Allt jag har att säga
Ut på vägen igen. På Radiosporten.
Igår var jag på födelsedagsfest hos O:s klasskompis. Han bor i Bergshamra. Det kan ha varit Sveriges mest deprimerande studentbostäder.
- Lite långt ifrån Hammarby sjöstad, sa O:s andra klassis som vi åkte dit med.
Och man kunde inte annat än att hålla med.
En labyrint av betong och en stark lukt av Gdansk. Men god och glad stämning.
Det mest fascinerande med att gå på fest tillsammans med musikhögskolestudenter är att när någon får en ukulele blir han först glad, sen sätter han sig helt sonika ner och kör en metallåt på fyra små strängar.
Och alla hjälper till genom att säga nej nej nej, a-sju ligger inte så, tänk att g-strängen är som c fast i maj.
Det är fascinerande och skrämmande på samma gång.
Idag missade vi också en jättefin lägenhet i Björkhagen/Kärrtorp för att den andra budgivaren var en irriterande jävel och jag helt enkelt inte ORKADE hålla på med hennes 10 000-kronorshöjningar längre.
Så nu sitter jag och övertygar mig själv om att vi ändå inte ville bo där. Nära skogen, tunnelbanan och med badkar, tvättmaskin och ett vardagsrum lika stort som vår nuvaranda lägenhet. Jag vill inte ha det så!!!
Usch och fy för utrymme. Is all I have to say.
Shit jag är så imponerad av detta bostadsbyte! Hur har ni råd? :)
