Maggis, IB, LO och Olle

Det jag hann se av Utö i lördags och söndags gav mig helt klart blandade känslor.

Först var det väldigt vackert, med röda hus längst med huvudgatan och på en kulle bakom stod Utö kvarn och blickade ner på alla flip-flops och badshorts.

Baksidan på Dannekrogen (där man på framsidan kan se O varje helg fram till mitten av augusti om man har vägarna förbi, och såklart lillesnor också eftersom han jobbar där) var däremot inte så vacker.

Men vilken baksida på en krog/konditori är egentligen det?

Fiskgrytan vi fick till middag var fenomenal och på en kort promenad i hettan plockade vi massa goda smultron.

Maggis, IB, LO och Olle, hette de lokala dryckesglada som jag och lillebror buntade ihop oss med under kvällens master-gig.

Maggis var från Norrland och berättade om danser i skogen, hembränt, raggarbilar och filmen "jägarna".
- Haru sett jägarna, ällä? frågade hon mig.
- Ja, sa jag.
- De ä präcis så dä ä i Norrlannn, fast värrä. Trooo mig, möcke värrä.
- Oj då, var det enda jag fick ur mig.

Värre än jägarna. Hualigen.

IB älskade musik, sa hon. Hon fullkomligt ääääälskade musik och applåderade efter varje låt O spelade. Eller, hon applåderade så fort hon uppmärksammade att en låt tog slut snarare. Dessa båda damer var väldigt fina.

Sen var det LO. Eller Ello. Han hade solglasögon klockan tio på kvällen mitt i regnet, gulbruna fingrar och var nog inne på sin 25:e öl. Han var så full att han satt och vinglade på stolen. När han tände en cigarett hann han bara dra tre bloss, för där emellan somnade han. På allvar. Sittandes. När han pratade var det ingen som hörde vad han sa. Men tydligen så var han en jävel på gammal, svensk schlager. Jag får tro Maggis och IB på den punkten.

När Ello gick hem kom kapten Olle. Han var glad i hågen och såg ut som en snäll sjökapten från någon Astrid Lindgrensaga. Han drack mycket öl och blev väldigt full och berättade först för mig om hur hans familj hade blivit splittrad efter att hans tvillingbror snott pengar från deras dementa mamma.
- Trots att han betalade tillbaka! Kan du fatta!

Nä, det kunde jag ju inte.

Jag försökte spionera på de andra människorna på krogen för att se om de njöt av O:s formidabla pianoklink. Det gjorde de.

Men jag blev snabbt avbruten av Olle som ville berätta om sin son som hade "Aschberg".
- De är för jävla roliga alltså, vi har sån fin kontakt vettu, fnissade han.

Det var väldigt fint.

Efter att de gått hem satt i alla fall personalen och några sena gäster och önskade låtar som O fick underhålla oss med. Jag och lillebror fick agera internet när O inte visste hur vissa låtar gick. Vi nynnade lite så spelade han bara. Perfekt.

En ytterst framgångsrik debut i Skärgården för min lille herr sambo, må jag säga. Och jag ångrade djupt att jag inte tog med mig kameran och förevigade min kväll med Maggis, IB, LO och Olle. 

För nu när jag tänker efter så gav de mig nog ett av sommarens bästa minnen. Hoppas jag träffar dem snart igen! 


Kommentarer
Postat av: martin b

Underbar brättelse. Det är jättekul när du "berättar# och det gör du bra. Mera sånt

2010-07-22 @ 07:32:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0