Badlängtan

Igår kväll åt vi middag på uteplatsen och betedde oss titt som tätt som stora fåglar så att skator och fiskmåsar skulle fatta att de inte fick äta vår sallad!

Sen bar det av ner för backen och in i sjön med M. Det var knappt någon temperaturskillnad mellan luften och vattnet. På en ponton stod ett tiotal ungdomar och puttades sådär tonårigt. Varför slutade man med det egentligen? Kanske för att alla är så skadade nuförtiden att man inte vågar ta i nåt.

Tänk vilken kittlande känsla det var att stå längst ut på bryggan i Strålan och bli iputtad i vattnet av en kille. Och vilken skön grej det var att smyga upp bakifrån och putta i honom sen! Att inte vara en av de tjejerna som bara skrek och flamsade, fast nog fan skrek och flamsade jag också. Det var som en pardans, ett sätt att få kroppskontakt utan att egentligen ta något riktigt viktigt steg. Man höll inte varandra i handen eller pussades, man satte händerna på någons rygg och tvingade den att bada i stället.

Vad roligt det var när man var liten!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0