Fönsterfilosoferande
På vår lilla toalett finns ett fönster.
Det är ett väldigt litet fönster. Karmen är i grågrön marmor och undertill finns en klassisk 40-talsventil så att man slipper öppna hela fanskapet om man vill att luften ska cirkulera.
Eftersom man för det mesta sitter ner när man är inne på toaletten, är himlen det enda man ser genom det lilla fönstret. Av någon anledning är det alltid just den himlen som speglar eller fastställer eller inspirerar humöret för dagen.
I morse var himlen grå. Inte tung och mörk så att det är okej att sitta inne och tycka synd om sig själv för att man måste jobba och därför får kompensera genom att titta på film hela dagen. Mer ljusgrå och bullig, mer ta tag i dig själv och gör något det regnar faktiskt inte! En uppmanande men trist himmel.
Men såhär på eftermiddagen har något hänt. O har åkt iväg på soundcheck och det enda vettiga på tv är SVT:s alpina sändningar. Och himlen utanför det lilla fönstret är plötsligt ljusblå. Med tunna slingor av moln som snabbt glider förbi, tonade i oranget för att solen just har börjat gå ner någonstans bakom Skärmarbrink. Och vips så lättar allt. Vips så får jag lust att göra något med dagen trots att jag börjar jobba om två timmar.
Bara för att jag såg lite färg utanför mitt lilla fönster.
Det kan ioförsig vara de tre vännerna dåligt samvete, prestationsångest och självhat som hälsat på igen. Men, jag föredrar fönsterteorin.
I'm all about therories now a'days.
Det är ett väldigt litet fönster. Karmen är i grågrön marmor och undertill finns en klassisk 40-talsventil så att man slipper öppna hela fanskapet om man vill att luften ska cirkulera.
Eftersom man för det mesta sitter ner när man är inne på toaletten, är himlen det enda man ser genom det lilla fönstret. Av någon anledning är det alltid just den himlen som speglar eller fastställer eller inspirerar humöret för dagen.
I morse var himlen grå. Inte tung och mörk så att det är okej att sitta inne och tycka synd om sig själv för att man måste jobba och därför får kompensera genom att titta på film hela dagen. Mer ljusgrå och bullig, mer ta tag i dig själv och gör något det regnar faktiskt inte! En uppmanande men trist himmel.
Men såhär på eftermiddagen har något hänt. O har åkt iväg på soundcheck och det enda vettiga på tv är SVT:s alpina sändningar. Och himlen utanför det lilla fönstret är plötsligt ljusblå. Med tunna slingor av moln som snabbt glider förbi, tonade i oranget för att solen just har börjat gå ner någonstans bakom Skärmarbrink. Och vips så lättar allt. Vips så får jag lust att göra något med dagen trots att jag börjar jobba om två timmar.
Bara för att jag såg lite färg utanför mitt lilla fönster.
Det kan ioförsig vara de tre vännerna dåligt samvete, prestationsångest och självhat som hälsat på igen. Men, jag föredrar fönsterteorin.
I'm all about therories now a'days.
Kommentarer
Trackback
