Skolmaten - ett gissel
I dagens DN skrev två SvD-anställda om hur fabriksmaten är ett hot mot skolelevers och äldres hälsa.
Det är knappast en kontroversiell åsikt.
Alla som har gått i skolan, vilket i ett land med skolplikt nog är de flesta, har något dåligt att säga om skolmaten. Nu har jag inte bott på äldreboende, men om maten liknar den på sjukhus, då längtar jag inte till the golden years.
I min låg- och mellanstadieskola, Älta skola, hade vi två mattanter som båda var finlandsvenska. De såg väldigt stränga ut, men var för det mesta snälla.
I ettan var regeln: Ät upp det du tagit för dig. Problemet var ju att man inte fick lägga upp själv. Jag har, inte lika mycket längre, väldigt svårt för viss mat. Ångesten av att alla hade ätit upp och satt och stirrade på mig när den oigenkännliga sörjan på min tallrik växte för varje sekund som gick ligger inte långt borta. Det gick bara inte. Jag kunde inte pressa ner mer.
Vet inte hur många gånger jag grät i den där satans matsalen, för att jag inte klarade av att äta upp. Bland favoriterna hör självklart falukorv med pizzatäcke och sovande falukorv.
Vad himla konstigt att jag slutade äta korv när jag var nio... Sovande falukorv är, för er som inte vet, ugnsbakad falukorv med rivet äpple, mandel och smält ost.
Bara för att man är barn, saknar man inte smaklökar, eller syn heller för den delen. Nä, heja utvecklingen av skolmaten, så att fler slipper att få illamåendekänslor så fort man känner lukten av storkök. 
