Hur man handlar
En sak jag har tänkt på är hur personal i affärer behandlar en beroende på om man är man eller kvinna.
När jag och O handlade vår tv för tre år sen vände sig killen i OnOff-butiken bara till O. När jag helt plötsligt hoppade in i konversationen angående försäkringar och pixlar såg han helt paff ut. Herre gud, såg han ut och tänka, kan tjejen något om det här? Hon är ju blond...
Samma sak fast tvärt om (superbra mening va?) händer när jag och O ska handla kläder åt honom. Igår var vi till exempel i en skoaffär och kollade på nya vinterskor eftersom hans nuvarande är så trasiga att han häromdan snubblade och föll handlöst på väg till tunnelbanan. Tjejen i butiken var hur duktig och trevlig som helst, superkunnig, men efter att hon redogjort för den eller den skon fördelar och nackdelar för O, så vände hon sig alltid till mig för att få ett ja eller ett nej.
- De här skona glappar lite, ska det vara så? frågade O.
- Det är ju en modell utan snören, men du kan prova de här i stället, sa hon till O. Vad tycker du om dem? sa hon sen till mig.
- Jag har ingen aning, det är inte mina skor, ville jag bara svara vilket jag gjorde tre gånger men hon fortsatte att tro att jag som flickvän hade den totala kontrollen över min pojkväns inköp.
Tjejen i sminkaffären frågade inte O vad han tyckte om ögonskuggan jag provade, tjejen i klädbutiken undrade inte om O godkände tröjan jag ville testa. Är det för att killar alltid köper det deras flickvänner vill att de ska ha som tjejerna känner att det är bäst att cleara de nya skorna med flickvännen först? Eller är det så att de flesta brudar har ett behov av att bestämma över sina pojkvänners utseenden?
Konstigt är det i alla fall. Och en aningens irriterande när jag egentligen bara vill kolla på alla fina vårskor och inte gå runt och leta efter gigantiska vinterkängor som jag, om jag tar med mig en åra, kan ro en liten tur över Östersjön i.
Alltså... han har stora fötter. Det var vad jag menade. Skor=kanot... om det inte framgick...
När jag och O handlade vår tv för tre år sen vände sig killen i OnOff-butiken bara till O. När jag helt plötsligt hoppade in i konversationen angående försäkringar och pixlar såg han helt paff ut. Herre gud, såg han ut och tänka, kan tjejen något om det här? Hon är ju blond...
Samma sak fast tvärt om (superbra mening va?) händer när jag och O ska handla kläder åt honom. Igår var vi till exempel i en skoaffär och kollade på nya vinterskor eftersom hans nuvarande är så trasiga att han häromdan snubblade och föll handlöst på väg till tunnelbanan. Tjejen i butiken var hur duktig och trevlig som helst, superkunnig, men efter att hon redogjort för den eller den skon fördelar och nackdelar för O, så vände hon sig alltid till mig för att få ett ja eller ett nej.
- De här skona glappar lite, ska det vara så? frågade O.
- Det är ju en modell utan snören, men du kan prova de här i stället, sa hon till O. Vad tycker du om dem? sa hon sen till mig.
- Jag har ingen aning, det är inte mina skor, ville jag bara svara vilket jag gjorde tre gånger men hon fortsatte att tro att jag som flickvän hade den totala kontrollen över min pojkväns inköp.
Tjejen i sminkaffären frågade inte O vad han tyckte om ögonskuggan jag provade, tjejen i klädbutiken undrade inte om O godkände tröjan jag ville testa. Är det för att killar alltid köper det deras flickvänner vill att de ska ha som tjejerna känner att det är bäst att cleara de nya skorna med flickvännen först? Eller är det så att de flesta brudar har ett behov av att bestämma över sina pojkvänners utseenden?
Konstigt är det i alla fall. Och en aningens irriterande när jag egentligen bara vill kolla på alla fina vårskor och inte gå runt och leta efter gigantiska vinterkängor som jag, om jag tar med mig en åra, kan ro en liten tur över Östersjön i.
Alltså... han har stora fötter. Det var vad jag menade. Skor=kanot... om det inte framgick...
Kommentarer
Trackback
