Långt och argt om journalistik

Ibland får jag lust att skriva blogginlägg som handlar om vad jag tycker och tänker i stora, svåra frågor.

Jag börjar med att vara hur rå och arg som helst, som jag brukar vara när jag pratar om dessa saker. Men så kommer jag på att vänta, lät inte det där väldigt kategoriskt? Kan jag verkligen skriva så? Tänk om man tolkar det såhär, då måste jag förklara det bättre. Och vad tycker jag egentligen?

Så håller jag på tills texten kanske inte är lika vass, men något jag kan stå för helt och fullt.

Och det är något jag inte vill tappa. Att ifrågasätta mig själv, mitt sätt att uttrycka mig eller mina åsikter.

Tyvärr verkar det som att flera av Sveriges mest lästa och uppskattade journalister/skribenter har tappat den taktiken.

Visserligen är det väl ett krav att krönikor och åsiktsbaserade ledare i tidningar som DN och Aftonbladet ska vara provocerande, men är det nödvändigt att de ska vara det till varje pris? Varför låter alla som att bara de har rätt? Att så länge det är DE som skriver nedsättande och kategoriskt om människors privatliv, då är det god journalistik.

Jag tänker närmast på den kortis som Hanne Kjöller skrev om Birgitta Ohlssons (fp) graviditet, att det skulle ta en riktigt dinosauriehona för att inte bli översköljd med de känslostormar som det innebär att bli mamma. (Hittar den inte på DN:s hemsida, kan inte länka).

Inlägget kom efter att Ohlsson bemött kritiken om att hon är gravid och därför inte kommer kunna sköta sitt jobb i EU med att det kommer gå bra för hon är inte gift med en dinosaurie.

Kjöller menar att kvinnor får en sådan enorm hormon- och känslorusch när de föder barn att det då skulle krävas en dinosauriehona för att inte falla till föga för den.

Menar Kjöller då att män inte bli känslosamma när de bli pappor? För det är det enda jag kan tänka på, hur många gånger har det skrivits ledare och krönikor om män som just fått en krävande ny befattning och som just ska bli pappor? Jag har inte läst en enda.

Och det är vid sådana tillfällen jag tycker att den högt uppsatta journalisten ska ställa sig några frågor innan hon/han skickar iväg texten till redigeraren. Om hur det här påverkar den allmänna debatten och människorna som är inblandade. Är det mitt jobb att lägga mig i hur politiker sköter sina privataste stunder i livet?

Ska vi inte ta och skriva lite om hur ofta Reinfeldt hämtar kidsen på dagis också när vi ändå är igång? I stället för att bry oss om vilken politik de faktiskt tänker föra. För det, mina damer och herrar, är något som journalistiken bryr sig allt mindre om. Det är mer handväskor och barnafödande som står i fokus. Sorgligt...


Kommentarer
Postat av: chippe

Instämmer. Sorgligt.

2010-02-11 @ 16:23:34
Postat av: SunnySydney

Det ar val lattare att skriva om just det, istallet for att ifragasatta deras politik eftersom man maste veta natt om deras politik da :-).



Idag var de stora nyheterna inom politeken att opositions ledaren Tony Abbot inte kan stryka, for han sa en hel del av korkade grejer pa tv i borjan av veckan...mest for att han ar en gammal gubbstrutt med korkade asikter...fattar inte varfor the Liberals tyckte att han skulle vara en bra parti ledare...



Julia Gillard (second in command) pa Labour party, tar livet av honom i varje debatt. Det gillar jag...aven nar jag inte haller med henne :-) (Hon ar emot forlangd mamma ledighet bla, hon tycker att 12 veckor ar allt som behovs)



2010-02-11 @ 23:05:15
URL: http://gierttajewellery.blogspot.com/
Postat av: martin b

Vilket bra inlägg. Lovisa du går från klarhet till klarhet. Tidigare var faktiskt dina bloggar ganska kategoriska till att fram till idag bli mer och mer resonerande. Den här Bloggen är jättebra och jag tror att du verkligen får med dig läsarna när den blir resonerande. I grund och botte gillar man bara en person nä'r den är kategorisk och det är en själv!!! så det så!!

Far

2010-02-12 @ 13:20:36
Postat av: martin b

2010-02-12 @ 13:21:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0