Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Nu har lockarna lagt sig lite, nu ser jag mer ut som en ledsen liten risbuske som någon sprutat låtsassnö på och som sen blivit lite nerdregglad av en överförfriskad hund. Låter tjusigt va?

Jag läste en intressant liten artikel om höstdepp på dn.se precis.

Många jag känner blir ledsna på hösten och för vissa håller det i sig precis hela vintern. Jag är en av dem. Det beror, enligt artikeln, på ett ökat flöde av hormonet melatonin under dagen, melatonin gör oss nedvarvade och när det är för mycket blir vi lite ledsna.

Och det är mörkret som är boven. Vad som var riktigt intressant att det går en depp-gräns vid Örnsköldsvik. Enligt professor Torbjörn Åkerstedt kan det bero på att det finns så mycket snö i norra Sverige, att det blir ljusare och därför mindre melatonin. Ännu en orsak att sluta paja miljön så att snön återvänder till Stockholm grabbar!

Man ska också utsätta sig för mer ljus under dagen, helst mellan klockan sex och sju, äta lite godis och såklart motionera för att bli gladare.

Kanske blir det höstens melodi?
Upp och gå klockan sex, äta chokladkaka till frukost och sen gå och paddla någon kilometer. Låter som en plan, Jan!