Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Eftersom vi ännu inte har fått switchen till tv:n, har jag idag tittat på två avsnitt av Stjärnorna på slottet på SVT Play.

Ja, jag vet att det är ett program för folk över 40, men vad kan jag säga, repriser av Idol eller annat skit som finns på andra kanalers sidor intresserar mig föga.

Björn Ranelid är en av stjärnorna som är med i programmet. Jag har ännu inte läst någon av hans böcker, men jag har några av hans verk på min måste-läsa-lista.

Han pratade mycket om hur han har jobbat med sitt språk, att han ville behärska det till fullo innan han skrev något som någon annan skulle läsa.

Och jag blev väldigt imponerad, för vad man än tycker, så har han ju verkligen lyckats med det. Att bemästra språket.

Blev inspirerad och bestämde mig genast för att i det fallet gå i hans och många andra författares och skribenters fotspår, att utveckla mitt språk och öva på min egen stil.

Bli inte rädda, det är inget jag kommer försöka mig på här, i denna lilla oas av blaj och rapparkalja. Utan i hemlighet, i det fördolda och undanskymda, ni kommer inte bli drabbade av mina pretentiösa försök.

Hurra för hårt arbete och strävan att förbättras.

Självklart blir jag ju inspirerad till detta varje dag, på grund av O. Han gör redan allt detta inom musiken. Utan att tjata om det.

Så nu ska jag inte heller tjata mer. Bara öva. I tysthet.

Som om jag någonsin lyckats göra något utan att babbla om det. Någonsin. Jäkla bladdermaja är vad jag är. Men kanske är min stil då blajig? Kanske kan jag bli mästare i bla-bla?

Att döma av detta inlägg har jag börjat bra i alla fall.

Toodles!