföreställningen.
Och såhär ser mitt finger ut idag:
Det svarta strecket i mitten är trådens ändar och så är det två tejpbitar. Har varit och köpt ny gasbinda som jag ska lägga om.
Nu ska jag svabba hela lägenheten med förhoppning om att det slutar lukta målarfärg då.
Väntetiden var mindre än en minut, trots att jag var tidig. Tandisen räknade tänderna, alla var där förutom alla mina fyror, de är utdragna för att resten av gaddarna skulle få plats när jag hade tandställning.
Visdomständerna växer helt rakt, i linje med resten av tandraden. Allt var perfekt.
- Bra att de växer så fint, sa tandisen, då slipper vi borra och du behöver inte spräcka din nolla.
Min nolla undrar ni? Jo, jag har aldrig borrat i min lilla mun. Inte ett enda hål. Hehe, jag tävlar i munhygien, då var det länge sen man fick sporta på riktigt...
Ikväll ska jag och O på Regina Spektor på Cirkus, å jag är så glad för det. Lyckades hitta biljetter i sista sekunden, till extraföreställningen.
Och såhär ser mitt finger ut idag:
Det svarta strecket i mitten är trådens ändar och så är det två tejpbitar. Har varit och köpt ny gasbinda som jag ska lägga om.
Nu ska jag svabba hela lägenheten med förhoppning om att det slutar lukta målarfärg då.
Bilder från lyan
Sådärja, nu kommer här lite bilder från innan och under själva flytten. Hoppas det smakar.
Alla måste komma och hälsa på ofta ofta så vi inte känner oss så ensamma här ute i förorten. Jag har förresten en granne med en hund som skäller hela dagarna. Jag funderar på att gå upp och fråga om de vill att jag ska hålla den sällskap. Så att den inte är så ensam.
Nymålat sovrumsgolv. Väggarna är ljusgrå, så det gråa golvet gör att rummet känns väldigt lugnt och harmoniskt.
M i sin sprojlans nya frisyr var en hjältinna hela dagen.
B kollar in vår balkong i vardagsrummet.
O:s mor var otrolig, min mor med, och jag satt mest och tjötade hela dagen och hade ont i fingret.
Far min sitter vid den fruktansvärt fula fondväggen i köket (den ska tapetseras OM!) efter en hel dags kånkande. Han var hur stark som helst.
Mor med proviant för all flytthjälp, chili con qorn och julöl.
Och detta är arbetsrummet när det precis var nymålat. Nu står datorn på ett stort vitt arbetsbord vid fönstret och här sitter jag nu och blickar ut över ett regnigt Nytorps gärde.
Nu ska jag till tandläkaren. Och i vanlig ordning drömde jag mardrömmar hela natten om hur de vägrade hjälpa mig med mina visdomständer för att de tyckte att jag använde för lite tandtråd.
- Så du tror att vi ska fixa det här åt dig? Att du inte tycker dina tänder är så vita som de brukar? Ser vi ut som någon jäkla skönhetssalong eller?
Så sa de. Jäkla tandläkare...
Längtar efter mitt jobb
Är på radion.
Åt middag med mor min, väldans bra start på ett jobbpass. Vi pratade lite karriär och jag känner i hela min kropp att jag längtar efter att få intervjua människor!
Det är ju det jag gillar med hela min utbildning, att träffa folk! Nya spännande personer att vara nyfiken på, luska bland och sen berätta om för andra.
Jag vill finslipa min intevjuteknik och min stilistiska skrivarådra.
Det är vad jag vill.
Dagens upptäckt:
Det är väldigt svårt att skriva med ett pajjat finger, både på datorn och för hand. Särskilt för hand. Jäkla vassa knivar alltså, att jag ska vara så bra på att slipa dem som min far lärt mig att göra!
Åt middag med mor min, väldans bra start på ett jobbpass. Vi pratade lite karriär och jag känner i hela min kropp att jag längtar efter att få intervjua människor!
Det är ju det jag gillar med hela min utbildning, att träffa folk! Nya spännande personer att vara nyfiken på, luska bland och sen berätta om för andra.
Jag vill finslipa min intevjuteknik och min stilistiska skrivarådra.
Det är vad jag vill.
Dagens upptäckt:
Det är väldigt svårt att skriva med ett pajjat finger, både på datorn och för hand. Särskilt för hand. Jäkla vassa knivar alltså, att jag ska vara så bra på att slipa dem som min far lärt mig att göra!
Akuten och flytten, allt i ett
Nu är datorn och internet uppe så jag kan gå in och skriva igen.
Inga bilder än för jag har fan ingen aning om var alla sladdar är. Ingen aning alls.
Det har varit en lätt kaosartad flytt, ska berätta om den efter att jag hurrat lite för alla som hjälpte till:
HURRA, HURRA, HURRA, HURRAAAAAA!!!!
Så.
I fredags kväll, när vi på allvar satt igång med packningen av allt kollijoks, som mamma kallar det, bestämde jag mig för att diska vår vassaste kökskniv. Den var lite oljig i handtaget och vips så hade jag skurit mig över leden på höger ringfinger.
Det kom blod. Mycket blod.
Jag brukar vara iskall när jag skadar mig, är ganska van, men nu fick jag en chock. Jag skrek, men hade åtminstone tillräckligt med sinnesnärvaro för att skölja handen under iskallt vatten och sen ta hushållspapper och vira runt, klämma hårt och hålla över huvudet.
Medan jag grät och hyperventilerade ringde O en taxi och så åkte vi till akuten. Efter fyra timmars väntan tillsammans med en asfull äldre man som skällde på alla och ett stenat par som sprang runt och pratade om hur de behövde kissa och röka fick jag träffa en ortoped.
- Det behövs nog bara ett stygn, sa hon.
- Toppen sa jag.
- Men bedövningen kommer göra väldigt ont och är onödig för bara ett stygn, men jag vill sy eftersom det är över leden, så du får klara dig utan bedövning.
- Toppen, sa jag.
- Du ser lite vit och skakig ut, sa hon.
- Ja, jag har väldigt lätt för att svimma och jag tror jag är lite chockad och mitt blodsocker är nog inte på topp, sa jag.
- Andas med magen, sa sjuksköterskan.
Och så sydde hon i min hud. Klappat och klart.
O stannade uppe till kvart i tre och packade medan jag låg och mådde illa i sovrummet.
Så jag var helt onödig under hela flyttdagen. Ryggen så paj att till och med sitta gjorde ont, och bara en hand att arbeta med. Jag fick peka vart saker skulle stå. Och så fick jag ta emot skäll när jag försökte hjälpa till. Och så fick jag dricka vatten när M, L, E och L tyckte jag såg för blek ut.
Alla som hjälpte till är hjältar och hade jag inte varit en fattig journalist skulle jag köpt de vackraste klapparna i världen till dem. Nu fick de chili con qorn och rödvin istället som mamma och O:s mor tagit med.
Fullspäckad helg som ni hör.
Ikväll ska jag jobba på radiosporten och jag är så nyfiken på att se hur det går med ett bandagerat finger. Spännande grabbar!
Väntan
Sitter och väntar på att lillebror ska komma förbi och bära alla tunga lådor åt mig. Han är väldigt stark.
Själv vaknade jag upp med en totalsmärta, ont i precis hela kroppen, från fotlederna till nackkotorna. Tillbaka på ruta ett, så jäkla irriterande.
Förhoppningsvis är det lättare att knäcka allt tillrätta nästa vecka eftersom jag varit bra i kroppen i två-tre veckor innan denna totala tillbakagång.
Jaja.
Idag ska andra lagret målas och jag tar med kameran för att dokumentera! Det är nästan sol i Stockholm, och det känns lättare att andas och leva i minusgrader. Tycker i alla fall jag. Hoppas det blir snö snart!
Målardagen utan bilder
I morse var jag uppe med tuppen, helt chockartat, efter fem timmars sömn KUNDE jag bara inte somna om. Så jag drog till Claes Ohlson när de äntligen hade öppnat (åååååååååå väntade och väntade) och köpte en blåpiga.
Nu undrar ni ju så klart vad det är?
Jo, mina kära vänner, en blåpiga är en såndär svampmopp som man kan klämma ur genom att dra ner en del av handtaget så att den klämmer ur sig själv.
Det är en blåpiga. På fackspråk. Målarfackspråk. Det lärde jag mig igår i målaraffären.
Sen plockade jag upp E och vi åkte till lägenheten (MIN LÄGENHET!) och jag gick runt och visade alla fina grejer. Som eluttag som sitter nere vid golvet, inte i midjehöjd. Och vädringspinne på balkongen. Och min (och O:s, okej då...) walk-in closet. Och duschkabinen. Och garderoberna i hallen som vi flera gånger ansett borde gå att hyra ut till studenter för att de är så stora.
Efter rundturen som nog varade i 45 minuter, alltså ungefär 0,7 minuter per kvadratmeter, skurade vi golven med målartvätt. Då kom lillebror med lussebullar, som E kallade svenniga, som jag och lillebror åt, sen började vi tejpa och måla och rolla för glatta livet.
Det gick så fort att jag inte hann ta några bilder. Så de kommer i morgon för då ska jag och lillebror måla ett andra lager. Det blir så fint!
O kom förbi med thaimat och vi tre proffsmålare (både lillebror och E var med och målade vardagsrum och sovrum i Hammarbyhöjden) var så snurriga av golvfärgen att vi bara fnissade. O såg osäker ut, men fnissade han med, han ville väl inte verka utanför.
Jag är så glad för mitt nya hem, jag tjatar om det, jag vet, men det känns enormt lyxigt och härligt.
I morgon: bilder, jag lovar!
Jag var där
Haha!
Jag har inte ätit någon mat sen frukost och O är och hämtar pizza som jag mår väldigt illa av att äta och får ont i magen av.
Men jag är så glad ändå!
Jag, O och mor har spenderat två timmar med att flytta lådor till den nya lägenheten. Den är så fin hörni! Den är så himla himla fin.
Längtar så till att få flytta in. Den är stor, ljus, fräsch och alldeles... alldeles underbar!
Ska fota i morgon och lägga upp!
Toodles!
Idag får vi ett nytt hem
Idag är en fullbokad dag.
Kom precis hem från färgaffären där jag mötte upp min far. Penslar, tejp, färgtvätt, roller och golvfärg. Ka-tjing.
Om två timmar är det dags att åka till mäklaren med mor och få nycklar till nya plejset.
Sen slutar O i skolan och då ska vi börja lasta över några kartonger så att vi får plats att packa mer. Och mer och mer. Hur mycket prylar kan en människa behöva?
Självklart pajade min rygg igår. Hade ont som på den gamla goda handbollstiden. Men det är bara att bita ihop och komma igen, för jag känner mig själv och vet att jag kommer ta i mer än vad jag får i veckan och helgen ändå.
Sparar naprapattiden till nästa vecka, då får han knäcka mig rejält.
Jag kan inte fatta att vi ska flytta. Vi började kolla på lägenheter i oktober och nu, första december, får vi vårt nya hem. Allt har gått så fort.
Jag ser mest fram emot att få julpynta, känner mig lite efter som inte kunnat börja göra det än. Men det står kartonger i vägen för alla fönster, så jag kommer inte åt att hänga upp julstjärnor. Typiskt...
