Älskade kompis
Jag och min bästa vän har känt varandra i åtta år. Det är nästan en tredjedel av mitt liv. Och av hennes. När man känt varandra så länge, då vet man väldigt väldigt mycket om den andra personen.
Hon vet hur jag är när jag är arg, glad, ledsen, trött och hungrig. Det sista är en precis lika stark känsla som de andra, eller snarare grunden till allt.
Anledningen till att jag tjatar om vänskap är att jag på sista tiden umgåtts mycket med mina vänner och att jag varje gång jag åker hem tänker på vilken otrolig jävla tur jag har som har dem. Människor som vet hur mitt efternamn stavas, när jag fyller år och orkar lyssna när man mår dåligt. Det är inte alla förunnat.
Storasyster K sa att anledningen till att man borde gifta sig om man vill, ska vara att man är så lyckligt lottad att man har hittat en människa som man vill dela sitt liv med och att det borde firas med en fest.
Samma sak skulle jag vilja göra med mina vänner. En stor jäkla brakfest för att fira att vi funnit varandra. Att vi bryr oss om varandra, att vi ringer och frågar hur de andra mår och att vi lyssnar och tänker och oroar oss för varandra. Att vi tänker på varandra även när man inte måste, bara för att man vill att allt ska gå bra för sina vänner.
Nu är det inte alla som har lyckan att ha riktigt riktigt bra vänner. Av olika anledningar. Dem är det synd om. Men så finns det de som har riktigt fina polare, men som de inte sköter om. De ringer inte, är ointresserade av deras liv och beter sig allmänt trist. Som att de tar varandra för givet, eller helt enkelt slutat bry sig, men inte orkat göra slut på vänskapen. Och en ojämn vänskap är precis samma som ett ojämnt äktenskap. Om en fru inte lyssnade när mannen hade något att prata om hade hans polare sagt: men lämna henne eller ställ ett ultimatum. Om en kompis inte frågar hur du mår, gör det precis lika ont.
Jag ligger ofta vaken om nätterna och oroar mig för mina vänner, eller är glad för deras skull, och tänker ut saker som skulle kunna hjälpa dem. Och det sista året har jag (tror jag?) blivit bättre på att visa hur mycket de betyder för mig. Det betyder att jag INTE ryggar tillbaka när de vill kramas.
Ville bara skriva en liten hejaramsa för mina polers. Så att de vet. Att jag älskar dem.
Hon vet hur jag är när jag är arg, glad, ledsen, trött och hungrig. Det sista är en precis lika stark känsla som de andra, eller snarare grunden till allt.
Anledningen till att jag tjatar om vänskap är att jag på sista tiden umgåtts mycket med mina vänner och att jag varje gång jag åker hem tänker på vilken otrolig jävla tur jag har som har dem. Människor som vet hur mitt efternamn stavas, när jag fyller år och orkar lyssna när man mår dåligt. Det är inte alla förunnat.
Storasyster K sa att anledningen till att man borde gifta sig om man vill, ska vara att man är så lyckligt lottad att man har hittat en människa som man vill dela sitt liv med och att det borde firas med en fest.
Samma sak skulle jag vilja göra med mina vänner. En stor jäkla brakfest för att fira att vi funnit varandra. Att vi bryr oss om varandra, att vi ringer och frågar hur de andra mår och att vi lyssnar och tänker och oroar oss för varandra. Att vi tänker på varandra även när man inte måste, bara för att man vill att allt ska gå bra för sina vänner.
Nu är det inte alla som har lyckan att ha riktigt riktigt bra vänner. Av olika anledningar. Dem är det synd om. Men så finns det de som har riktigt fina polare, men som de inte sköter om. De ringer inte, är ointresserade av deras liv och beter sig allmänt trist. Som att de tar varandra för givet, eller helt enkelt slutat bry sig, men inte orkat göra slut på vänskapen. Och en ojämn vänskap är precis samma som ett ojämnt äktenskap. Om en fru inte lyssnade när mannen hade något att prata om hade hans polare sagt: men lämna henne eller ställ ett ultimatum. Om en kompis inte frågar hur du mår, gör det precis lika ont.
Jag ligger ofta vaken om nätterna och oroar mig för mina vänner, eller är glad för deras skull, och tänker ut saker som skulle kunna hjälpa dem. Och det sista året har jag (tror jag?) blivit bättre på att visa hur mycket de betyder för mig. Det betyder att jag INTE ryggar tillbaka när de vill kramas.
Ville bara skriva en liten hejaramsa för mina polers. Så att de vet. Att jag älskar dem.
Kommentarer
Postat av: Hej Liten
jag saknar min vanner,,,
Trackback
