Klädköp
Men till och med Magdalena Ribbing skulle ha svårt att leva upp till hyfs&stil-råden i Sumpan.
Alla koftor som fanns var antingen svarta eller vita, och som vi alla vet ska man undvika svart på grund av att det är en sorgefärg och vitt för att vi inte vill tävla med bruden. Om hon nu har en vit klänning, det vet jag inte om hon har...
I alla fall, det finns bara svarta och vita koftor och små jackor i Sumpans klädaffärer. Nej, nu ljög jag, det fanns några med guldpaljetter också. Jag vill tyvärr inte gå omkring som en levande OS-medalj hela lördagen.
De här bröllopsbestyren har fått mig att tänka att jag själv nog inte vill ha en vit klänning om jag någon gång gifter mig. Jag ville inte ha vitt på studenten heller, men av någon konstig anledning fick jag en tjockischock på den första klänningen jag köpte att jag i panik drog med mig mor för att köpa en mer likriktad modell två dagar innan den stora dagen.
Den första klänningen var kort och randig i knallrosa, gult, grönt och orange. Det hade blivit tusans mycket spexigare bilder om jag haft den istället för en vit klänning på studenten, som alla andra.
Så om jag gifter mig vill jag ha en färg på klänningen som passar mig. Vitt får mig att se lite urtvättad ut. Jag tror jag kör på rött, för vad än Ribbing har att säga om denna färgs ickebetydelse, så har jag förhoppningsvis haft något slags umgänge med brudgummen i fråga.
Det blir nog till slut en prickig kavaj i morgon. Once you go prickigt känns allt annat stickigt.
Om du nu nödvändigtvis måste lyssna på Ribbing (vilket jag inte tycker någon borde) så får du faktiskt ha både vitt och svart, så länge det inte är mer än en tredjedel av utstyrseln eller något sånt.
Jag gillar Magdalena Ribbing! Hon borgar för lite sans och vett och inte massa sprättigt tänkande, utan bara ren logik. Sen tipsar hon om hur kutymen säger, men säger alltid att en trevlig stämning är viktigare än att man viker servetten rätt.
Vet att man kan ha om det inte är mer än en tredjedel, men om jag har klänning med lite vitt och svart i och en helsvartkofta blir hela outfiten väldigt svart. Och så tycker jag det var en skojig vinkel att skriva om=)
Jag måste säga att jag inte håller med dig. Jag gillar inte regler (guidelines if you wish) som bara bygger på tradition. Så länge ingen blir ledsen tycker jag att man får göra som man vill. Ha ett upp och nedvänd plommonstop på huvudet när man gifter sig, och äta förrätten först. Vi lever bara en gång.
Dessutom tycker jag att det mesta hon åberopar är mycket gammalmodigt.
Men man får tycka olika :)
Kan du inte visa denna kreation förresten?
Ja, men det är ju det jag säger=) Hon säger exakt detta också, hon berättar vad som är "enligt tradition", men säger alltid att det väl inte spelar nån roll vems bröd som är vems osv, bara att det kan va skönt å veta vilka bestick som gäller på Nobelmiddagen liksom.
Och att man inte ska amma någon annanstans i ens eget hem så folk slipper se.. och sånt trevligt :/
Haha! Vi får helt enkelt vara överens om att vara oense ;)
Jag gillar ribbing...mest for att hon tycker illa om folk som ar ohovliga..snyter sig framfor folk, har inte en tissue, hostar utan att halla for munnen etc..
sanna grejer, det ar regler, dom ar bra...
ammandet...ja man kan ju inte halla med om allt hon sager. Jag tror dock inte sjalv att jag skulle vara bekvam med att amma framfor folk. Men det beror nog mest pa att man inte gor sa har..
