Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Julen är över, men snön är kvar.

Och här sitter jag på jobbet med en vit julklappsklocka på vänster arm, ett plåster på höger och funderar på nyårslöften.

Jag tror att årets löfte kommer bestå av två. Eller varför inte tre? Så kan jag lova något själsligt också.

O har fått en Kinect i julklapp, jag var på förhand inte särskilt intresserad, men nu, mina damer och herrar kommer jag ihåg hur mycket jag gillar hinderbanor. Varför gör man inte fler hinderbanor? Kanske något att addera till träningen i vår.

Jag hade också glömt bort hur ont jag får i hälsenorna av att hoppa upp och ner (alltså inte framåt och bakåt) utan skor. Jag kan inte riktigt gå ordentligt nu, hukar som en gammal farbror.

Vad har du gjort? undrar kollegorna och jag, som är en ärlig person, måste svara att jag har spelat tv-spel...

O-coolt värre.

Snart är det fyra månader sen någonting, och fyra och en halv sen någonting annat. Och fyra månader kvar till en tredje grej. Fyra torde alltså vara månadens siffra. Torde.