Guess who's back?
Ja ni hörni.
Nu har det gått en vecka. Och jag har haft mitt uppehåll. Nu är jag tillbaka!
Undrar hur många jag tappat på vägen?
Jag tänkte att mitt första ämne skulle vara Schweiz och den totalskadade omröstning om förbud att bygga minareter. Men det är så deppigt.
Kanske Åke Svanstedt och att han erkänt att han använt grisfösare på sina hästar för över 20 år sedan men inte sagt något om det under förhören innan rättegången? Lika sorgligt.
Att Stockholm haft 14 timmars sol under hela november? Now, there's an ämne man kan tala länge om. Men särskilt skojsigt blir det ju inte.
Så jag tänker berätta att i morgon, mina damer och herrar, då slår det till! Då får jag och O nycklarna till vår nya lya, då blir vi Kärrtorpsbor, förortsbor, grannar med Skogskyrkogården och Ekobyn.
Som jag längtar. Kommer sova lika bra som natten innan julafton när man var barn. Alltså inte alls. Tjohej!
stopp
Jag tar från och med idag en paus från bloggen, bara så ni vet.
Det kommer hålla i sig i en vecka ungefär, för mycket grejer att fixa med för att kunna skriva något intressant, smart eller bra.
Smell you later.
Det kommer hålla i sig i en vecka ungefär, för mycket grejer att fixa med för att kunna skriva något intressant, smart eller bra.
Smell you later.
I give to you: Julen
Snart är det jul.
Håll inte för ögonen, det är faktiskt sant. Bara en månad kvar.
Försök inte låtsas som att det inte är så nära, det gör bara det hela värre. Det är som när du ser en geting på håll, du tror det är bättre att springa iväg, fort som bara fan. Men getingen kommer sugas med i vinddraget och på så sätt jaga dig i flera mil.
Bättre att sitta kvar, lugnt och stilla, och hoppas att den inte ser dig.
Mitt problem är att jag är jävligt rädd för getingar. Att jag alltid springer iväg. Att jag börjar gråta om jag tvingas sitta kvar.
Trots allt detta ser jag fram emot julen.
Den enda frågan som återstår är om vänner och släktingar blir glada för fem Jenka och en dikt under granen, 'cause that's all I've got to offer...
Håll inte för ögonen, det är faktiskt sant. Bara en månad kvar.
Försök inte låtsas som att det inte är så nära, det gör bara det hela värre. Det är som när du ser en geting på håll, du tror det är bättre att springa iväg, fort som bara fan. Men getingen kommer sugas med i vinddraget och på så sätt jaga dig i flera mil.
Bättre att sitta kvar, lugnt och stilla, och hoppas att den inte ser dig.
Mitt problem är att jag är jävligt rädd för getingar. Att jag alltid springer iväg. Att jag börjar gråta om jag tvingas sitta kvar.
Trots allt detta ser jag fram emot julen.
Den enda frågan som återstår är om vänner och släktingar blir glada för fem Jenka och en dikt under granen, 'cause that's all I've got to offer...
Event och stress
I går var jag på ett event som snälla M bjudit in mig till. Det är inte många Sex and the city fashion partys om man är sportreporter kan jag säga.
Det var i alla fall väldans trevligt, gratis Cosmopolitans och tjejer som slogs för att vinna helårsprenumerationer av tidningen som höll i hela balunset.
Fick umgås lite med T också, väldigt väldigt bra kväll helt enkelt! Och hon hann inte säga mer än:
- Om ni behöver hjälp med fly...
- Ja, det behöver vi, avbröt jag hennes generösa erbjudande.
O ska jobba hela helgen och jag var hos naprapaten igår och får inte göra någonting de närmsta dagarna, så stressen för att vi ska behöva stressa med flytten har kickat igång.
Ni läste rätt, jag är stressad för att bli stressad. Sådant är mitt liv och sådan är min oro. Ack och ve.
Nu: Photoshop CS4.
Känsla: Hip-hop-hurra...
Det var i alla fall väldans trevligt, gratis Cosmopolitans och tjejer som slogs för att vinna helårsprenumerationer av tidningen som höll i hela balunset.
Fick umgås lite med T också, väldigt väldigt bra kväll helt enkelt! Och hon hann inte säga mer än:
- Om ni behöver hjälp med fly...
- Ja, det behöver vi, avbröt jag hennes generösa erbjudande.
O ska jobba hela helgen och jag var hos naprapaten igår och får inte göra någonting de närmsta dagarna, så stressen för att vi ska behöva stressa med flytten har kickat igång.
Ni läste rätt, jag är stressad för att bli stressad. Sådant är mitt liv och sådan är min oro. Ack och ve.
Nu: Photoshop CS4.
Känsla: Hip-hop-hurra...
Jag börjar bli packad
Igår började vi packa ordentligt. Vi började i varsin ända, O i köket och jag i hallen.
O:s uppgift var ett överskåp fullt av papper och påsar, alla var hans. Min uppgift var en garderob full med väskor, mina.
Efter att vi gått igenom alla skåp i lägenheten är det just detta som står klart, mina saker består av textilier i form av väskor, tyg, gamla skor och jackor, och O:s saker är påsar och åter påsar med papper, kablar, notställ och konstiga saker från Nicaragua. Och en liten flöjt formad som en papegoja.
Vad underbart härligt det ska bli att inte plocka med sig allt skräp, börja med rena skåp där allt vi inte använder inte får flytta in.
Jag har en jättestor kasse full av väskor som det absolut inte är något fel på, fräscha och snygga, men som jag inte använder. Tanken är att alla ni som vill gärna får rota igenom den påsen när ni orkar och plocka med er om det är något ni vill ha. Resten går till Myrorna. Känns åpet att sälja på Tradera eller Blocket. Så, för alla tjejer (och killar som gillar handväskor) som hjälper till med flytten finns det finfina grejer att hämta. Och såklart för storasystrar och kompisar som inte kan hjälpa till, men som ändå är nyfikna.
Det är som att jag lägger ut en liten annons här och nu, fast en annons som enbart läses av de 17 personer som är inne här under dagarna.
Nu ska jag dra till tippen och slänga en gammal mixer och plastburkar. Och jag har på mig de bästa tippenkläderna, svart klänning och lila strumpbyxor, jag kommer passa in perfekt bland gubbar med keps och granris på släp. Jepp serru!
Och om ni undrar varför jag ser så glad ut är det för att jag har tokrandiga strumpor på mig, så jag känner mig lite som Pippi. Och om ni undrar varför det är så stökigt i bakgrunden är det för att vi ska flytta. Eller nåt...hehe.
O:s uppgift var ett överskåp fullt av papper och påsar, alla var hans. Min uppgift var en garderob full med väskor, mina.
Efter att vi gått igenom alla skåp i lägenheten är det just detta som står klart, mina saker består av textilier i form av väskor, tyg, gamla skor och jackor, och O:s saker är påsar och åter påsar med papper, kablar, notställ och konstiga saker från Nicaragua. Och en liten flöjt formad som en papegoja.
Vad underbart härligt det ska bli att inte plocka med sig allt skräp, börja med rena skåp där allt vi inte använder inte får flytta in.
Jag har en jättestor kasse full av väskor som det absolut inte är något fel på, fräscha och snygga, men som jag inte använder. Tanken är att alla ni som vill gärna får rota igenom den påsen när ni orkar och plocka med er om det är något ni vill ha. Resten går till Myrorna. Känns åpet att sälja på Tradera eller Blocket. Så, för alla tjejer (och killar som gillar handväskor) som hjälper till med flytten finns det finfina grejer att hämta. Och såklart för storasystrar och kompisar som inte kan hjälpa till, men som ändå är nyfikna.
Det är som att jag lägger ut en liten annons här och nu, fast en annons som enbart läses av de 17 personer som är inne här under dagarna.
Nu ska jag dra till tippen och slänga en gammal mixer och plastburkar. Och jag har på mig de bästa tippenkläderna, svart klänning och lila strumpbyxor, jag kommer passa in perfekt bland gubbar med keps och granris på släp. Jepp serru!
Och om ni undrar varför jag ser så glad ut är det för att jag har tokrandiga strumpor på mig, så jag känner mig lite som Pippi. Och om ni undrar varför det är så stökigt i bakgrunden är det för att vi ska flytta. Eller nåt...hehe.
Köpa eller inte köpa
Vaknar med huvudvärk, kan det vara för mycket jobbande framför datorn som gör mig illa?
Idag ska vi börja packa för flytten och jag är, som vanligt, nervös för det. Hur normalt är det? Att vara nervös för att plocka ner saker i lådor.
Jag är inte helt klok.
Igår hittade jag min drömmöbel på Tradera, en köpmansdisk. Vet ni vad det är? En stor möbel med tusen små lådor ungefär, tänk apotekarbyrå typ. Jag har alltid velat ha en sådan. De ser så underbart gamla och matbodiga ut. Totalt pillrigt med massor av lådor där man inte hittar någonting, men så himla läckert.
Enda kruxet är att den finns i Göteborg och att jag i så fall måste åka dit och baxa hem drömmen. Det andra problemet är att jag lovat O att jag inte ska plottra till vår nya lägenhet. Jag har en förmåga att göra just det. Jag tycker om små, små gamla saker, då blir det lätt rörigt.
Så vad tycker ni, ska jag buda eller ska jag glömma min dröm om ett bohemiskt hem?
Idag ska vi börja packa för flytten och jag är, som vanligt, nervös för det. Hur normalt är det? Att vara nervös för att plocka ner saker i lådor.
Jag är inte helt klok.
Igår hittade jag min drömmöbel på Tradera, en köpmansdisk. Vet ni vad det är? En stor möbel med tusen små lådor ungefär, tänk apotekarbyrå typ. Jag har alltid velat ha en sådan. De ser så underbart gamla och matbodiga ut. Totalt pillrigt med massor av lådor där man inte hittar någonting, men så himla läckert.
Enda kruxet är att den finns i Göteborg och att jag i så fall måste åka dit och baxa hem drömmen. Det andra problemet är att jag lovat O att jag inte ska plottra till vår nya lägenhet. Jag har en förmåga att göra just det. Jag tycker om små, små gamla saker, då blir det lätt rörigt.
Så vad tycker ni, ska jag buda eller ska jag glömma min dröm om ett bohemiskt hem?
De hör inte våra skrik
Jag brukar läsa DN:s singelblogg på nätet, trots att jag är långt ifrån singel.
Där skriver Isabella Iverus och Paul Haeberlein om sina singelliv. Och det är en stor skillnad mellan de båda skribenterna.
Isabella skriver om känslor, vardagen, kampen och de små glädjeämnena. Paul skriver om lustiga episoder på jobbet, på tunnelbanan och på semestern. Han skriver inte så mycket om känslor, mer om allmänna underliga beteenden hos människor. Undrar om de delat in ämnena så, eller om det bara faller sig naturligt för dem.
I alla fall så tror jag att de här bloggarna, framförallt Isabellas, hjälper många människor och det är smart av DN att plocka upp ett så aktuellt ämne som att vara singel. Sverige är ju, som alla vet, världsledande när det gäller ensamhushåll.
Vad som inte är så smart av DN är att säga upp folk från webben, som de håller på med just nu. 95 procent av intäkterna kommer från papperstidningen än så länge, säger nya chefredaktören. Jaha, men om man inte ska satsa på framtiden, vad hade man tänkt göra när färre människor vill annonsera i tidningen för att Aftonbladet fortsätter satsa på webben där ju framtiden ligger. Människor i min ålder läser inte papperstidningar om de inte är gratis. Jag är den enda jag känner (förutom mina journalistkompisar) som har en morgontidning.
Ibland blir jag trött på bakåtsträvandet. Att de inte inser att det alltid är bättre att ligga i framkant så man slipper jobba ikapp när vindarna vänder. Som med nedladdningen. Om musikbolagen greppat tag i rodret för tio år sen hade de inte förlorat så mycket pengar. Och de hade inte tvingats manipulera hela världen till en ipredlag. Och då hade telecomjättarna sluppit radera ip-nummer som de riskerar bli stämda för bara för att försöka ha kvar sina kunder.
Jaja. Hade de bakåtsträvande människorna med fast anställning bara lyssnat på oss 30 procent arbetslösa ungdomar hade de kanske inte tappat oss som konsumenter/användare/väljare.
Synd att deras öron är så fulla av självgodhet, pensionsplaner och sommarhus att de inte hör. Hur vi skriker.
Där skriver Isabella Iverus och Paul Haeberlein om sina singelliv. Och det är en stor skillnad mellan de båda skribenterna.
Isabella skriver om känslor, vardagen, kampen och de små glädjeämnena. Paul skriver om lustiga episoder på jobbet, på tunnelbanan och på semestern. Han skriver inte så mycket om känslor, mer om allmänna underliga beteenden hos människor. Undrar om de delat in ämnena så, eller om det bara faller sig naturligt för dem.
I alla fall så tror jag att de här bloggarna, framförallt Isabellas, hjälper många människor och det är smart av DN att plocka upp ett så aktuellt ämne som att vara singel. Sverige är ju, som alla vet, världsledande när det gäller ensamhushåll.
Vad som inte är så smart av DN är att säga upp folk från webben, som de håller på med just nu. 95 procent av intäkterna kommer från papperstidningen än så länge, säger nya chefredaktören. Jaha, men om man inte ska satsa på framtiden, vad hade man tänkt göra när färre människor vill annonsera i tidningen för att Aftonbladet fortsätter satsa på webben där ju framtiden ligger. Människor i min ålder läser inte papperstidningar om de inte är gratis. Jag är den enda jag känner (förutom mina journalistkompisar) som har en morgontidning.
Ibland blir jag trött på bakåtsträvandet. Att de inte inser att det alltid är bättre att ligga i framkant så man slipper jobba ikapp när vindarna vänder. Som med nedladdningen. Om musikbolagen greppat tag i rodret för tio år sen hade de inte förlorat så mycket pengar. Och de hade inte tvingats manipulera hela världen till en ipredlag. Och då hade telecomjättarna sluppit radera ip-nummer som de riskerar bli stämda för bara för att försöka ha kvar sina kunder.
Jaja. Hade de bakåtsträvande människorna med fast anställning bara lyssnat på oss 30 procent arbetslösa ungdomar hade de kanske inte tappat oss som konsumenter/användare/väljare.
Synd att deras öron är så fulla av självgodhet, pensionsplaner och sommarhus att de inte hör. Hur vi skriker.
Lyft mig upp
Oj vad jag har varit effektiv idag.
Jag har ringt så många viktiga samtal, omförhandlat min försäkring, kollat upp grejer och hej-faderittan.
Nu är jag helt slut.
Och fattig.
Det blir många hemsnickrade julklappar i år grabbar!
I kväll ska jag jobba på radion igen. Fast jag är så trött. Men det är lugnt. Försöker ansöka om enskild firma, satans vad många kluriga frågor det är. Jag fattar nada. Tror lite att det är meningen. Att vi puckon som inte kan få en fast anställning helt enkelt ska känna oss precis så misslyckade som vi är.
Välkommen till skatteverket, här skjuter vi ditt självförtroende i sank.
Nä, så är det nog inte. Men det KÄNNS så. Och vad annat får man lära sig av sina föräldrar och i böcker och filmer än att låta känslorna styra. Annars blir man stressad och får magsår.
Jaja. Behöver en pick-me-up men det är svårt när ingen finns till hands för att picka upp mig. Jag får picka upp mig själv. Hur gör man det? Lunch?
Jag har ringt så många viktiga samtal, omförhandlat min försäkring, kollat upp grejer och hej-faderittan.
Nu är jag helt slut.
Och fattig.
Det blir många hemsnickrade julklappar i år grabbar!
I kväll ska jag jobba på radion igen. Fast jag är så trött. Men det är lugnt. Försöker ansöka om enskild firma, satans vad många kluriga frågor det är. Jag fattar nada. Tror lite att det är meningen. Att vi puckon som inte kan få en fast anställning helt enkelt ska känna oss precis så misslyckade som vi är.
Välkommen till skatteverket, här skjuter vi ditt självförtroende i sank.
Nä, så är det nog inte. Men det KÄNNS så. Och vad annat får man lära sig av sina föräldrar och i böcker och filmer än att låta känslorna styra. Annars blir man stressad och får magsår.
Jaja. Behöver en pick-me-up men det är svårt när ingen finns till hands för att picka upp mig. Jag får picka upp mig själv. Hur gör man det? Lunch?
Jag är vad jag inte ville bli
Ibland pratas och skrivs det om vad folk drömde om att jobba med när de blev stora.
Det är ballerina, polis, brandman, fotbollsproffs och sångare till höger och vänster.
När jag var liten hade jag ingen klockren dröm.
Jag ville bli hjärnkirurg när jag var sex och läste Mimmis Dagbok av Viveca Lärn, då Sundvall. Mimmi ville bli hjärnkirurg, jag minns inte varför. Jag började skriva dagbok då också, jag gjorde mycket som Mimmi gjorde, men inget som hennes äldre kompis Roberta gjorde.
Det framtida yrke jag höll kvar längst var nog skådespelerska, det ville jag bli i flera, flera år. Men så gick jag teaterlinjen och vips så försvann den drömmen. Det är ofta så med mig, så fort jag får något försvinner suget att kämpa vidare.
Det enda jag visste att jag absolut INTE ville bli var journalist. Många i min släkt var journalister, jag ville inte göra som alla andra.
- Ska du inte bli journalist då? frågade min mamma när hjärnkirurgplanerna kom på tal.
- Nej! Det vill jag VERKLIGEN INTE blir! skrek jag tillbaka.
Nu har jag X antal svenska kronor i lån att betala av till CSN, för vilken utbildning? Journalistik såklart. Så mycket för att stå för vad man säger. En jäkla lögnare är vad jag är.
Eller helt enkelt jävligt lättövertalad.
Ovisa tänder
Visdomständer hörni.
Vad ska man med dem till?
De är svåra att borsta i överkäken och de växer så det gör ont i underkäken. Ungefär en gång varannan månad bestämmer de sig för att sätta igång. Och värken kliar i hela ansiktet. Jag blir tokig!
Trodde min mun skulle strunta i dessa extratänder eftersom jag inte haft någon tur med hur övriga vita sockerbitar ligger i käften.
Nattandställning i tre år på grund av ett 1,1 cm brett överbett och så räls i tre år för kaoset i över- och underkäken. Fyra utdragna jättar innan dess.
Nä, tänder är inte det min kropp ska stoltsera med. Stora och vilsna.
Bör nog ta mig till en tandläkare snarast möjligt för att kolla upp de här nya aspiranterna, så att de inte muckar med min konstgjorda rakhet i underkäken. Den får inte ruckas!
Vad ska man med dem till?
De är svåra att borsta i överkäken och de växer så det gör ont i underkäken. Ungefär en gång varannan månad bestämmer de sig för att sätta igång. Och värken kliar i hela ansiktet. Jag blir tokig!
Trodde min mun skulle strunta i dessa extratänder eftersom jag inte haft någon tur med hur övriga vita sockerbitar ligger i käften.
Nattandställning i tre år på grund av ett 1,1 cm brett överbett och så räls i tre år för kaoset i över- och underkäken. Fyra utdragna jättar innan dess.
Nä, tänder är inte det min kropp ska stoltsera med. Stora och vilsna.
Bör nog ta mig till en tandläkare snarast möjligt för att kolla upp de här nya aspiranterna, så att de inte muckar med min konstgjorda rakhet i underkäken. Den får inte ruckas!
Söndan
Så mina barn, vad händer det för spännande grejer idag då?
Jo, Radiosporten såklart. Hurra!
Det finns inget som lite arbete som får en dag att rinna undan som en löning.
Klockan är bara halv tre och det är nästan helt mörkt ute. Man skulle kunna längta utomlands. Till värmen. Men man vågar inte tänka på det, det gör för ont i själen.
Snart lunch!
Jo, Radiosporten såklart. Hurra!
Det finns inget som lite arbete som får en dag att rinna undan som en löning.
Klockan är bara halv tre och det är nästan helt mörkt ute. Man skulle kunna längta utomlands. Till värmen. Men man vågar inte tänka på det, det gör för ont i själen.
Snart lunch!
trött 2
Just nu är O med vänner på konsert. Och har roligt.
Just nu är jag på hockeyjobbet. Och är trött.
Tänk om vi kunde byta liv för en sekund. Då skulle han få märkbart sämre betyg i ALLA sina ämnen och det skulle vara kaos på Radiosportens webb. Men vad skulle det egentligen betyda?
Lite kaos mår man kanske bara bra av. Fast jag skulle inte orka gå på konsert.
Snart ska vi flytta, tjohej!
Just nu är jag på hockeyjobbet. Och är trött.
Tänk om vi kunde byta liv för en sekund. Då skulle han få märkbart sämre betyg i ALLA sina ämnen och det skulle vara kaos på Radiosportens webb. Men vad skulle det egentligen betyda?
Lite kaos mår man kanske bara bra av. Fast jag skulle inte orka gå på konsert.
Snart ska vi flytta, tjohej!
Historiskt VM-silver
Idag har det hänt något historiskt hörni!
En svensk har för första gången tagit VM-medalj i trampolin. Eller snarare dubbelminitrampett.
Blott 18-åriga Tim Lunding tog silver i Ryssland, första året han tävlade som senior. Det får en att känna sig underlägsen tycker jag.
Vilken insats. Vem, förutom de närmast berörda, visste ens om den sporten? Den ligger utanför OS-programmet i gymnastik och får alltså inte så mycket uppmärksamhet.
Sådana intressanta saker får jag lära mig här på jobbet. Och det går inte av för hackor. Som palsternackor.
En svensk har för första gången tagit VM-medalj i trampolin. Eller snarare dubbelminitrampett.
Blott 18-åriga Tim Lunding tog silver i Ryssland, första året han tävlade som senior. Det får en att känna sig underlägsen tycker jag.
Vilken insats. Vem, förutom de närmast berörda, visste ens om den sporten? Den ligger utanför OS-programmet i gymnastik och får alltså inte så mycket uppmärksamhet.
Sådana intressanta saker får jag lära mig här på jobbet. Och det går inte av för hackor. Som palsternackor.
Trött
I natt sov jag ungefär 3 timmar. Det är ingen bra start för en 8,5 timmar lång arbetsdag. Det står klart.
När jag låg klarvaken sov O som en liten gris. Ibland ryckte han till och sa slappna bara av Lovisa och så somnade han om.
Jadu, om jag bara kunde sova ordentligt skulle nog solens frånvaro inte vara lika tung. Och att jag inte kan träna skulle inte vara några problem. Men hälften så mycket sömn som man ska ha sätter spår i hjärnan. Trots vitaminerna jag tar nu på grund av kära mors förslag.
Några heta sömntips där ute som skulle kunna hjälpa?
Männens mässa
Fotomässan var fylld av två saker: kameror och män.
Män i alla åldrar. Unga, gamla, medeålders. Illaluktande, naturfantaster, popkulturella, pretentiösa, tekniknördar. Alla var där.
Visst, jag såg en och annan kvinna. Det var någon ung med indie-outfit, det var någon äldre med dramatisk halsduk och dreads. Men 85 procent var män.
Lustigt.
Vi fick i alla fall svar på vilket nytt objektiv vi vill köpa till kameran, ska önska mig i julklapp tror jag. Så det var roligt. Nu ska jag försöka komma på vad jag vill ha till middag, O repar. För ovanlighetens skull. Jag tror jag äter skorpor och yogurth, om O var hemma skulle jag få skäll för den maten, men jag kan inte bära saker från affären och jag orkar inte laga mat.
Så skorpor it is. Lyxigt va?
Solresa vill jag ha
Är man i obalans om man tycker att en sång med Magnus Carlsson (dansbands-Magnus Carlsson, inte Weeping willows) är fin?
Jag tror det. Jäkla skit alltså.
Snart fyller min exil-syster år och paketet ska skeppas iväg till Australien. Det är en lång resa för en liten present. Hoppas den inte är flygrädd.
Själv skulle jag gärna byta plats med den, åka till ett varmt land där det är sommar, jag skulle tacka ja ja ja! Försöker komma på en mysig grej för mig och O att göra på vår femårsdag. Och det enda som dyker upp i min skalle är SOLRESA. Men eftersom både han och jag jobbar den helgen, är det inte möjligt. Och en dejt i solariet känns inte tillräckligt speciell. Men intim i och för sig.
Så, heta, inte för dyra tips ombedes. För jag är ingen riking. Än...
Nu ska jag åka iväg på fotomässan, där ska jag få inspiration till vår nya lägenhet. Snart bär det av två stationer söderut. Hurra!
Jag tror det. Jäkla skit alltså.
Snart fyller min exil-syster år och paketet ska skeppas iväg till Australien. Det är en lång resa för en liten present. Hoppas den inte är flygrädd.
Själv skulle jag gärna byta plats med den, åka till ett varmt land där det är sommar, jag skulle tacka ja ja ja! Försöker komma på en mysig grej för mig och O att göra på vår femårsdag. Och det enda som dyker upp i min skalle är SOLRESA. Men eftersom både han och jag jobbar den helgen, är det inte möjligt. Och en dejt i solariet känns inte tillräckligt speciell. Men intim i och för sig.
Så, heta, inte för dyra tips ombedes. För jag är ingen riking. Än...
Nu ska jag åka iväg på fotomässan, där ska jag få inspiration till vår nya lägenhet. Snart bär det av två stationer söderut. Hurra!
Förlåt
Jag har varit dålig på att skriva. Jag beklagar det. Beror på sömnbrist och tågresa till Malmö.
I morgon ska jag skärpa mig. Ikväll är det jobb med hockey som gäller. Hockey hockey hockey, det är inte så intressant att läsa om. Så jag struntar i att skriva om det.
Men i morgon är jag tillbaka, med råge!
I morgon ska jag skärpa mig. Ikväll är det jobb med hockey som gäller. Hockey hockey hockey, det är inte så intressant att läsa om. Så jag struntar i att skriva om det.
Men i morgon är jag tillbaka, med råge!
Väskbild och sambobild
Häromdagen köpte jag en väska som ska användas på proffsiga möten och grejer. Man kan som sagt inte strutta in med paljetter eller vävda tygstycken hur mycket som helst och bli tagen på allvar. Tror jag.
Så jag införskaffade denna väldigt, väldigt dyra väska. För den är praktisk, man får plats med A4-block och papper och frukt. Och den har både korta och långa handtag, så att jag kan alternera bärsättet för att skydda min kropp så mycket som möjligt från skador. Det ska blir bra. Idag har jag även impregnerat den så att den inte får fula fläckar. Visst är jag vuxen och duktig?
Och så här coola ser jag och O ut när vi inser hur vuxna och duktiga vi är nuförtiden. Ganska balla Kärrtorpsbor. Eller totallarviga Hammarbyhöjdenbor, välj själva!
Kalashelgen
I lördags firades två generationer samtidigt, en 20-åring och en 30-åring. Härligt att ett decennium inte gjorde någon skillnad i sättet man firar, mousserande och tårta, klockrent.
Men jag hade blandat ihop två dagar och var tvungen att skippa en inbjudan. Sådant vrider och vänder sig i en kontrollsjäl, och det vrider inte rätt.
I går var det lilla E som fyllde två, hon blev så glad för alla sina presenter och var ljuvligheten själv. Förutom att hon kissade på golvet i slutet av kalaset. Detta skedde inte på lördagens kalas... I alla fall inte så länge jag var med.
Nu är det tre veckor kvar tills vi flyttar och det är så ofattbart mycket att göra innan dess. Bara sådana saker som internetleverantör, hemförsäkring, färginköp, flyttfirma för pianot... min hjärna exploderar.
Och bara så ni vet, alla som erbjudit oss hjälp, kommer få hjälpa till så mycket de vill! Vi erbjuder flyttgröt (inte gröt, mat) och inbjudan till inflyttningsfest á la O och L!
Läbbigt trött
Trots att jag sovit väldigt många timmar i natt och i morse, är jag så obotligt trött. Jag och O vaknade flera gånger i morse och varje gång sa vi:
- Är du pigg än?
- Nej, du?
- Nej. Ska vi sova lite till?
- Ja.
Så vaknade vi en halvtimme senare och var precis lika trötta. Varför blir jag inte piggare av att sova? Konstiga tider.
Det kan ha att göra med vädret, men det kan också ha något att göra med att jag gick upp tre gånger under natten för att jag drömde så mycket mardrömmar. Det sjukaste var att drömmarna innehöll utzoomningar, som man gör på google earth eller eniros kartor ni vet. Och utzoomningarna blev till inzoomningar och så vips befann jag mig på en ny plats. Det var en väldigt stressig upplevelse.
Hoppas dagen blir piggare snart, för om jag fortsätter att se ut som ett litet spöke kommer jag skrämma de människor jag stöter på, och det är inte Halloween längre. Tyvärr.
- Är du pigg än?
- Nej, du?
- Nej. Ska vi sova lite till?
- Ja.
Så vaknade vi en halvtimme senare och var precis lika trötta. Varför blir jag inte piggare av att sova? Konstiga tider.
Det kan ha att göra med vädret, men det kan också ha något att göra med att jag gick upp tre gånger under natten för att jag drömde så mycket mardrömmar. Det sjukaste var att drömmarna innehöll utzoomningar, som man gör på google earth eller eniros kartor ni vet. Och utzoomningarna blev till inzoomningar och så vips befann jag mig på en ny plats. Det var en väldigt stressig upplevelse.
Hoppas dagen blir piggare snart, för om jag fortsätter att se ut som ett litet spöke kommer jag skrämma de människor jag stöter på, och det är inte Halloween längre. Tyvärr.
Nya soffan
Denna soffa har jag och O beställt idag. Fast schläslongen (det stavas så!) sitter på andra sidan. Inte urtjusigt med nackstödet kanske, men det är avtagbart.
Jag tror den kan passa i vårt nya vardagsrum. Det är helt vita väggar, originalparkett i stavar och inte så fasligt högt i tak som vi har nu. Tyvärr.
Alla som vill kommer få sitta i denna soffa och dricka vin inom kort!
Jag tror den kan passa i vårt nya vardagsrum. Det är helt vita väggar, originalparkett i stavar och inte så fasligt högt i tak som vi har nu. Tyvärr.
Alla som vill kommer få sitta i denna soffa och dricka vin inom kort!
Upprörande ämne i Uppdrag granskning
Igår handlade Uppdrag granskning om att barnfamiljer levde flera månader i små, små rum på jourhotell och slussades runt bland flera olika boenden under flera år.
Det var ett ruggigt upprörande reportage, så om ni har tid måste ni gå in och kolla lite på SVT Play. Jag blev så arg att jag kokade.
Det handlade bland annat om en kvinna som jobbade heltid, men hade tagit ett lån för att betala sin mammas bröstcanceroperation i Kenya och därför hade skulder. Hon har stått i bostadskö så pass länge att hon ligger etta på flera hyresrätter, men alla värdar säger nej, på grund av skulderna. Hon har ansökt om skuldsanering, då man går med på att leva på existensminimum medans man får hjälp att betala av, men hon kan inte få det på grund av att hon inte har någon bostad.
Min ilska gick över i huvudvärk när man fick se hur hennes två barn satt i det 25 kvadratmeter lilla "hemmet" och väntade på att mamma skulle komma hem från jobbet. Hur tonårsflickan inte hade någonstans att läsa läxor och lillkillen inte hade någon plats att leka. Och att mamman hade fastnat i några idiotiska byråkratiska regler. Att hon inte kunde få någon hjälp trots att hon kämpade så himla hårt. Hon sa flera gånger:
- Jag förstår att man måste straffa mig på grund av skulderna, men inte barnen. Inte barnen.
Och inte kan man mer än att hålla med.
Samtidigt säljs hyresrätterna i Stockholm (detta var i Stockholm) ut i rasande fart. Allmännyttan - puts väck.
- Vi bygger mer nu än vad vi gjorde för tio år sen, svarade moderaten från stadshuset.
Ja, bostadsrätter ja, skrek jag åt tv:n.
Kommunerna kan väl åtminstone se till att det finns särskilda jourhotell för familjer. Några barn berättade om hur de bott tillsammans med "sådana som bara dricker hela tiden" och att de aldrig vågat gå ut ur sitt rum för att "det var bara massa gubbar som skrek och var fulla" där de bodde.
Hur, hur, hur kan detta få ske. Varför har inte politikerna, socialdemokrater som moderater, tagit tag ordentligt i den här frågan?
- Visst är det olyckligt att det här händer, sa moderaten i inslaget, men tyvärr blir det så ibland när det är fullt.
Men det FÅR inte bli såhär när det gäller barn. En familj hade flyttat sex gånger de senaste 12 månaderna. Barnen hade missat så mycket i skolan att de får gå om. Den familjen kom från Gaza och den äldsta sonen sa att han hellre flyttade hem igen.
- Där var man rädd för bomber och att det sköts på gatorna, men man hade ett hem att gå till.
Jag var så arg att jag inte kunde somna. Jag skäms för att vi har skapat ett samhälle där ALLA barn inte har jämlika förutsättningar.
Så, gå in på SVT Play och skapa er en egen uppfattning, jag kanske är helt ute och cyklar.
Nä, det är jag inte.
Det var ett ruggigt upprörande reportage, så om ni har tid måste ni gå in och kolla lite på SVT Play. Jag blev så arg att jag kokade.
Det handlade bland annat om en kvinna som jobbade heltid, men hade tagit ett lån för att betala sin mammas bröstcanceroperation i Kenya och därför hade skulder. Hon har stått i bostadskö så pass länge att hon ligger etta på flera hyresrätter, men alla värdar säger nej, på grund av skulderna. Hon har ansökt om skuldsanering, då man går med på att leva på existensminimum medans man får hjälp att betala av, men hon kan inte få det på grund av att hon inte har någon bostad.
Min ilska gick över i huvudvärk när man fick se hur hennes två barn satt i det 25 kvadratmeter lilla "hemmet" och väntade på att mamma skulle komma hem från jobbet. Hur tonårsflickan inte hade någonstans att läsa läxor och lillkillen inte hade någon plats att leka. Och att mamman hade fastnat i några idiotiska byråkratiska regler. Att hon inte kunde få någon hjälp trots att hon kämpade så himla hårt. Hon sa flera gånger:
- Jag förstår att man måste straffa mig på grund av skulderna, men inte barnen. Inte barnen.
Och inte kan man mer än att hålla med.
Samtidigt säljs hyresrätterna i Stockholm (detta var i Stockholm) ut i rasande fart. Allmännyttan - puts väck.
- Vi bygger mer nu än vad vi gjorde för tio år sen, svarade moderaten från stadshuset.
Ja, bostadsrätter ja, skrek jag åt tv:n.
Kommunerna kan väl åtminstone se till att det finns särskilda jourhotell för familjer. Några barn berättade om hur de bott tillsammans med "sådana som bara dricker hela tiden" och att de aldrig vågat gå ut ur sitt rum för att "det var bara massa gubbar som skrek och var fulla" där de bodde.
Hur, hur, hur kan detta få ske. Varför har inte politikerna, socialdemokrater som moderater, tagit tag ordentligt i den här frågan?
- Visst är det olyckligt att det här händer, sa moderaten i inslaget, men tyvärr blir det så ibland när det är fullt.
Men det FÅR inte bli såhär när det gäller barn. En familj hade flyttat sex gånger de senaste 12 månaderna. Barnen hade missat så mycket i skolan att de får gå om. Den familjen kom från Gaza och den äldsta sonen sa att han hellre flyttade hem igen.
- Där var man rädd för bomber och att det sköts på gatorna, men man hade ett hem att gå till.
Jag var så arg att jag inte kunde somna. Jag skäms för att vi har skapat ett samhälle där ALLA barn inte har jämlika förutsättningar.
Så, gå in på SVT Play och skapa er en egen uppfattning, jag kanske är helt ute och cyklar.
Nä, det är jag inte.
Handla
Så har vi köpt en soffa, från Mio.
Och jag har köpt en bizniz-väska också, för A4-papper och dylikt.
Pengarna bara flyger iväg, tur att man har ett Bankkort med koppling till en Internettjänst så att man kan kolla sitt saldo...
Jobb på radion hela kvällen. Skulle vara trevligt att ta en öl. Men tyvärr är det få jobb där man får betalt för att man dricker. Detta borde kanske ses över av staten...
Och jag har köpt en bizniz-väska också, för A4-papper och dylikt.
Pengarna bara flyger iväg, tur att man har ett Bankkort med koppling till en Internettjänst så att man kan kolla sitt saldo...
Jobb på radion hela kvällen. Skulle vara trevligt att ta en öl. Men tyvärr är det få jobb där man får betalt för att man dricker. Detta borde kanske ses över av staten...
Jag och mitt Bankkort - a love story
Japp, här dissar man systrars smak till höger och vänster.
Jag har haft två veckor med lite fiffel med mina bankkort och id-kort och alla de där jäkla korten man har med sig överallt.
Igår fick jag ett nytt bankkort, och med det kom en liten behändig pamflett där min bank så vackert berättar om hur "En dag med mitt Bankkort" ser ut. De stavar bankkort med stort B, så det är tunga grejer. Jag tänker nu lägga upp den här dagen för er.
*bild på kaffekopp* 08.30. Är sen till jobbet så det får bli kaffe och en smörgås på vägen. Med mitt Bankkort och PIN-kod går det snabbt att betala.
*bild på bok* 10.45. Jag har alltid kortet stängt för internetköp men idag ska jag köpa en deckare på nätbokhandeln så jag öppnar kortet. När köpet är klart stänger jag kortet igen.
*bild på hund* 10.55 När jag ändå är inloggad på internettjänsten passar jag på att ladda upp en bild på Tazz, min älskade hund. Han ska få vara med på bild på mitt kort.
*bild på betalanordning på café* 12.30 När jag betalar min lunch passar jag på att höja beloppet uppåt så att jag får lite kontanter eftersom jag ska köpa frukt på torget.
*bild på grönsaker* 17.30 På hemvägen handlar jag middagsmat, drar först mitt bonskort och betalar sedan med mitt Bankkort.
*Bild på lutande tornet i Pisa* 21.05 Familjen planerar sommarsemestern - det blir Italien i år - och bokar resan på internet. Eftersom jag betalar med Bankkortet får hela familjen en reseförsäkring och avbeställningsskydd på köpet.
*bild på kalender* 21.10 Noterar i kalendern att jag ska öppna Bankkortet för utlandsköp innan avresan. Då behöver jag inte växla valuta utan tar ut de pengar jag behöver i en uttagsautomat eller betalar med kortet.
*bild på lycklig kvinna med telefon* 22.45 Innan jag kryper till sängs kollar jag hur mycket pengar jag har på mitt konto via Telesbar. Sov gott!
Visst är det fantastiskt? Bankkortet är helt plötsligt ett egetnamn. Och de berättar så många fascinerande saker på ett så hippt och käckt sätt. Hörni, jag tror att jag och mitt Bankkort ska åka in till stan och bara uppleva dagen tillsammans. See you later alla ni som inte fattar hur coolt och bekvämt det är med Bankkort. Hehe, losers.
Jag har haft två veckor med lite fiffel med mina bankkort och id-kort och alla de där jäkla korten man har med sig överallt.
Igår fick jag ett nytt bankkort, och med det kom en liten behändig pamflett där min bank så vackert berättar om hur "En dag med mitt Bankkort" ser ut. De stavar bankkort med stort B, så det är tunga grejer. Jag tänker nu lägga upp den här dagen för er.
*bild på kaffekopp* 08.30. Är sen till jobbet så det får bli kaffe och en smörgås på vägen. Med mitt Bankkort och PIN-kod går det snabbt att betala.
*bild på bok* 10.45. Jag har alltid kortet stängt för internetköp men idag ska jag köpa en deckare på nätbokhandeln så jag öppnar kortet. När köpet är klart stänger jag kortet igen.
*bild på hund* 10.55 När jag ändå är inloggad på internettjänsten passar jag på att ladda upp en bild på Tazz, min älskade hund. Han ska få vara med på bild på mitt kort.
*bild på betalanordning på café* 12.30 När jag betalar min lunch passar jag på att höja beloppet uppåt så att jag får lite kontanter eftersom jag ska köpa frukt på torget.
*bild på grönsaker* 17.30 På hemvägen handlar jag middagsmat, drar först mitt bonskort och betalar sedan med mitt Bankkort.
*Bild på lutande tornet i Pisa* 21.05 Familjen planerar sommarsemestern - det blir Italien i år - och bokar resan på internet. Eftersom jag betalar med Bankkortet får hela familjen en reseförsäkring och avbeställningsskydd på köpet.
*bild på kalender* 21.10 Noterar i kalendern att jag ska öppna Bankkortet för utlandsköp innan avresan. Då behöver jag inte växla valuta utan tar ut de pengar jag behöver i en uttagsautomat eller betalar med kortet.
*bild på lycklig kvinna med telefon* 22.45 Innan jag kryper till sängs kollar jag hur mycket pengar jag har på mitt konto via Telesbar. Sov gott!
Visst är det fantastiskt? Bankkortet är helt plötsligt ett egetnamn. Och de berättar så många fascinerande saker på ett så hippt och käckt sätt. Hörni, jag tror att jag och mitt Bankkort ska åka in till stan och bara uppleva dagen tillsammans. See you later alla ni som inte fattar hur coolt och bekvämt det är med Bankkort. Hehe, losers.
Mums
Idag har jag suttit och jobbat i photoshop, som jag har blivit lite bättre kompis med genom att jag låtsas att jag är O och har flera tusen ton av tålamod i min kropp.
Nu ska vi gå och köpa middagsmat, försöker hitta nya roliga grejer att laga. Och jag äter ju inte kött, så det är lite svårt att hitta nya spännande smaker.
Idag blir det enchiladas med grillade grönsaker och fetaost. Mums, förhoppningsvis.
Nu ska vi gå och köpa middagsmat, försöker hitta nya roliga grejer att laga. Och jag äter ju inte kött, så det är lite svårt att hitta nya spännande smaker.
Idag blir det enchiladas med grillade grönsaker och fetaost. Mums, förhoppningsvis.
Ny soffa
Regn och snöslask, när ska solen komma tillbaka? Den var framme lite kort i onsdags, men sen var det tillbaka till mörkret. Ja, Storasyster K, du har nog helt rätt. Varför ska man sjuksrivas eller få vård egentligen? Det är ju bara massa kostnader för skattebetalarna...hihi.
Och Sydney, den där mattan... har Surrey Hills stigit dig åt huvudet? hehe. Idag på DN:s etta körde de med nyheten att åtta av tio gröna teer innehöll farliga ämnen, bekämpningsmedel osv. Läbbiga grejer. Tur att man dricker rättvisemärkt kaffe i stället.
Nu har jag bestämt att jag ska lägga lite av mina sparpengar på en ny soffa åt mig och O, för han får så ont i ryggen av vår och den är ju en 2-sits och blir för liten i det nya vardagsrummet. Jag hatar att göra av med pengar, tycker ni det är en klok grej att göra? Eller ska jag helt enkelt tvinga O att sitta i den obekväma soffan och "suck it up"?
Om man nu ska tänka kloka investeringar är det väl smartare att köpa med avtagbar klädsel, som är dyrare, så att man kan tvätta och ge soffan längre livslängd? Hjälp i shopping-träsket!
Och Sydney, den där mattan... har Surrey Hills stigit dig åt huvudet? hehe. Idag på DN:s etta körde de med nyheten att åtta av tio gröna teer innehöll farliga ämnen, bekämpningsmedel osv. Läbbiga grejer. Tur att man dricker rättvisemärkt kaffe i stället.
Nu har jag bestämt att jag ska lägga lite av mina sparpengar på en ny soffa åt mig och O, för han får så ont i ryggen av vår och den är ju en 2-sits och blir för liten i det nya vardagsrummet. Jag hatar att göra av med pengar, tycker ni det är en klok grej att göra? Eller ska jag helt enkelt tvinga O att sitta i den obekväma soffan och "suck it up"?
Om man nu ska tänka kloka investeringar är det väl smartare att köpa med avtagbar klädsel, som är dyrare, så att man kan tvätta och ge soffan längre livslängd? Hjälp i shopping-träsket!
Självklart Kjöller!
Försäkringskassan blev dömd för att ha handlat ojämlikt i fallen kring ett antal gravida kvinnor som inte fått ersättning på grund av sjukdomar som kommit av graviditeten.
Det tycker jag var så himla bra.
Men jag tycker inte att det handlar om ojämställdhet. Jag tycker att det helt enkelt handlar om att kvinnor kan och blir gravida. Graviditet kan leda till vissa sjukdomar som gör att man inte kan arbeta, som foglossning, ryggsmärtor osv. Hanne Kjöller i DN idag bland annat att massor av kvinnor blir sjukskrivna av sina läkare för oklara ryggsmärtor, och att det var för lätt för gravida att bli det.
Ja du Hanne, som någon som har haft oklara ryggsmärtor sen hon var 12 år kan jag berätta att man kan ha ont utan att läkare hittar exakt vad det är. Och att bära runt på en bebis och massa vätskor orsakar sannolikt någon slags övervikt på ryggen som gör att det gör ont. Det är inte oklart, det är SOLklart!
Kan man inte helt enkelt acceptera att kvinnor får vissa åkommor på grund av att de är just kvinnor, och att män får det just för att de är män?
Jaja, det var i alla fall mina tankar idag.
Det tycker jag var så himla bra.
Men jag tycker inte att det handlar om ojämställdhet. Jag tycker att det helt enkelt handlar om att kvinnor kan och blir gravida. Graviditet kan leda till vissa sjukdomar som gör att man inte kan arbeta, som foglossning, ryggsmärtor osv. Hanne Kjöller i DN idag bland annat att massor av kvinnor blir sjukskrivna av sina läkare för oklara ryggsmärtor, och att det var för lätt för gravida att bli det.
Ja du Hanne, som någon som har haft oklara ryggsmärtor sen hon var 12 år kan jag berätta att man kan ha ont utan att läkare hittar exakt vad det är. Och att bära runt på en bebis och massa vätskor orsakar sannolikt någon slags övervikt på ryggen som gör att det gör ont. Det är inte oklart, det är SOLklart!
Kan man inte helt enkelt acceptera att kvinnor får vissa åkommor på grund av att de är just kvinnor, och att män får det just för att de är män?
Jaja, det var i alla fall mina tankar idag.
Nappe
Idag var jag hos naprapaten.
Han knäckte min nacke tusen gånger, mina revben, mitt bäcken, och tänjde ut mina senor på låren. Det var INTE en skön upplevelse.
Men det känns skönt att ge kroppen en rejäl omgång.
Idag har det också snöat lite hörni, inte helt ovanligt i november, men det är freaking freezing ute. Gick förbi farfars grav igår, jag och O, och klappade lite på honom och förklarade att vi inte kunde komma på allhelgona för att vi jobbade och att vi skulle flytta mycket närmre honom nu eftersom vi ska bo i Kärrtorp.
Jo, i helgen hällde O vin över vår vardagsrumsmatta också, så vi måste köpa en ny. Vet ni hur dyrt det är med mattor? Knäppt va?
Nu ska vi gå ut och gå igen, trots att det snöar. Jag skulle mycket hellre äta melon i Australien...
Han knäckte min nacke tusen gånger, mina revben, mitt bäcken, och tänjde ut mina senor på låren. Det var INTE en skön upplevelse.
Men det känns skönt att ge kroppen en rejäl omgång.
Idag har det också snöat lite hörni, inte helt ovanligt i november, men det är freaking freezing ute. Gick förbi farfars grav igår, jag och O, och klappade lite på honom och förklarade att vi inte kunde komma på allhelgona för att vi jobbade och att vi skulle flytta mycket närmre honom nu eftersom vi ska bo i Kärrtorp.
Jo, i helgen hällde O vin över vår vardagsrumsmatta också, så vi måste köpa en ny. Vet ni hur dyrt det är med mattor? Knäppt va?
Nu ska vi gå ut och gå igen, trots att det snöar. Jag skulle mycket hellre äta melon i Australien...
0
Energin dog. Den åkte någon annanstans, till solen antagligen.
Hur höstpeppar man när det är som deppigast?
Hur höstpeppar man när det är som deppigast?
AIK
Guldyra.
Behöver jag säga något mer?
Behöver jag säga något mer?
Bilder på Halloween
Här är bilder på våra förberedelser inför Halloweenfesten.
Lillebror var Kenny Starfighter. O var hippie. Jag var något slags skogsväsen. När vi väl kom till festen hade jag bladruskor precis över allt. Instoppat i hår och klänning, plus att jag skapade ett litet fågelbo i håret med hjälp av blomtrassel som O köpt. O spelade flöjt. Det var populärt.
Lillebror var Kenny Starfighter. O var hippie. Jag var något slags skogsväsen. När vi väl kom till festen hade jag bladruskor precis över allt. Instoppat i hår och klänning, plus att jag skapade ett litet fågelbo i håret med hjälp av blomtrassel som O köpt. O spelade flöjt. Det var populärt.
Dag efter fest och viktig match
Igår var det kalas. Jag stressade hem från jobbet, plockade upp lillebror, åt O:s fantastiskt förberedda middag, sminkade mig som en galning, klämde mig i klänningen, stoppade massa löv i håret och så åkte vi till Enskededalen.
Där var det fullt stohoj. Dans hela natten och massor av utklädda människor.
Tyvärr var vi de som gick hem nästan först, eftersom jag har jobbdag idag. Men jag tror vi hann med att kalasa ordentligt först.
I kväll läggs de få bilder vi hann ta i stressen ut här, vi ser mest bara stressade ut på dem, men det får duga. O:s flöjtspelande och lillebrors spexande verkade fungera väl som partystämningshöjare i alla fall.
Idag är det den viktigaste matchen i mannaminne för mitt kära lag. Jag är så nervös att jag inte vet vad jag ska göra av mig. Iiiii!
Där var det fullt stohoj. Dans hela natten och massor av utklädda människor.
Tyvärr var vi de som gick hem nästan först, eftersom jag har jobbdag idag. Men jag tror vi hann med att kalasa ordentligt först.
I kväll läggs de få bilder vi hann ta i stressen ut här, vi ser mest bara stressade ut på dem, men det får duga. O:s flöjtspelande och lillebrors spexande verkade fungera väl som partystämningshöjare i alla fall.
Idag är det den viktigaste matchen i mannaminne för mitt kära lag. Jag är så nervös att jag inte vet vad jag ska göra av mig. Iiiii!
