Lovisa Giertta – such a fortunate fool

På lunchen smet jag självklart ut för att få sol på min bleka nos.

Blek blek på grund av vinterns svek.

Jag känner mig poetisk idag tror jag.

I alla fall så kunde jag inte sitta i lähörnet utanför TV4-huset, för det var belamrat med tusen miljarder rökare som har bestämt att det är deras hörn. Det tycker jag var lite fubbigt, men det var okej, för jag gick till Länsförsäkringars marmorbänkar i stället och där sken ju solen såklart också. Fast det blåste.
Onda rökare, onda onda rökare.

När jag ändå talar om rökning så var jag ju på kalas i fredags, och på det kalaset röktes det friskt. Jag och O satt och log och log medans våra kläder började stinka mer och mer. Det stör mig, att jag när jag kommer hem, genast måste slita upp fönstret i badrummet och hänga upp samtliga textilier så att de kan vädras under natten och nästa dag måste det tvättas annars luktar hela lägenheten rök.
Det stör mig faktiskt mer och mer för varje sekund jag tänker på det. Så jag slutar tänka på det nu.
Nu.
Nej föråt, nu.