McD och bjällerklang

Den indiska dansen var fenomenal så fort de slutade göra yogaövningar till plingande fingerklockor.

Jag fick ett väldigt starkt sug efter näsringar, huvudbonader i guld och bjällror kring anklarna. Och att ha en lång, lång fläta som jag sätter fast i skärpet för att jag ska kunna dansa fritt.

Härliga tider.

Vad som inte var så härligt var att vår ständiga wok hade stängt, woken inne i Gallerian var fullsatt så att det tog hundra år att få mat och att det blev Macky D till middag. Men, ibland måste man äta där också. Försökte tänka på det som man gjorde när man var liten, att det var bland det lyxigaste som fanns. En gång om året gick man till McDonalds, alltid till den på Götgatan, det var en fröjd på alla sätt och vis.

Kändes inte riktigt lika glammigt igår, men en barnfamilj bredvid oss tyckte att stämningen var så pass speciell att pappan fotograderade middagen med sin Iphone flera gånger.

Man har helt enkelt olika syn på vad som är en lyckad kväll och inte. Toodles!

Kommentarer
Postat av: Chippe

Det har man. Och det är ju tur faktiskt för tänk om alla tyckte samma vilka förfärliga köer det skulle bli!

2010-12-30 @ 11:39:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0