Upprörande ämne i Uppdrag granskning
Igår handlade Uppdrag granskning om att barnfamiljer levde flera månader i små, små rum på jourhotell och slussades runt bland flera olika boenden under flera år.
Det var ett ruggigt upprörande reportage, så om ni har tid måste ni gå in och kolla lite på SVT Play. Jag blev så arg att jag kokade.
Det handlade bland annat om en kvinna som jobbade heltid, men hade tagit ett lån för att betala sin mammas bröstcanceroperation i Kenya och därför hade skulder. Hon har stått i bostadskö så pass länge att hon ligger etta på flera hyresrätter, men alla värdar säger nej, på grund av skulderna. Hon har ansökt om skuldsanering, då man går med på att leva på existensminimum medans man får hjälp att betala av, men hon kan inte få det på grund av att hon inte har någon bostad.
Min ilska gick över i huvudvärk när man fick se hur hennes två barn satt i det 25 kvadratmeter lilla "hemmet" och väntade på att mamma skulle komma hem från jobbet. Hur tonårsflickan inte hade någonstans att läsa läxor och lillkillen inte hade någon plats att leka. Och att mamman hade fastnat i några idiotiska byråkratiska regler. Att hon inte kunde få någon hjälp trots att hon kämpade så himla hårt. Hon sa flera gånger:
- Jag förstår att man måste straffa mig på grund av skulderna, men inte barnen. Inte barnen.
Och inte kan man mer än att hålla med.
Samtidigt säljs hyresrätterna i Stockholm (detta var i Stockholm) ut i rasande fart. Allmännyttan - puts väck.
- Vi bygger mer nu än vad vi gjorde för tio år sen, svarade moderaten från stadshuset.
Ja, bostadsrätter ja, skrek jag åt tv:n.
Kommunerna kan väl åtminstone se till att det finns särskilda jourhotell för familjer. Några barn berättade om hur de bott tillsammans med "sådana som bara dricker hela tiden" och att de aldrig vågat gå ut ur sitt rum för att "det var bara massa gubbar som skrek och var fulla" där de bodde.
Hur, hur, hur kan detta få ske. Varför har inte politikerna, socialdemokrater som moderater, tagit tag ordentligt i den här frågan?
- Visst är det olyckligt att det här händer, sa moderaten i inslaget, men tyvärr blir det så ibland när det är fullt.
Men det FÅR inte bli såhär när det gäller barn. En familj hade flyttat sex gånger de senaste 12 månaderna. Barnen hade missat så mycket i skolan att de får gå om. Den familjen kom från Gaza och den äldsta sonen sa att han hellre flyttade hem igen.
- Där var man rädd för bomber och att det sköts på gatorna, men man hade ett hem att gå till.
Jag var så arg att jag inte kunde somna. Jag skäms för att vi har skapat ett samhälle där ALLA barn inte har jämlika förutsättningar.
Så, gå in på SVT Play och skapa er en egen uppfattning, jag kanske är helt ute och cyklar.
Nä, det är jag inte.
Det var ett ruggigt upprörande reportage, så om ni har tid måste ni gå in och kolla lite på SVT Play. Jag blev så arg att jag kokade.
Det handlade bland annat om en kvinna som jobbade heltid, men hade tagit ett lån för att betala sin mammas bröstcanceroperation i Kenya och därför hade skulder. Hon har stått i bostadskö så pass länge att hon ligger etta på flera hyresrätter, men alla värdar säger nej, på grund av skulderna. Hon har ansökt om skuldsanering, då man går med på att leva på existensminimum medans man får hjälp att betala av, men hon kan inte få det på grund av att hon inte har någon bostad.
Min ilska gick över i huvudvärk när man fick se hur hennes två barn satt i det 25 kvadratmeter lilla "hemmet" och väntade på att mamma skulle komma hem från jobbet. Hur tonårsflickan inte hade någonstans att läsa läxor och lillkillen inte hade någon plats att leka. Och att mamman hade fastnat i några idiotiska byråkratiska regler. Att hon inte kunde få någon hjälp trots att hon kämpade så himla hårt. Hon sa flera gånger:
- Jag förstår att man måste straffa mig på grund av skulderna, men inte barnen. Inte barnen.
Och inte kan man mer än att hålla med.
Samtidigt säljs hyresrätterna i Stockholm (detta var i Stockholm) ut i rasande fart. Allmännyttan - puts väck.
- Vi bygger mer nu än vad vi gjorde för tio år sen, svarade moderaten från stadshuset.
Ja, bostadsrätter ja, skrek jag åt tv:n.
Kommunerna kan väl åtminstone se till att det finns särskilda jourhotell för familjer. Några barn berättade om hur de bott tillsammans med "sådana som bara dricker hela tiden" och att de aldrig vågat gå ut ur sitt rum för att "det var bara massa gubbar som skrek och var fulla" där de bodde.
Hur, hur, hur kan detta få ske. Varför har inte politikerna, socialdemokrater som moderater, tagit tag ordentligt i den här frågan?
- Visst är det olyckligt att det här händer, sa moderaten i inslaget, men tyvärr blir det så ibland när det är fullt.
Men det FÅR inte bli såhär när det gäller barn. En familj hade flyttat sex gånger de senaste 12 månaderna. Barnen hade missat så mycket i skolan att de får gå om. Den familjen kom från Gaza och den äldsta sonen sa att han hellre flyttade hem igen.
- Där var man rädd för bomber och att det sköts på gatorna, men man hade ett hem att gå till.
Jag var så arg att jag inte kunde somna. Jag skäms för att vi har skapat ett samhälle där ALLA barn inte har jämlika förutsättningar.
Så, gå in på SVT Play och skapa er en egen uppfattning, jag kanske är helt ute och cyklar.
Nä, det är jag inte.
Kommentarer
Trackback
