Bröllop, del 1

På lördagen åkte jag och hämtade O vid Årsta brygga. Han gick av båten iklädd turkosa byxor och släpandes på mitt gamla elpiano och lillebrors basketboll. Vi susade till Globen, köpte bröllopspresent och åt äcklig sushi och jag lovade återigen mig själv att jag aldrig ska äta sushi i Globen igen. För jag mår bara dåligt av det.

När vi kom hem visade det sig att en buss vi trodde att vi var tvugna att ta från Hallunda bara gick en gång i halvtimmen. Så vi snabbade oss som bara tusan och bytte om till festskrud. Jag slängde ner nagellack och jox i handväskan eftersom jag inte hann göra allting hemma. 

Vi kastade oss ut på gatan och småsprang till t-banan och O flämtade fram att "vilken tur att du inte har högklackat på dig va?". In genom spärrarna och hopp hopp upp för trappan.

Då stannar O tvärt. Jag vänder mig om och han står och gapar och har rynkat sina svarta ögonbryn i en ledsen båge.
- Men jag har ju glömt min slips!

Så vi småspringer tillbaka till lägenheten medans jag ringer en taxi. Vi förklarar för den snälla chauffören att vi behöver ta oss till Liljeholmen och hinna med ett tåg som går om femton minuter.
- Då är det bäst att jag gasar lite, sa han som förstod helt och hållet hur man kan vara ute i sista stund för ett bröllop.

När vi kommer fram till Hallunda, efter en tågresa som innehöll att Lovisa åt en dubbelsnickers för att hon bara ätit fyra sushibitar på hela dagen, ser O till sin förvåning på sin iphone att kyrkan ligger ungefär fem minuters promenad från t-banestationen. Att bussen vi skyndat oss till är helt onödig. Och vips så var vi nästan en timme för tidiga.

Men det gjorde inget, vi passade på att bekanta oss med Hallunda och O köpte en glass. Botkyrka kyrka har funnits sen 1100-talet och den stod tryggt och säkert kvar när Robin och Magdalena gifte sig. Sen åkte de iväg med en Rolls Royce och jag och O tiggde skjuts av kvällens bandmedlemmar till Skärholmens gård. Vi satt med en bas i knäna och Ikea-bröllopet hade bara börjat.

Detta var del 1.


                  
    
           Skärholmens gård                                                 Botkyrka kyrka


Kommentarer
Postat av: Chippe

Vilken fantastisk berättelse. Och så skönt att vara före tiden. Det saknar man ibland.

2010-08-31 @ 21:16:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0