Kärrtorp flyttar in i hjärtat
Snön har vräkt ner precis hela dagen. Och jag och O har släpat våra resväskor till tvättstugan, fram och tillbaka, flera gånger.
Där har vi blivit uppfostrade av flera små tanter i hur man beter sig i en tvättstuga.
Som om vi inte visste, tänkte jag och log mitt vackraste leende och tackade för hjälpen.
Tvättstugevett, mina vänner, kan vara ett av det hetaste ämnena i vårt lilla Svenssonland. Det tycker jag är roligt, människor bryr sig om sin tillvaro och närhet. Det är fint.
Jag har en stark känsla av att människor i Kärrtorp mer eller mindre bryr sig mycket om just Kärrtorp. Engagemanget känns i luften. Mycket mysigare än i Hammarbyhöjden där alla bara försökte se Söderiga ut och gömde sig bakom Marimekkogardiner framför sina stora platt-tv.
Nu kan det vara så att jag gärna vill ha Marimekkogardiner och en platt tv har vi redan. Men jag gömmer mig inte!
Jaja, jag har väl Hammarbyhöjden kvar i själen fortfarande. Men snart kommer Kärrtorp finnas där, och stoltheten över att bo i ett så blandat område med gamla, unga och medelålders människor från olika håll växer för varje dag.
Och i vår kanske jag ska gå och kolla på teatertreornas slutproduktioner på teatern där jag själv stått på scen och pratat i metaforer om mensvärk. Skrämma en lärare eller två.
Nu ska jag in till stan och titta på speglar med min moder. Stan alltså, där finns det nog inte en decimeter snö på gatorna. De stackars arma människorna som köpt dyra lägenheter, så får de ingen snö. Hehe...
Kommentarer
Trackback
