Barnfri
Det var kusiner och barn till höger och vänster och ett tiotal timmar i bilresa. Jag är tröttare idag än jag var i fredags kväll.
Alla dessa barn och trötta föräldrar gjorde att jag kände mig väldigt nöjd som inte har barn. Fy fanken vad de fick springa runt och vilket oväsen det var. Men det fanns en liten prick, han hette Ivan och var ett år och två månader, som gjorde en glad så fort man såg honom.
Han hade jeans och en rutig skjorta och var så yttepytteliten och söt att man bara dog. Och glad var han också. Är det alltså så att man som utomstående bara tycker om glada barn, men alla de trubbiga och tjuriga tål man inte? Det stämmer nog inte helt, men visst är det lättare med ett barn som låter föräldrarna sitta ner lite då och då utan att gallskrika?
Jaja, är extremt nöjd med att vara barnfri efter den här helgen i alla fall. Tjohej.
Bara en liten kommentar: Mina barns å andras ungar.
hmm.. jag tänkte precis fråga dig om jag skulle spara några barnkläder eller skänka alla till UFF.
Det blir nog UFF
=)
man tycker absolut bäst om de barn som är glada och söta. De andra barnen tycker man är oupfostrade och bortskämda.
Jag har två sådana, som tillsammans gör allt det man inte vill. Den där sorten som vägrar sitta vid bordet, ritar på värdparets väggar med kritor, inte vill äta maten just den dagen, smutsar ned sig och sätter sig i soffan med skor, inte hälsar på andra vuxna, vägrar svara på frågor, slår de andra barnen och skriker och bråkar.
Fast de är inte alltid så, ibland är de som änglar, och ibland som troll.
Men det började redan i magen, de gjorde aldrig som jag ville.. och värre blir det!!!!!
Tänk. Och jag som har fyra änglar...vad konstigt livet kan va. Pusspuss
