Littorin är ett...
Anledning? Vår kära minister Sven Otto Littorin såklart. Läste en artikel på gp.se om hur Littorin ska se över möjligheten att bestraffa människor som inte tackar ja till arbeten på annan ort.
Enligt Littorin kan bestraffningarna komma i form av sanktioner som att bli avstängd från a-kassan i tre dagar.
Jag saknar ord. Jag saknar ord för att beskriva deras människosyn. Med deras menar jag moderaterna. Inte alla, men många.
Att vara arbetslös är tydligen inte jobbigt nog, anser Littorin.
Att slita upp en familj, ta barnen från skola och dagis, är något man kan försaka anser Littorin.
Att partnern kanske måste sluta sitt jobb, alternativt att de måste separera, är inget problem anser Littorin.
Att människor själva ska få bestämma var de vill bo, det är gammal skåpmat anser Littorin.
Att vara arbetslös, det är ingen dans på rosor. A-kassan räcker inte hur länge som helst för de få som får fullgod ersättning och för alla oss som inte jobbar tillräckligt länge för att få någon a-kassa, är det total fattigdom som väntar. Eller socialbidrag.
Nej, jag är inte tillräckligt insatt för att angripa honom på ett djupare plan, men det tycker jag inte behövs. För att bestraffa någon vars liv redan är skit, det är fan inte konstruktivt. Hur mycket DN än skriver att moderaterna levt upp till sina vallöften. Vad Littorin inte inser är att för de människor som faktiskt inte har något skyddsnät är en flytt till en okänd stad inte något som sker i en handvändning, det är ett livsbeslut och inte något staten bör lägga sig i.
Inte i Sverige i alla fall. De gör det i Kina, men ska det vara vår måttstock?
Samtidigt kanske folk ar trotta att betala ersattning for folk som bor mitt i skogen dar det inte finns nagra jobb, nar det finns jobb pa andra delar av landet.
Det ar inte latt fraga att losa, ska vi fortsatta att betala for att hel bunt maniskor ska bo kvar i sinna sma omraden/sma stader/sma byar dar det inte funnits jobb pa 50 ar, eller ska vi krava att dessa maniskor i varje fall forsoker att fa ett jobb, aven om det kravs att de flyttar lite soderut.
Visst det ar ingen som vill flytta och folk bor dar de bor for att de vill bo dar. Men samtidigt, nan gang sa maste folk fatta att de ar ansvariga for sin egen forsorjning och sitt eget liv, Och de kanske kraver att man forflyttar sig.
Men det ar ju bara min asikt och som du vet jag tycker inte att det kommer natt daligat av att flytta pa sig, jag har ju flyttat 36 ganger, till 3 olika lander och 2 kontinenter...
Personligen är jag sjukt villig att betala skatt för att barn inte ska ryckas upp med rötterna, familjer splittras eller föräldrar inte ska hinna träffa sina barn eftersom de jobbar tre timmar hemifrån. Sjukt villig att betala skatt för det.
Det är inte ett problem i Sverige att folk bor för långt bort, glesbygden håller på att självdö till större delen just eftersom det inte finns några jobb därute. Vi har ju för fan massarbetslöshet i Stockholm också, särskilt bland unga.
Precis som du säger Lovisa så är det fan inte lätt att vara arbetslös, särskilt inte i ett samhälle där du inte definieras efter vem du är eller hur du beter dig utan efter vad du gör, vad du producerar.
Att så fort någon frågar vad du jobbar med svara "inget just nu", "söker" eller den härliga klyschan "jag är mellan jobb" är inte en dans på fucking rosor. Av alla saker som liberalerna har lyckats med i Sverige så är det här den mest deprimerande, att de har sått en vi-och-dekänsla.
Att vi innanför, vi med arbeten (just nu), vi friska (just nu) och vi som har vår skit under kontroll, vi är inte som ni andra. Vi är väsenskilda. Det är inte alls så att arbetslösa söker som helvete för att få jobb, det är inte alls så att sjukförsäkringarna dras in för MS-sjuka och ryggskadade tvingas dra familjen över hela jävla landet eftersom det finns ett sekreterarjobb i Växjö som blev ledigt. Vikariat. 6-månader.
Jo, så är det, och det är åt helvete.
Sry, var tvungen att ventilera lite, grym blogg syrran, keep up the good work.
