Handlade jag rätt?
Vilken jäkla skitdag jag har idag!
Det hela börjar med att jag vaknar och känner mig lite olustig i kroppen, så jag lutar mig över O:s sovande gigantiska kropp och kollar klockan på mobilen. 09.16. Bara två timmar efter att jag ska gå upp. Jag skulle vara på jobbet vid den tiden. PANIK!
Så jag rusar upp, får blodsockerfall, måste sätta mig ner och känner samtidigt hur stressen rusar runt runt runt. Jag är dock inte en sådan människa som klarar av att inte äta frukost och bara rusa iväg till t-banan, jag måste äta, borsta tänderna, sminka mig, annars blir det inget bra.
Då ringer telefonen. Det är handmodellsfolket som frågar om det är okej att jag kommer och är med dem mellan 13 och 18. Nä, de frågar inte, de säger VI BEHÖVER dig mellan 13 och 18.
- Jag är ledsen, sa jag. Men det går inte att jag är borta från jobbet så länge. Jag är ensam på avdelningen och har ett jobb att sköta.
- Nähä... säger de och lägger på.
Nice.
Jag har jagat dem i tre dagar, skickat ungefär elva mail och inte fått någon som helst information om var jag ska vara eller när. Nu ville de dra bort mig från jobbet nästan en hel arbetsdag.
- Kan du inte komma nu då? frågade de.
- Nej, för jag har råkat försova mig...
- Jaha, ja, jag KAN inte försova mig sådär, snorkar de och lägger på igen.
Dubbelt nice.
Så kutar jag till Skärmarbrink eftersom Skarpnäcklinjen bara går var 20:e minut och kommer fram till jobbet, stressad som ett as. Så ringer jag handfolket och säger att jag är så ledsen, men det funkar verkligen inte att jag är borta från jobbet så länge eftersom jag är den enda på plats och att jag är sååå ledsen men att jag faktiskt inte fått någon som helst information.
- Nä nä, då är det så.
Klick.
Freakin freaks! Så, min modellkarriär fick ett abrupt slut innan den ens börjat.
Men jag hann lära mig att det verkar vara en dirty dirty business.
