Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Det är faktiskt sol idag. I morse på väg till tunnelbanan stötte jag på en granne, en kvinna som bott i huset längre än jag, men som ändå inte visste att Sicklasjön låg en kvart bort. Hon är en redig dam. En kort skånska, med en ordentlig page, stålbågade glasögon och dagen till ära iförd en ankellång fakemockakjol. Det var en upplevelse vill jag lova.

Hon kommer aldrig bli en gumma. Hon är så ogummig som någon kan bli. Så jag började tänka på vilka i min närhet som kommer bli gubbar och gummor, och vilka som kommer bli damer och herrar och om någon helt enkelt bara blir gamlingen där i hörnet som inget snackat med på 15 år.

Jag tror till exempel att min far kommer bli en farbror, inte en gubbe. Min morbror däremot, han kommer nog bli en fin liten gubbe.
Syster M kommer defenitivt vara en dam, med eller utan mockakjol. Syster K tror jag inte kommer bli gammal, hon är för envis för att åldras.

Själv skulle jag nog vilja bli en gumma. En lite tokig gumma. Med batikkjolar som jag färgat själv i handfatet och färgglada sjalar runt huvudet. Och så ska jag lukta rökelse och karameller och blinka lite finurligt åt alla som går förbi, så att de fattar att jag vet lite mer än vad alla andra gör. Jag har tänkt att den här fasen kommer kicka in någon gång när pensionen närmar sig och vid 70 kommer jag vara en fullfjädrad galning.
- Hjälp, vem är det som går och plockar blommor bakom Konsum?
- Nämen det är bara gamla gumman Lovisa, hon gör sånt, folk säger att hon kokar te på maskrosor och ger till sjuka fågelungar varje tisdag klockan tre.
- Varje tisdag klockan tre? Men då serveras ju chokladpudding med vispgrädde och hallonsylt på fängelset!
- Ja, jag vet, den där gumman är allt bra knasig.

Så kommer det bli, smäll pang tjafs garanterat jajjemensan!