Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Den här jäkla förkylningen vill inte släppa taget om min sköra lilla varelse!

Trots det lyckades jag pallra mig upp i morse för att åka in till stan för julshopping dag två. Det var kaos. Katastrofalt kaos i hela stan.

När det är trångt och mycket folk då anstränger jag mig för att vara extra trevlig och tålmodig så att inte folk ska behöva lida mer än nödvändigt. Men det verkar som att jag är den enda som resonerar på det sättet.

I leksaksaffären knuffas jag in i hyllorna av galna föräldrar som använder armbågarna för att säga ursäkta. I klädesbutiken blir jag trampad på av otaliga vassa klackar. I inredningskedjan slår stressade medelålders kvinnor och män sina påsar i mitt huvud.

Jag förstår det inte. Alla skulle ha en bättre upplevelse av julhandeln om alla bara var lite snälla, sa ursäkta och varsågod och tack. Men icke. Slagsmål verkar vara det enda språket vi idiotiska svenskar kan tala. Då gillar jag dalmål bättre. Faktiskt.

I slutfasen på dagen stod jag med min nummerlapp i handen på Cervera på Kungsgatan/Sveävagen och mumlade tyst för mig själv: Går en enda jävla människa in i mig utan att säga förlåt, då tar jag fan första bästa stekspade och kör ner i halsen på den!

Jag tror min bistra uppsyn gjorde susen, det var som en ring av tomrum runt mig. Små Östermalmstanter och skockar av lantisar kikade förskräckt mot mitt håll, men vågade inte möta min blick.

Tur för dem.

Jävligt tur för dem.

I morgon ska de sista klapparna köpas. Jag tar med mig en stekspade hemifrån för säkerhets skull, om någon idiot tror att det är okej att gå på mig igen. Gör de det misstaget får de äta sina köttbullar genom sugrör. Det ska jag fanimej se till.