Snack i tuben
När jag satt och läste min bok i Medborgarplatsens t-bana igår, satte det sig en man brevid mig.
Han frågade vad jag läste och jag svarade Aldrig fucka upp av Jens Lapidus och att det var samma författare som till Snabba cash, om han kände till den?
Ja, det gjorde han, men han hade inte läst den. Så satt vi där och pratade om den moderna människans jakt på lycka och tron att den finns i pengar och glamour.
Tydligen hade han och hans kompis diskuterar samma ämne på ett fik några minuter tidigare.
Han bodde också i Kärrtorp och vi pratade hela vägen, om livet, om vad vi jobbade med, om Kärrtorp.
Det var väldigt trevligt.
Blir så glad av sådana människor, att det finns schysst folk som vill prata böcker och livet på t-banan med främlingar.
Många människor hade nog inte fortsatt samtalet med honom efter den inledande bokfrågan. Men jag kan bara inte låta bli, det är så otroligt kul att höra om andras liv, jag är för nyfiken för att låta bli att fråga.
Fram för mer spontana samtal i t-banan, det är allt jag vill säga.
å fram för "framåtaktiga" unga människor som inte tror att alla över 50 är antingen skendöda eller (om dom tillytalar unga) just rymda eller frigångare från hispan! Utan dom vågar verkligen prata med en!!!
Instämmer fullkomligt!Skönt att det finsn spontanitet från båda håleln och modigt Lovisa att du vågade fortsätta prata med mannen. Jag hade nog blivit nervös och varit rädd att han skulle föreslå nåt snuskigt. Tänk vilken bra bok det skulle kunan bli "Människor jag mött på t-banan till Kärrtorp".
