Nedrans brygghög

När jag kom hem från jobbet igår hade O gjort smoothie. Hur lycklig blev jag inte då?

Hade egentligen ingen lust, men jag joggade iväg till gymmet och tränade i 1,5 timme och joggade sen hem igen. Oj vad duktig jag kände mig då.

Och slut.

Och röd i ansiktet.

Och svettigare än en marathonlöpare.

Vid niotiden åkte vi och badade med M och B nere i Sickla. Höll på att dyka rakt på O, svängde i luften och gjorde ett lårplask. Det var väldigt, väldigt länge sen. Ville såklart visa för mig själv (fast allra mest för de franska turisterna på bryggan) att jag minsann kan dyka assnyggt, så jag försökte ta mig upp på bryggan igen.

Men det gick inte.

Bryggan var ungefär 50 cm ovanför vattenytan och jag kunde bara inte stjälpa mig upp på den. Armarna var helt slut. De triceps som fanns där för ett år sen, är ett minne blott och jag låg och plaskade runt lite innan jag fick erkänna för mig själv att jag var tvungen att ha en stege. Om jag vore hund hade jag slokat med både öron och svans. M hoppade glatt upp på bryggan. Jag fick lomma (eller simma snarare) iväg till en annan brygga med stege.

Vi har uppförsbacke hela vägen hem igen från Sickla, så jag var ungefär lika svettig när vi kom hem vid tiotiden som jag var när jag kom hem från gymmet. Så, målet för denna sommar torde vara att kunna häva mig upp på den höga bryggan i Sickla.

Om jag så ska dö först!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0