Saldot får förbli en hemlighet
I en veckas tid har jag gått runt och undrat hur mycket pengar jag har kvar på mitt konto. Jag har gått förbi bankomater flera gånger, men inte stannat, vågade liksom inte.
För om jag har mycket pengar kvar, då är risken stor att jag tar mig en vända förbi en affär eller två och köper en ny handväska (grön från Top Shop) och en kjol och klänning och ett par snygga skor och nya gympadojjor... och en brun ögonskugga och en liquid eyeliner och nya leggins och strumpebyxor.
Risken är alltså att pengarna tar slut fortare än kvickt om jag ser att jag har dem.
Om det är för lite pengar, vilket det ju allt som oftast är, kommer jag få panik. För det är faktiskt bara den 13 mars och två veckor tills lönen kommer. Och att ha lite pengar är det allra värsta Lovisa vet. I världen. Då hyperandas hon och blir rädd som en liten fågel och lägger sig och huttrar bakom en sten. Hon skulle inte våga släppa plånboken med blicken ens en halv millisekund, av rädsla att den av sig själv skulle springa iväg och köpa för dyra tomater.
Så jag kollar helt enkelt inte. Ett modernt sätt att stoppa huvudet i sanden.
Jag undrar hur länge min plan håller dock, när det idag är dags att köpa present till en viss 25-åring. Då måste jag kanske möta verkligheten igen.
Men jag vill inte!
