Kvällsrus till tuben
Ja, i morgon är det alltså dags för tatueringen. Igen. Bidde ju sjuk förra veckan.
Nu börjar nerverna krypa sig på. De som träffar mig i morgon får se hur den blev till slut, eller om ´skissen va helt fel så att jag vägrade göra den.
Igår jobbade jag på Radiosporten och det blev så stressigt i slutet att jag blev helt snurrig. Det hjälpte inte att febern va tillbaka. När jag var nära att svimma såg jag dessutom på sl.se att bussen skulle gå antingen om en minut eller 41 minuter. Om jag inte hann till Karlaplan på tio. Så jag slängde på mig grejerna, fick magknip av hur långsamt det gick att stänga av datorn och störtade ur hangaren. Mot Karalplan! Kutandes i vinterkängor, michelingubbejacka, vantar och mössa på sne, folk dök undan när de såg mig. Hjälp hjälp, et svart, stickat, tokblonderat monster är efter mig. Nä, phu, hon skulle bara hinna med tunnelbanan.
Men jag hann. Som tur var.
O:s far har alltid en liten vit papperslapp i bröstfickan på sin skjorta. När han får en idé, ser en bok han vill läsa eller vad som helst han vill komma ihåg, då skriver han upp det på lappen. Jag tror fanimej jag ska sno den grejen. När jag sitter på t-banan kommer jag på tusen bra tankar att skriva ner i bloggen, men så vips nä jag sätter mig vid datorn är de borta. ja, jag ska helt klart sno den.
Bara jag inte blir tunnhårig på kuppen.
Men lång känns okej att bli. Kanske pensionär också...
Nu börjar nerverna krypa sig på. De som träffar mig i morgon får se hur den blev till slut, eller om ´skissen va helt fel så att jag vägrade göra den.
Igår jobbade jag på Radiosporten och det blev så stressigt i slutet att jag blev helt snurrig. Det hjälpte inte att febern va tillbaka. När jag var nära att svimma såg jag dessutom på sl.se att bussen skulle gå antingen om en minut eller 41 minuter. Om jag inte hann till Karlaplan på tio. Så jag slängde på mig grejerna, fick magknip av hur långsamt det gick att stänga av datorn och störtade ur hangaren. Mot Karalplan! Kutandes i vinterkängor, michelingubbejacka, vantar och mössa på sne, folk dök undan när de såg mig. Hjälp hjälp, et svart, stickat, tokblonderat monster är efter mig. Nä, phu, hon skulle bara hinna med tunnelbanan.
Men jag hann. Som tur var.
O:s far har alltid en liten vit papperslapp i bröstfickan på sin skjorta. När han får en idé, ser en bok han vill läsa eller vad som helst han vill komma ihåg, då skriver han upp det på lappen. Jag tror fanimej jag ska sno den grejen. När jag sitter på t-banan kommer jag på tusen bra tankar att skriva ner i bloggen, men så vips nä jag sätter mig vid datorn är de borta. ja, jag ska helt klart sno den.
Bara jag inte blir tunnhårig på kuppen.
Men lång känns okej att bli. Kanske pensionär också...
Kommentarer
Trackback
