Heja Halloween!
O har varit och köpt props till min Halloween-kostym, det känns bra. Ska ta en bild på mig, honom och lillesnor och lägga upp innan vi drar iväg till läskiga Enskededalen för partaj.
Min systerdotter har varit ute och bus- eller godisat sig idag. Jag hoppas det gick bra för henne. På min tid (och oj vad gammal man känner sig) klädde vi bara ut oss på våren till påsk. Då ritade man ett litet kort eller en teckning och så fick man lite äckliga godisägg av snälla människor. Det var alltid väldigt roligt.
Jag vet inte om man ger bort någonting på Halloween? Går man bara runt och tigger godis?
I DN har det varit ett par insändare från tjuriga människor som tycker det är förskräckligt att barnen går runt utklädda till monster när Allhelgona egentligen handlar om andakt, tysthet och ro. En dag när man ska tända ljus på gravar och äta korv. Jag förstår inte varför man ska klanka ner på roliga grejer. Varför ska vi i Sverige inte få ha lite skoj?
Det kan vi väl unna oss, en maskerad eller två när mörkret är så tjockt att det går att skära med motorsåg. Himlans tråkiga människor som inte kan unna ungar och vuxna detta. Men de kanske helt enkelt vill behålla godiset för sig själva.
Fast om de nu vill ha en helgdag där folk tänker på sina avlidna nära och kära med glada tankar, då kanske man får öppna portmonän och punga ut med en seg råtta eller två. Annars blir man ihågkommen som en gringubbe. Och det vill nog släktingarna slippa tänka på den 31 oktober!
Min systerdotter har varit ute och bus- eller godisat sig idag. Jag hoppas det gick bra för henne. På min tid (och oj vad gammal man känner sig) klädde vi bara ut oss på våren till påsk. Då ritade man ett litet kort eller en teckning och så fick man lite äckliga godisägg av snälla människor. Det var alltid väldigt roligt.
Jag vet inte om man ger bort någonting på Halloween? Går man bara runt och tigger godis?
I DN har det varit ett par insändare från tjuriga människor som tycker det är förskräckligt att barnen går runt utklädda till monster när Allhelgona egentligen handlar om andakt, tysthet och ro. En dag när man ska tända ljus på gravar och äta korv. Jag förstår inte varför man ska klanka ner på roliga grejer. Varför ska vi i Sverige inte få ha lite skoj?
Det kan vi väl unna oss, en maskerad eller två när mörkret är så tjockt att det går att skära med motorsåg. Himlans tråkiga människor som inte kan unna ungar och vuxna detta. Men de kanske helt enkelt vill behålla godiset för sig själva.
Fast om de nu vill ha en helgdag där folk tänker på sina avlidna nära och kära med glada tankar, då kanske man får öppna portmonän och punga ut med en seg råtta eller två. Annars blir man ihågkommen som en gringubbe. Och det vill nog släktingarna slippa tänka på den 31 oktober!
Nya plejset
Igår skrev vi på kontrakt för vår nya lägenhet.
Vi fick träffa de nuvarande ägarna som verkade så himla trevliga och schyssta. Det kändes som att de visste att de lämnade över lägenheten till några som kommer vårda den väl.
Little do they know att jag ska måla om golvet i sov- och arbetsrum och tapetsera om väggen i köket. Men det är ju inte så radikala förändringar.
Jag och O firade det hela genom att hyra film och äta glass och sedan leta efter mattor och skrivbord på nätet. Vet ni hur dyrt det är med mattor? Det är helt absurt. Så om någon har tips på billiga mattlösningar, hör av er!
Vi har räknat ut att jag (bara jag, inte O, jag är ensam skyldig) har köpt 13 olika mattor till vår lägenhet. TRETTON! Vi använder fyra av dem, resten fungerade verkligen inte. Så nu gäller det att vi köper rätt, för inte har vi så mycket pengar att slänga iväg på min obeslutsamhet.
I kväll är det party som gäller. Och i morgon är det den ödesdigra SM-finalen i fotboll. Och jag ska jobba. Iiiii!
Tänk om min oro
Okej, vi ska köra en gissningslek.
Frågan är: Hur lång tid efter att det stod klart att jag och O ska flytta till en fantastisk lägenhet fick jag panik och började oroa mig så mycket så att jag inte somnade förrän klockan tre i natt?
Varsågoda att gissa.
*trummvirvel* (det är min nya grej, imaginära trummvirvlar)
Cirka 20 minuter.
Japp. Jag satt och var överlycklig på jobbet i 20 minuter och sen kom de svarta tankarna rullande. Tänk om vi inte trivs, tänk om O kommer ångra sig bara efter några månader och inte vill bo med mig längre, tänk om vi inte känner oss hemma, tänk om ingen kommer och hälsar på oss, tänk om jag mister jobbet och inte har råd att betala, tänk om det är massa dolda fel på lägenheten så att vi aldrig får någon ordning.
Ja, sådana tankar kan hålla en vaken flera timmar kan jag säga. När jag berättade för O om allt detta, blev han så orolig för han tror att jag känner att det kommer att bli just såhär. Men jag är bara orolig för OM det kommer bli så.
TÄNK OM!
Det är så min hjärna fungerar.
S sa i telefon för en halvtimme sen: Men nu går du ju i en slags terapi för att bli av med det här och förstå varför din hjärna fungerar på det där sättet.
Och det är ju sant. Men jag tror nästan det är ett släktdrag, två i min familj beter sig på exakt samma sätt som jag vid varenda förändring som sker i deras liv. Är det just förändring som triggar alla "tänk om"-känslor kanske?
Ja, jag blygs i alla fall inte att tala om det, eller skriva om det. Det måste ju leda till någon slags förbättring.
Men tänk om det inte gör det?
Frågan är: Hur lång tid efter att det stod klart att jag och O ska flytta till en fantastisk lägenhet fick jag panik och började oroa mig så mycket så att jag inte somnade förrän klockan tre i natt?
Varsågoda att gissa.
*trummvirvel* (det är min nya grej, imaginära trummvirvlar)
Cirka 20 minuter.
Japp. Jag satt och var överlycklig på jobbet i 20 minuter och sen kom de svarta tankarna rullande. Tänk om vi inte trivs, tänk om O kommer ångra sig bara efter några månader och inte vill bo med mig längre, tänk om vi inte känner oss hemma, tänk om ingen kommer och hälsar på oss, tänk om jag mister jobbet och inte har råd att betala, tänk om det är massa dolda fel på lägenheten så att vi aldrig får någon ordning.
Ja, sådana tankar kan hålla en vaken flera timmar kan jag säga. När jag berättade för O om allt detta, blev han så orolig för han tror att jag känner att det kommer att bli just såhär. Men jag är bara orolig för OM det kommer bli så.
TÄNK OM!
Det är så min hjärna fungerar.
S sa i telefon för en halvtimme sen: Men nu går du ju i en slags terapi för att bli av med det här och förstå varför din hjärna fungerar på det där sättet.
Och det är ju sant. Men jag tror nästan det är ett släktdrag, två i min familj beter sig på exakt samma sätt som jag vid varenda förändring som sker i deras liv. Är det just förändring som triggar alla "tänk om"-känslor kanske?
Ja, jag blygs i alla fall inte att tala om det, eller skriva om det. Det måste ju leda till någon slags förbättring.
Men tänk om det inte gör det?
Balkong i söderläge grabbar!
Mina damer och herrar!
Trummvirvel tack!
*trummvirvel*
Vi ska flytta! Två stationer söderut, chefen frågade om jag inte var bajare innerst inne i alla fall. Svaret är njet, men en stolt AIK:are i Kärrtorp finns på plats i början av december! Hurra!
Det ska bli så fint i vårt synthrum. Med skrivbord för mig och ljudkortsplats för O.
Ännu ett lån utöver det från kära underbara CSN att betalas hela livet. Men vad gör det? Vi har balkong!
Trummvirvel tack!
*trummvirvel*
Vi ska flytta! Två stationer söderut, chefen frågade om jag inte var bajare innerst inne i alla fall. Svaret är njet, men en stolt AIK:are i Kärrtorp finns på plats i början av december! Hurra!
Det ska bli så fint i vårt synthrum. Med skrivbord för mig och ljudkortsplats för O.
Ännu ett lån utöver det från kära underbara CSN att betalas hela livet. Men vad gör det? Vi har balkong!
Shark attack
Många vet att min största skräck är hajar. Jag är livrädd för dem. Jag klarar inte av att se tecknade hajar ens. En gång skulle jag försöka att inte gå ut ur rummet när hajarna kommer i Finding Nemo och det slutade med att jag satt helt paralyserad med tårarna rinnande i min stol och skakade av rädsla. Jag gör inte om det.
Så läser jag en sån här nyhet, om en monsterhaj som bitit ihjäl en 3,5 meter lång vithaj i Australien och min skräck får nya dimensioner. Fattar ni hur läbbigt det här djuret är? Nio rader med tänder har de, de djävlarna. Fy fanken.
Blir alldeles skakis när jag tänker på det.
Så läser jag en sån här nyhet, om en monsterhaj som bitit ihjäl en 3,5 meter lång vithaj i Australien och min skräck får nya dimensioner. Fattar ni hur läbbigt det här djuret är? Nio rader med tänder har de, de djävlarna. Fy fanken.
Blir alldeles skakis när jag tänker på det.
Idag avgörs det
Igår åt jag middag hos min lilla farmor för hon fyllde år. Det var väldigt trevligt, trots att far min glömt bort att han lovat att ringa och berätta för henne att jag inte äter fågel längre utan bara fisk.
Men det var lugnt. Jag blev mätt på sallad och sallad och bröd.
Farmors granne var där också, en pratglad dam 68 år ung.
Herre jesus, jag tror inte jag pratat så mycket om standarden på olika matbutiker, utbudet av bröd och hur man gör en Waldorf-sallad någonsin. Oj vad vi jämförde priser på råvaror och var man kan köpa bra fisk. Härliga tider.
Idag kommer det avgöras vilka som får lägenheten i Kärrtorp. Spännande! Än så länge ligger vi i topp i budgivningen. Om de andra inte förstår att det är VÅR lägenhet snart, kommer jag behöva stå utanför den när de flyttat in och yla som en ledsen hund. Då, bara då, kanske de ger upp. Förhoppningsvis ska jag slippa det, min tok-aggressiva budgivningstaktik kanske srkämmer dem tillräckligt. Om jag bara fick träffa dem skulle jag kunna skrämma dem ännu mer. 'Cause I'm scary in person, mua-ha-ha-haaaaaa.
Snart är det Halloween!
Men det var lugnt. Jag blev mätt på sallad och sallad och bröd.
Farmors granne var där också, en pratglad dam 68 år ung.
Herre jesus, jag tror inte jag pratat så mycket om standarden på olika matbutiker, utbudet av bröd och hur man gör en Waldorf-sallad någonsin. Oj vad vi jämförde priser på råvaror och var man kan köpa bra fisk. Härliga tider.
Idag kommer det avgöras vilka som får lägenheten i Kärrtorp. Spännande! Än så länge ligger vi i topp i budgivningen. Om de andra inte förstår att det är VÅR lägenhet snart, kommer jag behöva stå utanför den när de flyttat in och yla som en ledsen hund. Då, bara då, kanske de ger upp. Förhoppningsvis ska jag slippa det, min tok-aggressiva budgivningstaktik kanske srkämmer dem tillräckligt. Om jag bara fick träffa dem skulle jag kunna skrämma dem ännu mer. 'Cause I'm scary in person, mua-ha-ha-haaaaaa.
Snart är det Halloween!
Klago-Visan
Idag var jag hos naprapaten. Min rygg var ganska rak. Min nacke var lite sned. Och mina axlar klickade och knakade som en påse med popcorn i micron. Men jag grät inte en endaste liten skvätt under EFT:n. Det känns stabilt. STABILT!
Det finns en serie på MTV som heter Made, där osäkra ungdomar ska bli något så långt bort från deras egen vardag som möjligt. Det är alltid samma grej, de är tjuriga, slappa och otrevliga i början men sen i slutet klarar de sig alltid ganska bra.
Ofta ska de träna, för att gå ned i vikt, bli skönhetsdrottningar, konståkare, brottare, balettdansöser osv. Och det är alltid en personlig tränare som står och skriker och säger: it's not like you're injured, the pain is just you being unfit.
Det gör mig förbannad. Man kan inte ta en person som är helt otränad och börja på högsta nivån i gymmet. Då skadar man sig eftersom man inte har alla stödmuskler. Man ska börja lugnt. Men de idiotiska amerikanska tränarna går på någon slags militärsyn om att alla som får ont i lungorna av att springa i trappor en kvart bara är slappa och dumma i huvudet. Korkad, korkad, korkad människosyn.
Om det är något som jag vet, är hur man ska börja träna sig själv när kroppen är ovan. Och det är inte genom att "kämpa sig igenom det". Man kan kämpa sig igenom jobbiga pass när man har en bra grund, man kan inte gå från noll till 100.
Jaja, nu har jag fått klaga lite på dramaturgin i ett skräpprogram. Känns skönt. Undrar vad jag ska klaga på i morgon?
Det finns en serie på MTV som heter Made, där osäkra ungdomar ska bli något så långt bort från deras egen vardag som möjligt. Det är alltid samma grej, de är tjuriga, slappa och otrevliga i början men sen i slutet klarar de sig alltid ganska bra.
Ofta ska de träna, för att gå ned i vikt, bli skönhetsdrottningar, konståkare, brottare, balettdansöser osv. Och det är alltid en personlig tränare som står och skriker och säger: it's not like you're injured, the pain is just you being unfit.
Det gör mig förbannad. Man kan inte ta en person som är helt otränad och börja på högsta nivån i gymmet. Då skadar man sig eftersom man inte har alla stödmuskler. Man ska börja lugnt. Men de idiotiska amerikanska tränarna går på någon slags militärsyn om att alla som får ont i lungorna av att springa i trappor en kvart bara är slappa och dumma i huvudet. Korkad, korkad, korkad människosyn.
Om det är något som jag vet, är hur man ska börja träna sig själv när kroppen är ovan. Och det är inte genom att "kämpa sig igenom det". Man kan kämpa sig igenom jobbiga pass när man har en bra grund, man kan inte gå från noll till 100.
Jaja, nu har jag fått klaga lite på dramaturgin i ett skräpprogram. Känns skönt. Undrar vad jag ska klaga på i morgon?
Magic
O sitter vid stora datorn.
Jag sitter vid lilla datorn.
Vi är så multimediala att vi inte ens behöver prata med varandra, jag kan skicka ett litet meddelande via fejjan eller msn och vips, så kommunicerar vi med varandra.
Är det inte magiskt?
Jag sitter vid lilla datorn.
Vi är så multimediala att vi inte ens behöver prata med varandra, jag kan skicka ett litet meddelande via fejjan eller msn och vips, så kommunicerar vi med varandra.
Är det inte magiskt?
Två lärdomar
Jag har lärt mig två saker idag.
Dels att det är ganska svårt för en människa som har koncentrationsförmåga som en guldfisk att jobba hemifrån, och dels att jag är en enormt aggressiv budgivare när det gäller lägenheter.
Jag har suttit och knåpat med lite grejer i Photoshop, men jag är så satans osäker på min egen förmåga att jag behöver O här hemma så att han kan säga vad som fungerar och vad som bara är jättefult.
Jag vill verkligen göra bra ifrån mig, det är så svårt att veta vad som är rätt.
Ska vandra ner till Hammarby sjöstad och fixa en e-legitimation nu också. Det kan jag behöva, en promenad och ett bankbesök, lite sött och lite surt. En sollös vardag i mitt liv.
Dels att det är ganska svårt för en människa som har koncentrationsförmåga som en guldfisk att jobba hemifrån, och dels att jag är en enormt aggressiv budgivare när det gäller lägenheter.
Jag har suttit och knåpat med lite grejer i Photoshop, men jag är så satans osäker på min egen förmåga att jag behöver O här hemma så att han kan säga vad som fungerar och vad som bara är jättefult.
Jag vill verkligen göra bra ifrån mig, det är så svårt att veta vad som är rätt.
Ska vandra ner till Hammarby sjöstad och fixa en e-legitimation nu också. Det kan jag behöva, en promenad och ett bankbesök, lite sött och lite surt. En sollös vardag i mitt liv.
Länk till lägenheten
På begäran, här är en länk till MIN lägenhet
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/532283
Åh, jag vill så gärna bo där...
Kommer ni och hälsar på oss om vi flyttar två stationer bort? Det är ju det enda, att vi kommer lite längre bort från alla. Förutom de underbara människorna som bor i Enskededalen.
Jag gillar den här grejen med att man droppar förbi varandra med kort varsel. Det behöver inte vara dammsuget och fejjat, bara lite té och snack. Och kanske blir det mindre sådant om man bor i Kärrtorp. Förhoppningsvis inte.
Planen är att jag ska vara så pass bra i kroppen till typ februari att jag kan börja spela lite tennis då. Och då finns ju en tennishall precis runt hörnet. Då kan jag ha alla mina kompisar som elever! Och lära er hur man slår grymma forehands och attackslag och lära ut serveteknik genom att tvinga er att kasta bollar över nät och hur man avslutar ett slag genom att blåsa av sand från armbågen. Kom alla mina små kycklingar, mamma ska lära er "den vita sporten"!
http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/532283
Åh, jag vill så gärna bo där...
Kommer ni och hälsar på oss om vi flyttar två stationer bort? Det är ju det enda, att vi kommer lite längre bort från alla. Förutom de underbara människorna som bor i Enskededalen.
Jag gillar den här grejen med att man droppar förbi varandra med kort varsel. Det behöver inte vara dammsuget och fejjat, bara lite té och snack. Och kanske blir det mindre sådant om man bor i Kärrtorp. Förhoppningsvis inte.
Planen är att jag ska vara så pass bra i kroppen till typ februari att jag kan börja spela lite tennis då. Och då finns ju en tennishall precis runt hörnet. Då kan jag ha alla mina kompisar som elever! Och lära er hur man slår grymma forehands och attackslag och lära ut serveteknik genom att tvinga er att kasta bollar över nät och hur man avslutar ett slag genom att blåsa av sand från armbågen. Kom alla mina små kycklingar, mamma ska lära er "den vita sporten"!
Släpp min lägenhet
Storasyster K håller med mig om McGyver-teorin. Hon tycker det är tydligt när man tittar på mitt ständiga pysslande, snälla uppsyn och stentvättade jeans.
Hon borde ha en egen humorshow min syster. Jag fnissar alltid åt henne kommentarer.
Och det är nog sant som kära far säger, jag kommer aldrig kunna sitta still. Så jag måste lära mig att göra allt i lagom takt.
Men det är ju så tråkigt.
Igår var vi och tittade på fyra lägenheter till. Och en blev vi kär i. Jag budar på den just nu. Blir så jäkla irriterad på alla de andra som är med i budgivningen, kan de inte bara fatta att jag och O ska bo där? Det är ju VÅR lägenhet, back off!
Synd att man inte kan få tag på de andra intresserade köparna på något sätt. Jag tror nog att jag skulle kunna övertala dem om att sluta tramsa och bara ge upp. Men min snälla uppsyn är allt möjligt!
Hon borde ha en egen humorshow min syster. Jag fnissar alltid åt henne kommentarer.
Och det är nog sant som kära far säger, jag kommer aldrig kunna sitta still. Så jag måste lära mig att göra allt i lagom takt.
Men det är ju så tråkigt.
Igår var vi och tittade på fyra lägenheter till. Och en blev vi kär i. Jag budar på den just nu. Blir så jäkla irriterad på alla de andra som är med i budgivningen, kan de inte bara fatta att jag och O ska bo där? Det är ju VÅR lägenhet, back off!
Synd att man inte kan få tag på de andra intresserade köparna på något sätt. Jag tror nog att jag skulle kunna övertala dem om att sluta tramsa och bara ge upp. Men min snälla uppsyn är allt möjligt!
Dumma lilla jag
Det totalt sorgliga i att solen inte varit framme på över en vecka är det enda som uppfyller mig just nu.
Är det någon som kommer ihåg hur den ens ser ut? Var den gul eller?
Jag har varit så bra i ryggen de senaste dagarna. Har bara haft fruktansvärt ont i nacken och axlarna, men det är inget jag inte kan hantera. Så idag har jag städat och smort in soffbordet med teakolja och diskat och skurat kaklet i köket. Och självklart kommer den tillbaka, den malande smärtan. Att jag bara inte kan låta bli. Sitta still några veckor till så att jag blir bra för alltid.
Men nej nej, jag ska göra allt det jag inte kunnat göra tidigare. På en och samma gång. Hopplösa hopplösa lilla människa.
Det kan ha någonting att göra med att jag ser ut som McGyver i håret. Eller så hör dessa två faktorer inte ihop alls. Vad vet jag?
Lägenheter
Igår följde snälla L med mig på fyra lägenhetsvisningar. Utmärkt kartläsare var hon också, vi hittade ända till Ekensberg.
Tyvärr var det ingen av gårdagens lägenheter som passade. Inte alls. Den i Gullmarsplan luktade så mycket rök att vi mådde illa, den i Årsta var bra planerad men krävde en helrenovering av alla rum, den i Gröndal/Ekensberg var underbar men för liten och den i Liljeholmen luktade pensionär och hade fantastisk utsikt över Essingeleden och betong.
I kväll är det fyra visningar till, lite mer på hemmaplan. Jag har drömt om lägenheter hela natten. Jag hoppas det bådar gott.
Tyvärr var det ingen av gårdagens lägenheter som passade. Inte alls. Den i Gullmarsplan luktade så mycket rök att vi mådde illa, den i Årsta var bra planerad men krävde en helrenovering av alla rum, den i Gröndal/Ekensberg var underbar men för liten och den i Liljeholmen luktade pensionär och hade fantastisk utsikt över Essingeleden och betong.
I kväll är det fyra visningar till, lite mer på hemmaplan. Jag har drömt om lägenheter hela natten. Jag hoppas det bådar gott.
Spindeln
Det hängde en liten, liten spindel på vår sladdbox brevid datorn.
Det såg så obehagligt ut att svinga fram och tillbaka där, så jag släppte ner honom på vår AIK-musmatta. Det tyckte han om, för han kröp snabbt iväg och gömde sig under den, liteblyg sådär.
Spindlar är inte så socialt kompetenta, man får helt enkelt acceptera att de inte gillar sociala sammanhang. De kanske helt enkelt inte gillar kallprat.
Det såg så obehagligt ut att svinga fram och tillbaka där, så jag släppte ner honom på vår AIK-musmatta. Det tyckte han om, för han kröp snabbt iväg och gömde sig under den, liteblyg sådär.
Spindlar är inte så socialt kompetenta, man får helt enkelt acceptera att de inte gillar sociala sammanhang. De kanske helt enkelt inte gillar kallprat.
Man måste hyra rätt film
Igår såg jag och lillebror The boat that rocked.
Fruktansvärt rolig film.
Tyckte synd om O som satt och gjorde läxor fram till klockan 02.00 bara... och inte fick se filmen.
Killen i vår videobutik är en rolig filur. Han är ledig en vecka varje månad då han sitter och kollar på ALLA nya filmer som kommit ut. Så att han har sett alla filmer han har i sin butik. Och han tipsar om vilka som är bra och vilka som är dåliga.
Igår var det lillebror som hyrde och jag tipsade honom om att man kunde fråga killen där inne om vilken film man ska hyra. Vad jag glömde att nämna är att varje gång man gör det får man en föreläsning i hur dumma i huvudet alla människor är som bara hyr det de sett reklam för.
- Alla hyr Slum dog millionaire, men det är en skitfilm. Så kommer de tillbaka hit och säger att de inte tyckte den var så bra. Nä, jag vet, säger jag då, jag sa ju det!
- Vilken ska man hyra då? frågade lillebror.
- Changeling, den är asbra, alla blir förvånade och säger till mig att den är asbra. Jag vet, säger jag då.
Samtidigt kommer en kille fram till kassan och vill hyra slum dog millionaire.
- Hörde du inte vad jag precis sa, säger ägaren. Det här är en skitfilm. Du vill inte se den. Hyr Changeling i stället!
Så fick den killen en utskällning. För han ville hyra fel film.
Otroligt roligt. En dag ska jag skriva en artikel om denna kille, så att alla får ta del av hans galenskap.
Men hyr The boat that rocked, annars är ni dumma i huvudet:)
Nu ska jag försöka komma på något att göra med min lediga dag.
Tjohopp!
Fruktansvärt rolig film.
Tyckte synd om O som satt och gjorde läxor fram till klockan 02.00 bara... och inte fick se filmen.
Killen i vår videobutik är en rolig filur. Han är ledig en vecka varje månad då han sitter och kollar på ALLA nya filmer som kommit ut. Så att han har sett alla filmer han har i sin butik. Och han tipsar om vilka som är bra och vilka som är dåliga.
Igår var det lillebror som hyrde och jag tipsade honom om att man kunde fråga killen där inne om vilken film man ska hyra. Vad jag glömde att nämna är att varje gång man gör det får man en föreläsning i hur dumma i huvudet alla människor är som bara hyr det de sett reklam för.
- Alla hyr Slum dog millionaire, men det är en skitfilm. Så kommer de tillbaka hit och säger att de inte tyckte den var så bra. Nä, jag vet, säger jag då, jag sa ju det!
- Vilken ska man hyra då? frågade lillebror.
- Changeling, den är asbra, alla blir förvånade och säger till mig att den är asbra. Jag vet, säger jag då.
Samtidigt kommer en kille fram till kassan och vill hyra slum dog millionaire.
- Hörde du inte vad jag precis sa, säger ägaren. Det här är en skitfilm. Du vill inte se den. Hyr Changeling i stället!
Så fick den killen en utskällning. För han ville hyra fel film.
Otroligt roligt. En dag ska jag skriva en artikel om denna kille, så att alla får ta del av hans galenskap.
Men hyr The boat that rocked, annars är ni dumma i huvudet:)
Nu ska jag försöka komma på något att göra med min lediga dag.
Tjohopp!
Ett rörligt spjut
Här försöker man reda ut begreppen kring att vara frilansare.
Det går ganska bra, för O har tålamod och jag är inte ett totalt spån.
Men tänk vad praktiskt det hade varit om det ingått i min treåriga högskoleutbildning? I stället för att strutta runt och göra onödigheter, kunde man ha lärt oss om verkligheten.
Äsch, det låter väl ändå för konstigt, utbildning med verklighetsförankring. Nä, Lovisa, nu har du rört till det för dig.
Men har man en utbildningsminister utan fötterna i klassrummet, då blir det lätt så.
Ser ni, hur snabbt det gick att känga till Björklund, bara sådär. Det trodde ni inte i början av inlägget va?
Det går ganska bra, för O har tålamod och jag är inte ett totalt spån.
Men tänk vad praktiskt det hade varit om det ingått i min treåriga högskoleutbildning? I stället för att strutta runt och göra onödigheter, kunde man ha lärt oss om verkligheten.
Äsch, det låter väl ändå för konstigt, utbildning med verklighetsförankring. Nä, Lovisa, nu har du rört till det för dig.
Men har man en utbildningsminister utan fötterna i klassrummet, då blir det lätt så.
Ser ni, hur snabbt det gick att känga till Björklund, bara sådär. Det trodde ni inte i början av inlägget va?
Stöket kring Medis
Idag finns det en artikel på dn.se som handlar om kritik mot beslutet att inrätta service för hemlösa på Kappelgränd på söder.
I ingressen står det att folk är oroade att det ska ske ännu fler brott kring Medborgarplatsen, som redan ligger högt över snittet av våldsbrott i Stockholm.
När jag i går läste att det beslutats om ett centrum för hemlösa blev jag glad. Äntligen en ordentlig satsning, tänkte jag. Det ska finnas tandvård, läkarvård, beroendevård och psykiatri att tillgå. Toppen! Kritiken i artikeln blir lite konstig i början, men om man orkar läsa till slutet finns där ett viktigt argument.
Hur många institutioner för hemlösa, nattbärgen osv, finns det på Östermalm, Kungsholmen eller i Vasastan? Ja ni, ska vi börja räkna?
Jag hade en kompis som var uppväxt i Vasastan. En dag skulle vi ta en öl och jag föreslog Mosebacke, för det var så fint väder.
- Jag hittar inte riktigt dit, sa hon.
Jag blev lite förvånad, känner nog ingen annan som inte hittar till Mosebacke, men jag föreslog att vi skulle ses vid slussen och gå tillsammans. Så när vi knatade Götgatsbacken upp frågade jag hur det kom sig att hon inte hittade till det mest välkända stället på hela Söder?
- Jag är inte så ofta här, svarade hon.
- Varför inte då? frågade jag.
- Jag tycker att det känns otryggt här. Och så luktar det så konstigt.
...Ja ni. Segregationen finns även inom tullarna alltså.
Nu tror inte jag att brotten kring Medborgarplatsen är så många på grund av de härbärgen som finns i närheten. Jag tror att anledningen är att hela Götgatsbacken är en enda lång bargata. Och att hela Medis är ett enda stort ölhak. Och att Gröne jägarn, Carmen, Söderkällaren, Dickens och Baltazar ligger ett stenkast därifrån. Alkohol ligger bakom de flesta våldsbrotten. Och runt Medis svämme alkoholen över och rinner ända ner till Djurgårdsfärjorna, Stadsgården och Norra Hammarbyhamnen.
Det är vad jag tror.
I ingressen står det att folk är oroade att det ska ske ännu fler brott kring Medborgarplatsen, som redan ligger högt över snittet av våldsbrott i Stockholm.
När jag i går läste att det beslutats om ett centrum för hemlösa blev jag glad. Äntligen en ordentlig satsning, tänkte jag. Det ska finnas tandvård, läkarvård, beroendevård och psykiatri att tillgå. Toppen! Kritiken i artikeln blir lite konstig i början, men om man orkar läsa till slutet finns där ett viktigt argument.
Hur många institutioner för hemlösa, nattbärgen osv, finns det på Östermalm, Kungsholmen eller i Vasastan? Ja ni, ska vi börja räkna?
Jag hade en kompis som var uppväxt i Vasastan. En dag skulle vi ta en öl och jag föreslog Mosebacke, för det var så fint väder.
- Jag hittar inte riktigt dit, sa hon.
Jag blev lite förvånad, känner nog ingen annan som inte hittar till Mosebacke, men jag föreslog att vi skulle ses vid slussen och gå tillsammans. Så när vi knatade Götgatsbacken upp frågade jag hur det kom sig att hon inte hittade till det mest välkända stället på hela Söder?
- Jag är inte så ofta här, svarade hon.
- Varför inte då? frågade jag.
- Jag tycker att det känns otryggt här. Och så luktar det så konstigt.
...Ja ni. Segregationen finns även inom tullarna alltså.
Nu tror inte jag att brotten kring Medborgarplatsen är så många på grund av de härbärgen som finns i närheten. Jag tror att anledningen är att hela Götgatsbacken är en enda lång bargata. Och att hela Medis är ett enda stort ölhak. Och att Gröne jägarn, Carmen, Söderkällaren, Dickens och Baltazar ligger ett stenkast därifrån. Alkohol ligger bakom de flesta våldsbrotten. Och runt Medis svämme alkoholen över och rinner ända ner till Djurgårdsfärjorna, Stadsgården och Norra Hammarbyhamnen.
Det är vad jag tror.
Minority report
Man märker att det är mestadels män som arbetar på Radiosporten.
Hur märker man det?
Jo. varje gång jag går in på toaletten utanför studion är sittringen uppfälld.
Varje. Gång.
Jag känner att jag är i minoritet när jag tar en papperstuss och fäller ner den. Att jag är i minoritet när jag SITTER när behoven ska utföras. Det är ok, jag gillar att vara det. Men jag gillar inte toabesöken.
Hur märker man det?
Jo. varje gång jag går in på toaletten utanför studion är sittringen uppfälld.
Varje. Gång.
Jag känner att jag är i minoritet när jag tar en papperstuss och fäller ner den. Att jag är i minoritet när jag SITTER när behoven ska utföras. Det är ok, jag gillar att vara det. Men jag gillar inte toabesöken.
Den ekonomiska paniken
Jag har haft lite ekonomisk panik under natten vilket tog sig uttryck i att jag spelade handboll, men alltid skadade mig precis innan jag skulle göra mål.
Det var en jobbig natt, mycket för att det var sju år sen jag slutade med handbollen och att motståndarna i drömmarna är jävligt stora brudar. Typ som hela Skogås och Spårvägens lag tillsammans. Jättar med riktigt ful spelstil.
Men det positiva är att min rygg mår väldigt bra. Så bra att jag bestämde mig för att börja träna. Tjohej, tänkte jag, nu kan jag äntligen sätta igång. Då slog det mig plötsligt att det är ju så jag tänker varje gång jag blir bättre i kroppen, att nu jäklar kör jag stenhårt. Det är ju därför jag skadar mig om och om igen. Så jag skjuter på min nya fokuserade satsning på att bli vältränad tills dess att nappisen gett klartecken. Och då ska jag träna luuuuugnt, läs tråååååkigt.
Den ekonomiska paniken kommer mycket av små, små kommentarer från andra och mig själv om att jag väl ändå inte har en stabil inkomst? Att jag förvisso (älskar det ordet!) har två jobb, men noll trygghet. Jag försöker och försöker övertala mina egna tvivel om att sådant kommer Lovisas liv antagligen alltid vara och att det inte blir bättre av att gå och oroa sig tills man dör. Projektanställningar och månader med minimal lön kommer vara min verklighet för alltid. Men de argumenten biter inte på mig själv.
Jag är så envist orolig att jag redan ser hur jag bor hemma hos min mor eller far vid 40 års ålder och blir glad varje gång jag ser en annons för ett jobb som jag KAN söka.
Men nu sätter jag stopp för tvivlen. Jag är ingen negativ människa, bara överdrivet ängslig och det ska inte få sabba min sömn och hälsa. Yes we can. Forza Lovisa! Ta strypgrepp på livet och håll i av bara fa-an tills det spyr upp alla chanser och möjligheter du letar efter. Sen är det bara att plocka åt sig.
Plock plock, ett vik här och en projektanställning där. Plock plock, arbetslös i några månader, men snål som tusan så pengarna räcker ändå. Plock plock, framtiden ser ljusare ut om jag slänger glödlampor framför mig.
Så, done and done!
Det var en jobbig natt, mycket för att det var sju år sen jag slutade med handbollen och att motståndarna i drömmarna är jävligt stora brudar. Typ som hela Skogås och Spårvägens lag tillsammans. Jättar med riktigt ful spelstil.
Men det positiva är att min rygg mår väldigt bra. Så bra att jag bestämde mig för att börja träna. Tjohej, tänkte jag, nu kan jag äntligen sätta igång. Då slog det mig plötsligt att det är ju så jag tänker varje gång jag blir bättre i kroppen, att nu jäklar kör jag stenhårt. Det är ju därför jag skadar mig om och om igen. Så jag skjuter på min nya fokuserade satsning på att bli vältränad tills dess att nappisen gett klartecken. Och då ska jag träna luuuuugnt, läs tråååååkigt.
Den ekonomiska paniken kommer mycket av små, små kommentarer från andra och mig själv om att jag väl ändå inte har en stabil inkomst? Att jag förvisso (älskar det ordet!) har två jobb, men noll trygghet. Jag försöker och försöker övertala mina egna tvivel om att sådant kommer Lovisas liv antagligen alltid vara och att det inte blir bättre av att gå och oroa sig tills man dör. Projektanställningar och månader med minimal lön kommer vara min verklighet för alltid. Men de argumenten biter inte på mig själv.
Jag är så envist orolig att jag redan ser hur jag bor hemma hos min mor eller far vid 40 års ålder och blir glad varje gång jag ser en annons för ett jobb som jag KAN söka.
Men nu sätter jag stopp för tvivlen. Jag är ingen negativ människa, bara överdrivet ängslig och det ska inte få sabba min sömn och hälsa. Yes we can. Forza Lovisa! Ta strypgrepp på livet och håll i av bara fa-an tills det spyr upp alla chanser och möjligheter du letar efter. Sen är det bara att plocka åt sig.
Plock plock, ett vik här och en projektanställning där. Plock plock, arbetslös i några månader, men snål som tusan så pengarna räcker ändå. Plock plock, framtiden ser ljusare ut om jag slänger glödlampor framför mig.
Så, done and done!
Allt jag har att säga
Ut på vägen igen. På Radiosporten.
Igår var jag på födelsedagsfest hos O:s klasskompis. Han bor i Bergshamra. Det kan ha varit Sveriges mest deprimerande studentbostäder.
- Lite långt ifrån Hammarby sjöstad, sa O:s andra klassis som vi åkte dit med.
Och man kunde inte annat än att hålla med.
En labyrint av betong och en stark lukt av Gdansk. Men god och glad stämning.
Det mest fascinerande med att gå på fest tillsammans med musikhögskolestudenter är att när någon får en ukulele blir han först glad, sen sätter han sig helt sonika ner och kör en metallåt på fyra små strängar.
Och alla hjälper till genom att säga nej nej nej, a-sju ligger inte så, tänk att g-strängen är som c fast i maj.
Det är fascinerande och skrämmande på samma gång.
Idag missade vi också en jättefin lägenhet i Björkhagen/Kärrtorp för att den andra budgivaren var en irriterande jävel och jag helt enkelt inte ORKADE hålla på med hennes 10 000-kronorshöjningar längre.
Så nu sitter jag och övertygar mig själv om att vi ändå inte ville bo där. Nära skogen, tunnelbanan och med badkar, tvättmaskin och ett vardagsrum lika stort som vår nuvaranda lägenhet. Jag vill inte ha det så!!!
Usch och fy för utrymme. Is all I have to say.
Förändringens tid är nu
Jaha, ännu en dag och ännu ett besök till naprapaten. Och det enda jag kan utropa är tjohooooo! Första gången min rygg INTE gjort så ont så jag vill gråta när han tryckte på den.
Framstegens tid är nu!
Så då hade vi massa tid för EFT-behandlingen. Den när man gråter, gråter och får ont på alla ställen man har fysiska fel. Idag kändes det som att min nacke skulle gå i tusen bitar. Tusen små röda, stickiga bitar. Jag mådde illa av smärtan.
Men nacken var rak, inget fel på kotorna, det var en emotionell smärta. Jäkla skit, Voltaren hjälper INTE mot det!
Av alla flummiga gånger var dagens den flummigaste. Den ingick nämligen en stor dos "tidigare-liv-terapi". Ja ni, vad ska man säga? What doesn't hurt you makes you stronger? Hoppas verkligen detta gör mig starkare, för ont gjorde det.
What hurts you makes you stronger alltså.
Bevisen på att allt detta flum fungerar är ju i och för sig tydliga. Jag har inte ont i mina knän. Jag har minimalt ont i min rygg. Och jag är helt slut efter en session. Och om det är något jag lärt mig av alla besök hos botgörare, så är det att när man känner sig konstig och annorlunda, då är det bra. För något händer. Och change is good.
We got change, ladies and gentlemen! Hip-hop-hurray!
Framstegens tid är nu!
Så då hade vi massa tid för EFT-behandlingen. Den när man gråter, gråter och får ont på alla ställen man har fysiska fel. Idag kändes det som att min nacke skulle gå i tusen bitar. Tusen små röda, stickiga bitar. Jag mådde illa av smärtan.
Men nacken var rak, inget fel på kotorna, det var en emotionell smärta. Jäkla skit, Voltaren hjälper INTE mot det!
Av alla flummiga gånger var dagens den flummigaste. Den ingick nämligen en stor dos "tidigare-liv-terapi". Ja ni, vad ska man säga? What doesn't hurt you makes you stronger? Hoppas verkligen detta gör mig starkare, för ont gjorde det.
What hurts you makes you stronger alltså.
Bevisen på att allt detta flum fungerar är ju i och för sig tydliga. Jag har inte ont i mina knän. Jag har minimalt ont i min rygg. Och jag är helt slut efter en session. Och om det är något jag lärt mig av alla besök hos botgörare, så är det att när man känner sig konstig och annorlunda, då är det bra. För något händer. Och change is good.
We got change, ladies and gentlemen! Hip-hop-hurray!
Håll Åkesson borta från makten
Jag har ruggigt mycket att göra idag. Ruggigt, ruggigt mycket.
Så varför, tänker ni, sitter hon och skriver en innehållslös blogg? Jo, för att jag läst så många intressanta artiklar i tidningen och sett bra inslag på tv under morgonen. Och någonstans måste man få utlopp.
Alltså, kort sammanfattning:
Maud Olofsson har aldrig varit så bra som när hon gav Jimmie Åkesson på nosen i Svt:s morgonsoffa. Han svarade inte på en enda fråga, hoppas att alla väljare hör det. Och hur vågar sverigedemokraterna (yeah right, demokrater för alla utom... vänta, alla som inte är svenskar, just det) ta Astrid Lindgrens namn i sin mun? Hennes sagor handlar ju för fanken om förståelse, Åkesson, inget annat! Förståelse för det som är annorlunda, inte att stänga ute det.
Hur hade det sett ut om Mattis och Borka inte blivit vänner till slut? Jo, knektarna hade tagit dem. Vad hade hänt om barnen i Bullerbyn, framförallt Olle, inte vågat prata med skomakaren? Jo, Svipp hade inte fått ett nytt hem. Och inte sket Madickens föräldrar i att Abbes pappa var full, de pratade med honom. Så, Åkesson, Söder och resten av packet, låt vår Astrid vara!
När hennes släktingar till och med säger att de inte vill ha med er att göra, pajar ni ju framförallt er egen propaganda. Låt bli!
Jag har inte läst artikeln i Aftonbladet där det enligt flera artiklar i DN sägs att Åkesson skrivit att Islam är Sveriges största hot utifrån sen andra världskriget. Och i morse sa han i tv-soffan att om man inte kommer till Sverige och anpassar sig till det svenska samhället, då har man inte här att göra. Maud Olofsson frågade vad de skulle göra med dem som inte anpassade sig. Men det svarade inte kära Åkesson på. Tror att svaret hade skrämt väljaren än mer än hans främflingsfientliga propaganda gör. Om det nu är möjligt.
Om man nu ska definiera Sverige, är inte den saken man är stolt över att vi står för just förståelse för alla olika kulturer?
Rösta nästa år gott folk, och rösta på dem som är minst troliga att samarbeta med sverigedemokraterna. För när procenten räknas och det avgörs vilka som ska leda landet, då blir nog många lockade att plocka åt sig sd:s röster för att få majoritet i Rikstan. Och det får bara inte hända.
Så varför, tänker ni, sitter hon och skriver en innehållslös blogg? Jo, för att jag läst så många intressanta artiklar i tidningen och sett bra inslag på tv under morgonen. Och någonstans måste man få utlopp.
Alltså, kort sammanfattning:
Maud Olofsson har aldrig varit så bra som när hon gav Jimmie Åkesson på nosen i Svt:s morgonsoffa. Han svarade inte på en enda fråga, hoppas att alla väljare hör det. Och hur vågar sverigedemokraterna (yeah right, demokrater för alla utom... vänta, alla som inte är svenskar, just det) ta Astrid Lindgrens namn i sin mun? Hennes sagor handlar ju för fanken om förståelse, Åkesson, inget annat! Förståelse för det som är annorlunda, inte att stänga ute det.
Hur hade det sett ut om Mattis och Borka inte blivit vänner till slut? Jo, knektarna hade tagit dem. Vad hade hänt om barnen i Bullerbyn, framförallt Olle, inte vågat prata med skomakaren? Jo, Svipp hade inte fått ett nytt hem. Och inte sket Madickens föräldrar i att Abbes pappa var full, de pratade med honom. Så, Åkesson, Söder och resten av packet, låt vår Astrid vara!
När hennes släktingar till och med säger att de inte vill ha med er att göra, pajar ni ju framförallt er egen propaganda. Låt bli!
Jag har inte läst artikeln i Aftonbladet där det enligt flera artiklar i DN sägs att Åkesson skrivit att Islam är Sveriges största hot utifrån sen andra världskriget. Och i morse sa han i tv-soffan att om man inte kommer till Sverige och anpassar sig till det svenska samhället, då har man inte här att göra. Maud Olofsson frågade vad de skulle göra med dem som inte anpassade sig. Men det svarade inte kära Åkesson på. Tror att svaret hade skrämt väljaren än mer än hans främflingsfientliga propaganda gör. Om det nu är möjligt.
Om man nu ska definiera Sverige, är inte den saken man är stolt över att vi står för just förståelse för alla olika kulturer?
Rösta nästa år gott folk, och rösta på dem som är minst troliga att samarbeta med sverigedemokraterna. För när procenten räknas och det avgörs vilka som ska leda landet, då blir nog många lockade att plocka åt sig sd:s röster för att få majoritet i Rikstan. Och det får bara inte hända.
Samma namn
Hehe, knepigt det där när man har syskon och kompisar som heter samma grejer...
Ja kanske, blir svaret på det ena M:ets fråga. Kanske ska vi flytta. Vi vet inte när, vi vet inte var och vi vet inte ens om det blir av. Men kanske.
Vi måste ju för tusan få plats med O:s alla syntar någonstans.
Ja kanske, blir svaret på det ena M:ets fråga. Kanske ska vi flytta. Vi vet inte när, vi vet inte var och vi vet inte ens om det blir av. Men kanske.
Vi måste ju för tusan få plats med O:s alla syntar någonstans.
Blev stressigt ändå
Möten möten hela dagen.
Och titta på lägenheter hela kvällen.
Varför ligger alla lägenhetsvisningar samtidigt? Förstår de inte att kontrollfreak som jag själv blir helt nippriga av att inte hinna till ALLA visningar? Jag blir galen av att känna att jag inte hinner se hela utbudet. Galen!
Vad som skulle bli en lugn höst har blivit något helt annat. Mer att göra än hela våren tillsammans. Det är roligt. Fast magkatarr-framkallande.
Så får det vara.
Fick några heta (blink-blink) tips om hur man kan hålla sig varm på jobbet. En värmeluftfläkt och ett varmt skyddsombud låter bra. Tack för förslagen, hehe.
Och titta på lägenheter hela kvällen.
Varför ligger alla lägenhetsvisningar samtidigt? Förstår de inte att kontrollfreak som jag själv blir helt nippriga av att inte hinna till ALLA visningar? Jag blir galen av att känna att jag inte hinner se hela utbudet. Galen!
Vad som skulle bli en lugn höst har blivit något helt annat. Mer att göra än hela våren tillsammans. Det är roligt. Fast magkatarr-framkallande.
Så får det vara.
Fick några heta (blink-blink) tips om hur man kan hålla sig varm på jobbet. En värmeluftfläkt och ett varmt skyddsombud låter bra. Tack för förslagen, hehe.
Kallt kallt och inga vantar
Det är kallt där jag sitter, i webbrummet vid studio 14. Det är fanimej svinkallt. Mina knogar är alldeles blå, inte så läckert.
Vi hade en liknande situation under sommar-OS förra året. Vi webbare jobbade skift, ibland satt man ensam på natten i den murriga studion. Då frös man också ihjäl. Vi satt med vantar och mössor och försökte hålla oss vakna klockan fyra på morgonen. Ibland gick man ut i korridoren och hoppade lite, för att få fart på blodet, samtidigt som man önskade att en vänlig själ skulle höja temperaturen i Radiohuset.
Men icke.
Nu sitter jag återigen i ett iskallt rum och ska försöka skriva snabba rappa grejer. Långsamt går det för fingrarna. Som om jag kämpade genom gröt eller gelé. Trögt.
Glee
Glee är den nya serien grabbar och tjejer. Helt klart.
Min favorit, Jane Lynch, spelar coach för the cheerios. Hon kan vara det roligaste som gått på denna jord.
"Hey, face it. We're working with children here. They need to be terrified. It's like mothers milk to them. Without it their bones won't grow properly."
Hehe.
De enda med CSN-lån
Igår kväll var jag och S och åt lite mat på ett café på Sveavägen. Vi tänkte gå på bio, men pallade helt enkelt inte. Vi var ganska slut båda två. Jag hade haft två möten under dagen, sådant tär på en skör brunett!
Jag var mycket fokuserad på min avokado-sallad med keso, medan S satt och tittade på människorna runtomkring oss.
- Vi är på en jäkla ungdomsgård, sa hon plötsligt.
Jag tittade upp från paprikan och upptäckte att hon hade rätt. Det var en ungdomsgård där inne. Inte en person över 17 (förutom vi), samtliga med muffins och te framför sig. Det kom lite som en chock. Fikar inte folk i vår ålder längre?
Jo, det gör de ju, men inte på fredagar. På fredagar sitter 23-åringar antingen på en bar eller hemma och kollar på Idol. Det borde ju vara en mer 17-årig grej att göra, eftersom det är de som är den tittargrupp TV4 tror att de vänder sig till, men icke.
Vi var de enda med klädsamt mycket skrattrynkor, CSN-lån och vettiga mängder kläder på grund av kylan. Övrigt klientel satt ute och rökte i regnet. Förutom de som stod i kö för sittplats. Kö! På ett café!
Tycker det är roligt, att vi då och där märkte att vi inte var ungdomar längre. När vi var ungdomar, satt vi nämligen också på café. Med andra ungdomar. Nu var vi vuxna som satt på en ungdomsgård. Funny how that works.
Sen gick vi, som sensible adults, hem klockan halv tio. Man ska ju inte anstränga sig. Vissa av oss var ju tvugna att gå upp och jobba dagen efter.
Långvården here I come!
Vattenpipa
Läste precis en artikel på aftonbladet.se om att en sittning med en vattenpipa kan innehålla lika mycket tobak som 100 cigaretter.
Put that in your pipe and smoke it!
Literally!
Toaletten vid Sankt Eriksplan
Det finns en thai-restaurang vid Sankt Eriksplan (det finns flera) som har en fantastisk toalett.
Ja, maten är god också, men toaletten mina damer och herrar, är härlig!
Så jag tänker beskriva den för er, så att ni kan föreställa er på vilket sätt den påverkar mig.
Golvet är svart, stort och matt kakel. Väggarna är vitt, matt rektangulärt kakel. Inte kvadratiskt. Handfatet är gigantiskt och inbyggt i en komod av mörkbrunt trä med en framsida av flätad bast. Ovanför handfatet hänger en stor, stor spegel med guldram. Brevid handfatet står färska blommor, två buddhor och ett 20-tal ljus. Kranen är låg och bred och vattnet rinnger som ett vattenfall i breda plask. Och det är inga pappershanddukar. Det är en stor korg, med prydligt ihoprullade frottéhanddukar som man sedan slänger i en stor korg av flätad, svartfärgad bast. På korgen finns en liten skylt med "använda handdukar", så att man inte missuppfattar. På lappen sitter en tio centimeter bred fjäril. Den är grön.
Som ni kanske hör diggar jag den här toaletten. Men det gör mig lugn. Det känns lyxigt med en toalett där man inte behöver hålla för näsan eller bli påhoppad av telefonnummer och könsord och "Sanna was here"-klotter. Känns som ett lätt knep för att få folk att komma tillbaka till stället. I know I will!
Ja, maten är god också, men toaletten mina damer och herrar, är härlig!
Så jag tänker beskriva den för er, så att ni kan föreställa er på vilket sätt den påverkar mig.
Golvet är svart, stort och matt kakel. Väggarna är vitt, matt rektangulärt kakel. Inte kvadratiskt. Handfatet är gigantiskt och inbyggt i en komod av mörkbrunt trä med en framsida av flätad bast. Ovanför handfatet hänger en stor, stor spegel med guldram. Brevid handfatet står färska blommor, två buddhor och ett 20-tal ljus. Kranen är låg och bred och vattnet rinnger som ett vattenfall i breda plask. Och det är inga pappershanddukar. Det är en stor korg, med prydligt ihoprullade frottéhanddukar som man sedan slänger i en stor korg av flätad, svartfärgad bast. På korgen finns en liten skylt med "använda handdukar", så att man inte missuppfattar. På lappen sitter en tio centimeter bred fjäril. Den är grön.
Som ni kanske hör diggar jag den här toaletten. Men det gör mig lugn. Det känns lyxigt med en toalett där man inte behöver hålla för näsan eller bli påhoppad av telefonnummer och könsord och "Sanna was here"-klotter. Känns som ett lätt knep för att få folk att komma tillbaka till stället. I know I will!
Kajko
Knäppt det känns att inte uppdatera varje dag. Skriva något varje dag. Men datorn har kajkat ut, det är bara någon slags html-version av alla sidor.
Länk, länk och en tom ruta typ. Viktiga dokument har också försvunnit. Det är inte okej.
Och det verkar som att några räkningar vi betalade för två veckor sen inte gått igenom, för nu har vi fått förseningsgrejer. Det är inte heller helt okej.
Skulle ätit lunch med S, men lagom till att jag skulle lämna lägenheten upptäckte jag att mina nycklar var borta. Ett snabbt samtal till O gav svaret: han hade dem i fodret i sin jacka.
Såklart...
Länk, länk och en tom ruta typ. Viktiga dokument har också försvunnit. Det är inte okej.
Och det verkar som att några räkningar vi betalade för två veckor sen inte gått igenom, för nu har vi fått förseningsgrejer. Det är inte heller helt okej.
Skulle ätit lunch med S, men lagom till att jag skulle lämna lägenheten upptäckte jag att mina nycklar var borta. Ett snabbt samtal till O gav svaret: han hade dem i fodret i sin jacka.
Såklart...
Släktskap
Ha, jag har upptäckt en sak som gjorde mig lite konfunderad. Det är inte alls intressant, verkligen inte. Helt värdelös information.
Men Jason Bateman, en av mina favoritskådespelare, är gift med Amanda Anka. Paul Ankas dotter. Alltså är Anna Anka hennes styvmamma. Galenskap.
Så ligger det alltså till med släktskapen i Hollywood. Jag skäms nästan för att jag fick reda på det. Och att denna information inte kommer lämna min skalle, någonsin. Jag kommer alltid ihåg sådana här idiotiska saker.
Förlåt för att jag berättade detta för er! Förlåt!
Men Jason Bateman, en av mina favoritskådespelare, är gift med Amanda Anka. Paul Ankas dotter. Alltså är Anna Anka hennes styvmamma. Galenskap.
Så ligger det alltså till med släktskapen i Hollywood. Jag skäms nästan för att jag fick reda på det. Och att denna information inte kommer lämna min skalle, någonsin. Jag kommer alltid ihåg sådana här idiotiska saker.
Förlåt för att jag berättade detta för er! Förlåt!
Inkorgsdrama
Ibland tänker jag på det här med att svara på mail.
Jag har haft arbeten där man inte använt sig av mail och jag har haft arbeten där allt kretsar kring inkorgen. Där har människor alltid svarat på mail, om inte samma dag, så dagen därpå.
Det slår mig hur konstigt det är att vissa människor, som tar kontakt med mig via mail, sen inte svarar när jag gett dem svar. Hallå? Vart tog ni vägen? Kom det fram? Finns ni kvar? Det blir väldigt konstigt, för man börjar genast undra, skrev jag något konstigt?
När en mailadress är det enda man har till den personen, inget telefonnummer eller något annat, då blir man dessutom helt låst där. Man KAN inte ta nästa steg. Bollen är solklart på deras planhalva. Och själv är man målvakten som på grund av den galet långa backlinjen inte ser vart bollen tar vägen. Kommer det ett anfall? Spelar de runt den i det egna straffområdet? Är det inkast? Har de andra slutat spela?
Jaja, man kan inget göra förutom att vänta. Och det, mina damer och herrar, är inte min starka sida!
Jag har haft arbeten där man inte använt sig av mail och jag har haft arbeten där allt kretsar kring inkorgen. Där har människor alltid svarat på mail, om inte samma dag, så dagen därpå.
Det slår mig hur konstigt det är att vissa människor, som tar kontakt med mig via mail, sen inte svarar när jag gett dem svar. Hallå? Vart tog ni vägen? Kom det fram? Finns ni kvar? Det blir väldigt konstigt, för man börjar genast undra, skrev jag något konstigt?
När en mailadress är det enda man har till den personen, inget telefonnummer eller något annat, då blir man dessutom helt låst där. Man KAN inte ta nästa steg. Bollen är solklart på deras planhalva. Och själv är man målvakten som på grund av den galet långa backlinjen inte ser vart bollen tar vägen. Kommer det ett anfall? Spelar de runt den i det egna straffområdet? Är det inkast? Har de andra slutat spela?
Jaja, man kan inget göra förutom att vänta. Och det, mina damer och herrar, är inte min starka sida!
Söndagen
Igår firades lillebror med pasta och totalt hoppa-i-sängen-kaos á la småpluttarna. Vilket liv de för! Tjejer är lugnare än pojkar? Skitsnack!
Sen hade underbara far fixat biljetter till Fredrik Lindströms show på Cirkus. Det var riktigt bra, men han dippade i slutet. Då var vi alla trötta och orkade inte skratta mer.
Vi hade spridda platser så när vi satt oss tillrätta började vi alla fyra vinka som galningar över hela lokalen. Hej hej, därborta sitter du. Hej hej, jag ser dig bakom pelaren! Och sen messade lillebror till mig. Och jag messade jag tillbaka. Sen messade O till mig, och sen lillebror till oss båda. Så höll vi på. Herre gud, de klarar sig inte en sekund utan direkt kontakt. Galningar...
Jag är förkyld. Mår faktiskt ganska pyton, ändå ska jag jobba. Tjohej!
Det är migrän!
Nä, hörni. Det är inte bihålorna. Det hade varit för lätt.
Det är början på migrän. Helt klart. Migrän.
Något som bankar och maler mot mitt pannben, illamående, blandat med frossa och feber. Jag mår pyton.
Åh, nu skulle jag lyssnat på alla kloka medmigränare och köpt den där nässprayen som ska vara så bra. Då hade jag bara kunnat andas in lite vätska så skulle allt lösa sig. Ingen mer huvudvärk, inga mer "jag vill ta livet av mig så jag slipper detta"-tankar.
Fy fanken för detta medicinskt oförklarliga fenomen! Utrota migränen! Vem är med mig?
Det är början på migrän. Helt klart. Migrän.
Något som bankar och maler mot mitt pannben, illamående, blandat med frossa och feber. Jag mår pyton.
Åh, nu skulle jag lyssnat på alla kloka medmigränare och köpt den där nässprayen som ska vara så bra. Då hade jag bara kunnat andas in lite vätska så skulle allt lösa sig. Ingen mer huvudvärk, inga mer "jag vill ta livet av mig så jag slipper detta"-tankar.
Fy fanken för detta medicinskt oförklarliga fenomen! Utrota migränen! Vem är med mig?
Huvudont
I morse vaknade jag med huvudvärk.
Aha, tänker ni, någon var ute och röjde igår.
Men det stämmer inte. Någon var ju och jobbade till halv elva.
Och vaknade med tokont i bihålorna. Pang säger det varje gång jag lutar mig framåt. När jag sitter rakt upp maler det bara, maler och maler.
Det är inte rättvist! Jag skulle ha utekväll i kväll. Hoppas det går över, för att sitta med detta på en krog och försöka dricka öl, det går bara inte.
Dumma kropp, arbeta MED mig för en gångs skull!
Aha, tänker ni, någon var ute och röjde igår.
Men det stämmer inte. Någon var ju och jobbade till halv elva.
Och vaknade med tokont i bihålorna. Pang säger det varje gång jag lutar mig framåt. När jag sitter rakt upp maler det bara, maler och maler.
Det är inte rättvist! Jag skulle ha utekväll i kväll. Hoppas det går över, för att sitta med detta på en krog och försöka dricka öl, det går bara inte.
Dumma kropp, arbeta MED mig för en gångs skull!
Lite mera saga
...Dramatisering och regi Tomas Blom, musik Enteli.
En liten fortsättning på Lillebrors kommentar. Tusentals mil har vi åkt i först Volvo 940, sen Volvo S70 och Volvo S80 och lyssnat på de tolv banden, som sen blev tolv cd-skivor, men Sagan om ringen.
Peter Harrysson som Sam och Rolf Skoglund som Gollum. Oooo, denna Gollum, som är tusen gånger läbbigare med bara röst än som datormonster på film.
"Med degiga fingrar av järn" stryper han människor och djur.
"Maskingar, krypingar och saker i plurrarna". Gollum gillar fisk.
Jag tvingade alla att spola över de ställen där Gollum var för läbbig, som i introt, där man får höra hur han strypmördar sin hob-vän för att slippa ge honom ringen i födelsedagspresent. Hjälp!
Som ni kanske förstår är jag på Radiosportens redaktion. Igen. Ute på vägen med dvärgarna, igen.
"Elendir, Elendir!"
En liten fortsättning på Lillebrors kommentar. Tusentals mil har vi åkt i först Volvo 940, sen Volvo S70 och Volvo S80 och lyssnat på de tolv banden, som sen blev tolv cd-skivor, men Sagan om ringen.
Peter Harrysson som Sam och Rolf Skoglund som Gollum. Oooo, denna Gollum, som är tusen gånger läbbigare med bara röst än som datormonster på film.
"Med degiga fingrar av järn" stryper han människor och djur.
"Maskingar, krypingar och saker i plurrarna". Gollum gillar fisk.
Jag tvingade alla att spola över de ställen där Gollum var för läbbig, som i introt, där man får höra hur han strypmördar sin hob-vän för att slippa ge honom ringen i födelsedagspresent. Hjälp!
Som ni kanske förstår är jag på Radiosportens redaktion. Igen. Ute på vägen med dvärgarna, igen.
"Elendir, Elendir!"
Lite Sagan om ringen
När jag har en ensam kväll på sportredaktionen framför mig, får jag en sådan stark lust att citera Bilbo:
"Ute på landsvägen med dvärgarna igen".
Jag vet inte riktigt varför. Han har en drömsk röst när han säger den meningen i Radioteaterns oförglömliga uppsättning av Sagan om ringen. Han längtar verkligen ut på vägarna, efter nya äventyr. Det ska hober inte göra egentligen. Det finns inte i deras gener. Hober är trygga, gladlynta och lite lata. Ganska mycket lata. Men de är inte äventyrslystna.
Bilbo är av en annan sort. Och hans brorsson Frodo också. Till slut blir även Merry (Meriadoc Vinbock), Pippin (Perrigrin Took) och Sam (Samvis Gamgi) gripna av det. Spänningen.
Är helt på det klara med hur nördigt detta kan verka, men grabbar och tjejer, ni känner mig och jag är ingen nörd. Jag har alldeles för dålig koncentrationsförmåga för det.
Det är bara att Radiosportens redaktion om kvällarna tar fram detta i mig. Nördandet, nörderiet, nörderandet.
Så, för att avsluta med ännu en citat:
"Sam! Jag står på en klipp-AVSATS".
"Ute på landsvägen med dvärgarna igen".
Jag vet inte riktigt varför. Han har en drömsk röst när han säger den meningen i Radioteaterns oförglömliga uppsättning av Sagan om ringen. Han längtar verkligen ut på vägarna, efter nya äventyr. Det ska hober inte göra egentligen. Det finns inte i deras gener. Hober är trygga, gladlynta och lite lata. Ganska mycket lata. Men de är inte äventyrslystna.
Bilbo är av en annan sort. Och hans brorsson Frodo också. Till slut blir även Merry (Meriadoc Vinbock), Pippin (Perrigrin Took) och Sam (Samvis Gamgi) gripna av det. Spänningen.
Är helt på det klara med hur nördigt detta kan verka, men grabbar och tjejer, ni känner mig och jag är ingen nörd. Jag har alldeles för dålig koncentrationsförmåga för det.
Det är bara att Radiosportens redaktion om kvällarna tar fram detta i mig. Nördandet, nörderiet, nörderandet.
Så, för att avsluta med ännu en citat:
"Sam! Jag står på en klipp-AVSATS".
Den orangea mannen
Den italienska domstolen har kommit fram till att Silvio Berlusconi inte har rätt till att ha den immunitet som han sett till att införa, att han inte kan slippa åtal. Det strider mot grundlagen.
Men problemet är att om domstolen vill sätta dit honom för de mutbrott han tidigare anklagats och friats för, så måste de börja om från början. Och den orangea lilla mannen har ett stort stöd bland väljarna för "han gör åtminstone någonting". Och vänsterpolitikerna har inte något att sätta emot, de har inte någon som är tillräckligt poppis.
Jag är rädd för Berlusconi. Han är en läbbig populist. Fascismen växer i Italien. När jag lärde känna några italienare för många många år sen, var alla från norr Mussolini-anhängare och ansåg att södra italien var Afrika. Och i deras ögon var den inte en komplimang. De som var från södra Italien var vänster, men sket i lagarna runtomkring dem, de körde på med sina illegala hotell, affärer och så vidare.
En av dem förklarade för mig att italienarna inte såg sig som ett land, utan man identifierade sig med sin stad. Jag är från Milano, därför är jag sån här. Jag är från Napoli, därför är jag sån här. Jag är från Rom, därför är jag lite bättre än de andra och vår borgmästare är rasist.
Och så vidare.
Nu ska jag in och försöka köpa ett gult garn som jag ska sticka en halsduk av. Sen ska jag jobba. Blandade ihop dagarna igen... Så viktigt och politiskt är mitt liv.
Men problemet är att om domstolen vill sätta dit honom för de mutbrott han tidigare anklagats och friats för, så måste de börja om från början. Och den orangea lilla mannen har ett stort stöd bland väljarna för "han gör åtminstone någonting". Och vänsterpolitikerna har inte något att sätta emot, de har inte någon som är tillräckligt poppis.
Jag är rädd för Berlusconi. Han är en läbbig populist. Fascismen växer i Italien. När jag lärde känna några italienare för många många år sen, var alla från norr Mussolini-anhängare och ansåg att södra italien var Afrika. Och i deras ögon var den inte en komplimang. De som var från södra Italien var vänster, men sket i lagarna runtomkring dem, de körde på med sina illegala hotell, affärer och så vidare.
En av dem förklarade för mig att italienarna inte såg sig som ett land, utan man identifierade sig med sin stad. Jag är från Milano, därför är jag sån här. Jag är från Napoli, därför är jag sån här. Jag är från Rom, därför är jag lite bättre än de andra och vår borgmästare är rasist.
Och så vidare.
Nu ska jag in och försöka köpa ett gult garn som jag ska sticka en halsduk av. Sen ska jag jobba. Blandade ihop dagarna igen... Så viktigt och politiskt är mitt liv.
Tv-torsdag
Igår såg jag på lyxfällan på TV3. Jag tycker om det programmet, för att människor som behöver hjälp att sortera ut sin röra, de får hjälp av proffs som liksom förklarar hur man tänker med ekonomi.
Jag skulle behöva en sån liten människa då och då. Känner mig dessutom alltid sugen på att leva efter en strikt budget när jag tittat på det programmet.
Programmet Inlåst gick även på TV4. Det har fått mycket kritik, men igår tyckte jag ändå att det verkade som att de gjorde något vettigt. De unga grabbarna fick träffa brottsoffer som berättade om vad de varit med om och en av killarna sa senare att han kände att han gjort framsteg under dagen för att han känt empati.
Det är en annan värld för mig, som gråter mest hela tiden, och självklart gråter jag på det här programmet också. Min gamla klasskompis var där och berättade om när hon blev rånad och knivhuggen. Så, torsdagar är bra tv-dagar alltså.
Håller på att samla kraft för att skriva något om hela Berlusconi-grejen. Men det krävs att jag väger mina ord på guldvåg, just nu vill jag bara spy galla över den lille orangea mannen. Så jag väntar. Toodles!
Jag skulle behöva en sån liten människa då och då. Känner mig dessutom alltid sugen på att leva efter en strikt budget när jag tittat på det programmet.
Programmet Inlåst gick även på TV4. Det har fått mycket kritik, men igår tyckte jag ändå att det verkade som att de gjorde något vettigt. De unga grabbarna fick träffa brottsoffer som berättade om vad de varit med om och en av killarna sa senare att han kände att han gjort framsteg under dagen för att han känt empati.
Det är en annan värld för mig, som gråter mest hela tiden, och självklart gråter jag på det här programmet också. Min gamla klasskompis var där och berättade om när hon blev rånad och knivhuggen. Så, torsdagar är bra tv-dagar alltså.
Håller på att samla kraft för att skriva något om hela Berlusconi-grejen. Men det krävs att jag väger mina ord på guldvåg, just nu vill jag bara spy galla över den lille orangea mannen. Så jag väntar. Toodles!
Hårkommentar
"Jag trodde att du var naturligt sådär blond som du var förut. Därför tänkte jag, när du färgat det mörkt, att det var synd eftersom du var så snygg i din naturliga hårfärg".
Är det det första man vill höra när man kommer till jobbet?
Nej.
Är det det första som sägs till dig på någon annan arbetsplats än här?
Nej.
Tycker jag att det är roligt?
Ja, faktiskt, väldigt roligt!
Är det det första man vill höra när man kommer till jobbet?
Nej.
Är det det första som sägs till dig på någon annan arbetsplats än här?
Nej.
Tycker jag att det är roligt?
Ja, faktiskt, väldigt roligt!
Knallgul övergång
Satt på tunnelbanan mellan Hammarbyhöjden och Skärmarbrink. Det är en vacker sträcka. sju meter ovanför marken och med utsikt åt Enskededalen och vagnstallet. Väldigt urbant.
Nere på vägen går en grupp dagisbarn, iklädda knallgula västar och tokiga mössor. De står vid ett övergångsställe och väntar, Volvon som kommer körandes stannar till så att hela dagisgruppen kan gå över.
Samtliga barn, kanske tio stycken, ställer sig mitt på övergångsstället och vinkar frenetiskt till bilföraren. De vinkar för att tacka. Det har de säkert fått lära sig av sina fröknar att man ska göra.
Det var det roligaste jag sett på länge. Tio små knallgula knoddar som vinkar så att händerna håller på att falla av.
Den som körde bilen måste ha fått en väldigt bra start på dagen av det. Jag som bara såg hela spektaklet tre sekunder flera meter därifrån, blev i alla fall väldigt lycklig.
Nere på vägen går en grupp dagisbarn, iklädda knallgula västar och tokiga mössor. De står vid ett övergångsställe och väntar, Volvon som kommer körandes stannar till så att hela dagisgruppen kan gå över.
Samtliga barn, kanske tio stycken, ställer sig mitt på övergångsstället och vinkar frenetiskt till bilföraren. De vinkar för att tacka. Det har de säkert fått lära sig av sina fröknar att man ska göra.
Det var det roligaste jag sett på länge. Tio små knallgula knoddar som vinkar så att händerna håller på att falla av.
Den som körde bilen måste ha fått en väldigt bra start på dagen av det. Jag som bara såg hela spektaklet tre sekunder flera meter därifrån, blev i alla fall väldigt lycklig.
Gympa kroppen
Jag saknar att träna så att jag blir galen.
Känner mig som en säl, eller val, eller noshörning. Jag vill springa! Ta i. Slå en boll över nät, lyfta vikter, simma hundra längder. Gör armhävningar tills jag skakar, sit-ups tills jag mår illa.
Vad är nyttan med att gå runt med en kropp om den inte får användas till någonting?
Jag blir skogstokig av att sitta still. Känner hur allt bara hänger och slänger och dallrar. Känner mig tung och klumpig. Nä usch.
Ska gå ut och gå en promenad. Men jag får inte gå fort. Gick upp på Hammarbybacken med lillebror förra veckan. Kunde inte stå upp resten av dagen. Så en långsam, långsam o-jobbig promenad får det bli.
Inget att hurra för. Inte alls.
Känner mig som en säl, eller val, eller noshörning. Jag vill springa! Ta i. Slå en boll över nät, lyfta vikter, simma hundra längder. Gör armhävningar tills jag skakar, sit-ups tills jag mår illa.
Vad är nyttan med att gå runt med en kropp om den inte får användas till någonting?
Jag blir skogstokig av att sitta still. Känner hur allt bara hänger och slänger och dallrar. Känner mig tung och klumpig. Nä usch.
Ska gå ut och gå en promenad. Men jag får inte gå fort. Gick upp på Hammarbybacken med lillebror förra veckan. Kunde inte stå upp resten av dagen. Så en långsam, långsam o-jobbig promenad får det bli.
Inget att hurra för. Inte alls.
I give up
Gnaget spelade lika. Ja, kanske lite deppigt, men men. Serieledningen består.
Igår läste jag Plaza kvinnas jubileumsnummer. Fina bilder och väldigt bra kockrep!
I alla fall så finns det horoskop. Undrar vem som skriver dem. Mitt "månadens mantra" är: Jag ger mig.
Är det ett bra mantra? NEJ.
Kan du inte spela - spela inte!
Igår var jag och O hemma hos A och kollade på amerikansk fotboll. Det var min första match någonsin, tror att jag förstod ungefär hälften. Men det var riktigt roligt.
Som avslutningslåt innan vi begav oss vidare kom Beyoncés "If you like it then you'd better put a ring on it" genom youtube. Alla satt som små änglar framför dataskärmen. Så snygg video, så bra låt. Uppumpade av bara tusan åkte vi sen till den andra A:s teaterskola vid St Eriksplan.
Ja, det ligger en teaterskola där. På en innergård. I ett förrådsrum. Det var mysigt.
Men där fanns ett piano. Och där fanns en människa som inte kunde spela piano. Och en till, som knappt kunde spela piano. Det, mina damer och herrar, var inte lika mysigt.
Vad är det med pianon och folk som tror att det är nice att klinka lite halvdana skalor fram och tillbaka i en timme? Varför tror de att vi andra vill lyssna. Det är inte som en gitarr som man tyst kan plocka lite på utan att någon störs. Ett piano är ett mäktigt instrument, det tar gärna över konversationer. Om någon kan spela, fine, då kan vi andra sjunga eller dansa eller vad vi vill. Men om man verkligen inte kan, varför envisas?
Jaja, till slut kom en kille och lyfte bort den okunniga från pianopallen. Jag höll på att börja applådera. Men det gjorde jag inte. Av ren godhet. Ren och skär GODHET!
Som avslutningslåt innan vi begav oss vidare kom Beyoncés "If you like it then you'd better put a ring on it" genom youtube. Alla satt som små änglar framför dataskärmen. Så snygg video, så bra låt. Uppumpade av bara tusan åkte vi sen till den andra A:s teaterskola vid St Eriksplan.
Ja, det ligger en teaterskola där. På en innergård. I ett förrådsrum. Det var mysigt.
Men där fanns ett piano. Och där fanns en människa som inte kunde spela piano. Och en till, som knappt kunde spela piano. Det, mina damer och herrar, var inte lika mysigt.
Vad är det med pianon och folk som tror att det är nice att klinka lite halvdana skalor fram och tillbaka i en timme? Varför tror de att vi andra vill lyssna. Det är inte som en gitarr som man tyst kan plocka lite på utan att någon störs. Ett piano är ett mäktigt instrument, det tar gärna över konversationer. Om någon kan spela, fine, då kan vi andra sjunga eller dansa eller vad vi vill. Men om man verkligen inte kan, varför envisas?
Jaja, till slut kom en kille och lyfte bort den okunniga från pianopallen. Jag höll på att börja applådera. Men det gjorde jag inte. Av ren godhet. Ren och skär GODHET!
Söndagsjobba
Är på jobbet.
Det är svårt när man får direktioner som går emot varandra.
Såhär ska du göra, säger en chef. Nej, såhär ska det vara säger en annan.
Jag blir snurrig.
Helst av allt vill jag nog bara titta på tusen timmar film och äta massa frukt. Det är nog det jag saknar mest med sommaren, att frukten är godare och smakar mer. Nu är det bara massa mosiga äpplen och lite halvgoda apelsiner.
Ja, ja. Idag är det i alla fall en viktig match för gnaget. Hoppas hoppas Elfsborg krossas...
Det är svårt när man får direktioner som går emot varandra.
Såhär ska du göra, säger en chef. Nej, såhär ska det vara säger en annan.
Jag blir snurrig.
Helst av allt vill jag nog bara titta på tusen timmar film och äta massa frukt. Det är nog det jag saknar mest med sommaren, att frukten är godare och smakar mer. Nu är det bara massa mosiga äpplen och lite halvgoda apelsiner.
Ja, ja. Idag är det i alla fall en viktig match för gnaget. Hoppas hoppas Elfsborg krossas...
Rio-OS 2016
Det blev Rio de Janeiro. Sydamerikas första OS någonsin. Tydligen firade över 50 000 människor nyheterna på Copacobana beach.
Vilket kalas. Bara sju år kvar då grabbar, sen är det fest på riktigt!
Vilket kalas. Bara sju år kvar då grabbar, sen är det fest på riktigt!
OS 2016
Sitter och väntar på vilken stad som ska få arrangera OS 2016.
Chicago röstades ut i första omgången, trots Obamas x2 och Oprah (!) som kampanjade för The windy city. Tokyo åkte ut efter det.
Det står mellan Rio de Janeiro och Madrid. Sydamerika har aldrig haft ett OS, Europa (London) ska ju ha det 2012 också. Så i rättvisans namn borde det bli Rio.
Spännande spännande.
Samtidigt känns det lite knäppt att se Jonathan Edwards, trestegshopparen, som hallåa i Köpenhamn. Hans franska är urusel by the way.
Chicago röstades ut i första omgången, trots Obamas x2 och Oprah (!) som kampanjade för The windy city. Tokyo åkte ut efter det.
Det står mellan Rio de Janeiro och Madrid. Sydamerika har aldrig haft ett OS, Europa (London) ska ju ha det 2012 också. Så i rättvisans namn borde det bli Rio.
Spännande spännande.
Samtidigt känns det lite knäppt att se Jonathan Edwards, trestegshopparen, som hallåa i Köpenhamn. Hans franska är urusel by the way.
En stänkare till jobbet
Jag älskar att köra till jobbet när det inte är för mycke trafik.
Ibland är det sådana köer att man önskar att bilen kunde förvandlas till en transformer (förvandlas till en förvandlare?) och kliva över alla andra dumma bilar.
Men idag susade jag fram. Johanneshovsbron - sus. Centralbron - sus. Strandvägen - sus, sväng-suuuuuus.
Det finns nämligen en liten, men ganska så snäv kurva på Strandvägens mitt ungefär. Precis i svängen är det en två meter lång grop i asfalten som gör att, om man inte vet om den, svänger hjälplöst mer till höger. Och riskerar att köra rakt in i glasfiket som står där. Men eftersom jag gasat mig igenom den kurvan förut så känner jag till den, och använder den till två viktiga saker.
1. Att ge mig extrafart så jag hinner förbi rödlyset straxt efter innan det slår över till rött.
2. Att känna mig som en racerförare.
I mitt nästa liv ska jag bli just det, racerförare. Håll i hatten grabbar, här kommer Giertta and she's on a roll! Men i stan måste man ta det försiktigt. Så att man inte kör på någon. Eller åker fast. Och i just den här kurvan känner man sig som en galning som balanserar på gränsen till döden.
Vad blir det, i tid till jobbet eller ett dopp i sjön?
Nervkittlande så det stänker om det.
Vart är det skojiga?
Så, ikväll ska jag jobba på Radiosporten igen.
Ser fram emot det. Trots att fredagar är lite ensamma eftersom det inte är något sportextra. Men ändå. För sen, efter jobbet ikväll, då är jag ledig en hel dag!
En hel dag med ledighet, som ska spenderas på bästa sätt, förhoppningsvis med O och med vänner.
Jag försöker komma på något finurligt att skriva om. Något lite knäppt, roligt. Men jag kommer inte på någonting. Inte ett jäkla smack. Humorn kanske försvann med den fasta anställningen? Eller så är det för att jag är så trött.
Är helt hålögd. Det kanske jag skulle skriva något ironiskt om?
Nä, inga infall i hjärnan.
Går ut en liten stund, för att andas in hösten och solen. Det luktar så gott i min skog.
Misstänkt bra!
Var på Fryshuset.
Kände mig först gammal.
Sen ung och proper.
Efter ett tag började jag känna mig nyfiken. Och glad.
Och till slut var jag engagerad och förväntansfull.
Jag har fått något slags uppdrag som handlar om något viktigt. Träffade massor av människor som alla brinner för det de gör, de gör skillnad. De ger av sig själva för att förändra vårt samhälle. Äntligen!
Jag visste att de fanns där ute någonstans. Och att de gömde sig i Frysan skulle man ju kunna misstänka...
Event
Så, mitt besökarantal ökade när jag la ut bilder på mig själv... ska man ta och göra en amandavardet kanske?
Inte så troligt.
Igår var jag med M på någon slags lansering för Plaza kvinna på Karen Millen-affären på biblioteksgatan. Det var champagne, dyra skor och en liten modevisning. Skoj! Där stod jag med min nya 60-talskappa och gympadojjor, den enda utan högklackat, och kände mig glad över att få följa med på så roliga events.
Tjohej.
