Mysigt mysigare mysigast

Om jag haft en kamera inbyggd i skallen hade jag kunnat visa hur mysigt jag och O hade det igår.

Men det har jag inte, så jag får berätta det i stället.

Först och främst vill jag klargöra att Facebookuppdateringar av typen: "Middag med älsklingen <3", "Ska hem och mysa med älsklingen", "Mysig dag med älsklingen, <3 dig!" får mig att kräkas lite i munnen.

Jag förstår hela innebörden, man gillar sin snubbe/snubba, men vad fasen! Inte är väl det något som alla ens "vänner" på fejjan ska behöva ta del av. 

Hur som helst. Facebookststusar är ett helt annat ämne, som kan ta månader att avhandla.

Igår var det annars ett ypperligt tillfälle för mig att fylla i just en sådan statusrad. Men det gjorde jag inte. Jag skriver ett blogginlägg om det i stället... Mycket bättre, Lovisa, verkligen.

Det var inga extravaganser, bara en sådan kväll som jag kommer kunna tänka på när vintern kommer. Efter middag på balkongen då vi fajtades med getingar om vem som skulle få dricka rödvinet, tog vi en filt, våra böcker och vinflaskan och gick och la oss på Nypan. Rakt ner i gräset bara. Och läste och njöt av den sista solen och hur avundsjuka alla joggare såg ut när de kämpade sig förbi och såg oss bara slappt ligga på gräset och förkovra oss i den litterära världen.

Augustikvällars ljus är så speciellt, så jag lovar, om jag hade haft en kamera i huvudet hade bilderna varit superba.

Det är i alla fall efter sådana kvällar som jag har lust att skriva "supermysig kväll med älsklingen, luv u" eller nåt annat sliskigt på fejjan. Men det gör jag inte. Då hade självhatet blivit alltför stort.

Kommentarer
Postat av: k

Åh..jag hade också middag med älsklingen

Han och jag drack vin, åt en härlig pasta och hade värmeljus i de nya ljustakarna. Allt är perfekt i mitt perfekta liv



Jag satt ned i tre minuter, sedan hade E dragit sin 3 åriga faster K så hårt i håret, att K inte vågade vara i samma rum. faster M började gråta av rädsla, vilket gjorde att E fick studsmattan för sig själv. Storasyster A vägrade äta pastan och skrek efter glass, hällde ut sin mat golvet och slog sönder ljusstakarna. Då hade K bestämt sig för att hämnas och hoppade på E's ansikte. Vi bestämde då att vi skulle ta nog ta glassen utomhus, men det fanns bara tre raketglassar, vilket gjorde att K som lugnat ned, fick en gröngubbe glass. Det var en sorg som inte gick över. sedan var kvällen slut, vi försökta lägga barnen, och tittade sedan på något inredningsprogram samtidigt som jag somnade i soffan.. Perfekt

2010-08-06 @ 11:30:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0