Påskskor är bättre än liljor
Nä hörni.
Det är sista dagen av mars. I morgon får man luras och ljuga hur mycket man vill. Frågan är: Vill man det?
Jag skull gärna vilja att någon lurade mig att det var början av mars igen. Jag förstår inte för mitt liv var den månaden tog vägen.
I helgen är det alltså påsk. Den fulaste av alla högtider, enligt min mening. Det är så gult och fullt med kycklingar och harar överallt. Jag gillar det inte. Påsklijljor i all ära, men de är så... gula. Jag köpte tulpaner istället. Det är vårt enda påskpynt.
Fick bästa påskpresenten av min far förra veckan när vi gemensamt promenerade till Globen och köpte joggingskor till mig. Lugna, lugna, jag ska inte springa i dem. Det har jag förbud på från allt för många läkare och specialister. Men jag har powerwalkat med dem. Och de är fenomenala.
Det var under en sådan promenad som jag tappade mitt armband tror jag. Mitt armband...
Powerwalk är annars ett väldigt löjligt ord. Kraftgång alltså. Pendla med armarna och flåsa som en redig Södermalmsdam vid Årstaviken. Nä, jag knastrade in i Gamla Enskede och tillbaka hem. Ett armband fattigare men förhoppningsvis med ökad fettförbränning. Och med finfina påskskor under mig.
Det är sista dagen av mars. I morgon får man luras och ljuga hur mycket man vill. Frågan är: Vill man det?
Jag skull gärna vilja att någon lurade mig att det var början av mars igen. Jag förstår inte för mitt liv var den månaden tog vägen.
I helgen är det alltså påsk. Den fulaste av alla högtider, enligt min mening. Det är så gult och fullt med kycklingar och harar överallt. Jag gillar det inte. Påsklijljor i all ära, men de är så... gula. Jag köpte tulpaner istället. Det är vårt enda påskpynt.
Fick bästa påskpresenten av min far förra veckan när vi gemensamt promenerade till Globen och köpte joggingskor till mig. Lugna, lugna, jag ska inte springa i dem. Det har jag förbud på från allt för många läkare och specialister. Men jag har powerwalkat med dem. Och de är fenomenala.
Det var under en sådan promenad som jag tappade mitt armband tror jag. Mitt armband...
Powerwalk är annars ett väldigt löjligt ord. Kraftgång alltså. Pendla med armarna och flåsa som en redig Södermalmsdam vid Årstaviken. Nä, jag knastrade in i Gamla Enskede och tillbaka hem. Ett armband fattigare men förhoppningsvis med ökad fettförbränning. Och med finfina påskskor under mig.
Armbandet är borta
Oj vad ledsen jag var i morse.
Jag tittade på min högra handled under frukosten och märkte: mitt armband var borta.
Ett armband jag haft sen jag var sju-åtta år och som jag de senaste månderna återupplivat och inte tagit av mig. Så bestämde ödet att jag minsann skulle tappa det. Någonstans.
Gick en långpromenad igår kväll och tänkte att jag kanske tappat det någonstans längst med vägen. Så jag hoppade in i bilen och körde till ett hörn där jag tyckte att det klirrade till när jag gick. Men ingen lycka.
Jag och O gick exakt samma sträcka som jag avverkade föregående kväll, tittade till höger och vänster och under snödrivor. Men ingen lycka.
Mitt armband är borta. Det kommer kanske aldrig tillbaka. Antagligen inte. Och det känns så sorgligt. Varje gång jag tittade på det blev jag påmind om barndom, sommar och stora gula huset i Älta.
Nu blir det tomt.
Jag älskade det armbandet som barn. Så när vi hade inbrott i huset blev det stulet. Men med försäkringspengarna gick vi och köpte ett nytt, nästan likadant. Jag kommer fortfarande ihåg hur originalet såg ut. Och nu är alltså kopian borta.
SNYFT!
Jag tittade på min högra handled under frukosten och märkte: mitt armband var borta.
Ett armband jag haft sen jag var sju-åtta år och som jag de senaste månderna återupplivat och inte tagit av mig. Så bestämde ödet att jag minsann skulle tappa det. Någonstans.
Gick en långpromenad igår kväll och tänkte att jag kanske tappat det någonstans längst med vägen. Så jag hoppade in i bilen och körde till ett hörn där jag tyckte att det klirrade till när jag gick. Men ingen lycka.
Jag och O gick exakt samma sträcka som jag avverkade föregående kväll, tittade till höger och vänster och under snödrivor. Men ingen lycka.
Mitt armband är borta. Det kommer kanske aldrig tillbaka. Antagligen inte. Och det känns så sorgligt. Varje gång jag tittade på det blev jag påmind om barndom, sommar och stora gula huset i Älta.
Nu blir det tomt.
Jag älskade det armbandet som barn. Så när vi hade inbrott i huset blev det stulet. Men med försäkringspengarna gick vi och köpte ett nytt, nästan likadant. Jag kommer fortfarande ihåg hur originalet såg ut. Och nu är alltså kopian borta.
SNYFT!
Backe
Efter flera tusen dagar (två) utan ett nytt inlägg kommer det:
Idag vikarierade jag på dagis. Hur mysigt var inte det? Elitserien i speedway kändes inte längre intressant, skidskyttesäsongen är över och jag mådde inte dåligt. Så väldigt mycket mysigare att leka med lera än att redigera statistik.
För en dag i alla fall. Vet att det är ett hårt jobb i längden. Men en dag sådär, det känns som en vitamininjektion.
Igår planterade jag om alla mina små bebisar. Efter att jag tagit bort det vita luddet mådde de mycket bättre och nu har de fina terracotakrukor istället för äckliga små fiber. De ska ju stå ute i sommar, så då behöver de något fint att stå i.
Men vad jag behöver balkongmöbler!
Idag vikarierade jag på dagis. Hur mysigt var inte det? Elitserien i speedway kändes inte längre intressant, skidskyttesäsongen är över och jag mådde inte dåligt. Så väldigt mycket mysigare att leka med lera än att redigera statistik.
För en dag i alla fall. Vet att det är ett hårt jobb i längden. Men en dag sådär, det känns som en vitamininjektion.
Igår planterade jag om alla mina små bebisar. Efter att jag tagit bort det vita luddet mådde de mycket bättre och nu har de fina terracotakrukor istället för äckliga små fiber. De ska ju stå ute i sommar, så då behöver de något fint att stå i.
Men vad jag behöver balkongmöbler!
Bebisarna hade fått täcken
Häromdan när jag tittade till mina små gröna bebisar hade de fått ett täcke på sig. Ett täcke av vitt, nästan genomskinligt, ludd.
Jag skrek till att förskräckelse, hämtade potatisskalaren och började gröpa bort den pestsmittade jorden.
De hade blivit för fuktiga, och jag tror att de förbaskade fibergkrukorna hade en del med i spelet. Varför köpte jag inte plastkrukor, grät jag mellan spadtagen.
Så nu står de uppraddade och lite skamsna på korkunderlägg i vardagsrumsfönstret, mina små bebisar. Och jag jobbar hela helgen så inte hinner jag plantera om dem förrän på söndag kväll. Och då kan man inte köpa krukor, då är allt stängt.
Men jag får helt enkelt sätta in en tidig gallring. Och då kommer min fråga: Vad fasiken är en gallring???
Antar att det är när man tar bort de små outvecklade skotten och låter de stora starka växa vidare i ny kruka och jord. Men jag är inte säker.
Ja, det var helt enkelt ingen trevlig morgon, med jordmögel och gegg. Hatar gegg!
Rimma simma dimma
Eftersom K sa att trallen skulle ta slut på rean drog jag och O i ilfart till Ikea (n).
Dagens första rim. Ett av många. Långa. Sim.
Se där, två till. Ska det bli fler? Jag vet att ni vill.
Folk åker utomlands och skryter med det, varför Lovisa sitter i Sverige är det ingen som vet. Jo, sport ska ju ut på radions hemsida, så därför ska lilla Lovis jobba och lida.
Men kvällen nalkas och med den, kommer vin och öl med fler än en vän.
Trots allt det roliga måste jag hållas i kragen, för jag ska orka sportskriva även på söndagen.
Ja, det var dagens rimblogg.
Dagens första rim. Ett av många. Långa. Sim.
Se där, två till. Ska det bli fler? Jag vet att ni vill.
Folk åker utomlands och skryter med det, varför Lovisa sitter i Sverige är det ingen som vet. Jo, sport ska ju ut på radions hemsida, så därför ska lilla Lovis jobba och lida.
Men kvällen nalkas och med den, kommer vin och öl med fler än en vän.
Trots allt det roliga måste jag hållas i kragen, för jag ska orka sportskriva även på söndagen.
Ja, det var dagens rimblogg.
Träningen stiger mig åt huvudet
Jag varken dog eller försvann på gymmet, jag klarade mig finfint. Cyklade en halvtimme, det hade jag inte orkat för två veckor sen.
Jag gillar egentligen inte att cykla, det är tråkigt och enformigt, men det är den mest tillfredsställande konditionsformen för man kommer längre snabbare och gör av med mer kalorier, säger den lilla maskinen. Och vi svenskar litar på våra maskiner!
Det finns inga cyklar på tjejgymmet, man måste smyga ut i det stora farliga killgymmet, där jag nästan alltid är ensam dam. Väldigt konstigt, tjejdelen är pytteliten och kvav, stora gymmet är rymligt (nähä, verkligen Lovisa) och luktar inte lika mycket svett. Tills jag kommer dit, höhö.
När jag tränar struntar jag i hur jag ser ut, har aldrig förstått dem som inte kör hårt för att de är rädda för att bli röda i fejjan. Folk BLIR ju rädda för dig när du ÄR röd i fejjan, det är perfekt!
Jag ser ut som en galning när jag hoppar av cykeln och drar loss papperstuss efter papperstuss från den skramlande ställningen i hörnet och torkar ansikte, nacke, hårbotten, ansiktet igen och så till slut (med en ny papperstuss I might add) sveper av sadeln som håller på att drunkna.
Men det gör mig inget, att muskelberg till karlar ser på mig med avsmak och förundran. För nu är inte femkiloshantlarna tillräckligt tunga längre. Jag får ingen träningsvärk, alltså är de för lätta. Snart klår jag upp varenda hormonpumpad snubbe från Skarpnäck (Sharpnude!) hur lätt som helst. Och hans kamphund också.
Boooo - ja!
Jag gillar egentligen inte att cykla, det är tråkigt och enformigt, men det är den mest tillfredsställande konditionsformen för man kommer längre snabbare och gör av med mer kalorier, säger den lilla maskinen. Och vi svenskar litar på våra maskiner!
Det finns inga cyklar på tjejgymmet, man måste smyga ut i det stora farliga killgymmet, där jag nästan alltid är ensam dam. Väldigt konstigt, tjejdelen är pytteliten och kvav, stora gymmet är rymligt (nähä, verkligen Lovisa) och luktar inte lika mycket svett. Tills jag kommer dit, höhö.
När jag tränar struntar jag i hur jag ser ut, har aldrig förstått dem som inte kör hårt för att de är rädda för att bli röda i fejjan. Folk BLIR ju rädda för dig när du ÄR röd i fejjan, det är perfekt!
Jag ser ut som en galning när jag hoppar av cykeln och drar loss papperstuss efter papperstuss från den skramlande ställningen i hörnet och torkar ansikte, nacke, hårbotten, ansiktet igen och så till slut (med en ny papperstuss I might add) sveper av sadeln som håller på att drunkna.
Men det gör mig inget, att muskelberg till karlar ser på mig med avsmak och förundran. För nu är inte femkiloshantlarna tillräckligt tunga längre. Jag får ingen träningsvärk, alltså är de för lätta. Snart klår jag upp varenda hormonpumpad snubbe från Skarpnäck (Sharpnude!) hur lätt som helst. Och hans kamphund också.
Boooo - ja!
Seg som snömos
Jag kan inte vakna på mornarna. O väcker mig, men jag bara snurrar runt och somnar om. Så i morse när jag äntligen slog upp ögonen (bara det ena) hade han gjort frukost. Hur otroligt fint är inte det?
Om ni har spotify, lyssna då på Jenny Owen Youngs. Hon var förband till Regina Spektor och är helt enkelt otroligt bra. Lyssna!
Hon har gjort en fantastisk cover på "it's getting hot in here" med Nelly. Den heter "hot in herre".
Jag ska iväg till gymmet nu, men det känns som att jag går i trans, så jag får passa mig för de fria vikterna. Om jag inte skriver ett till, mer vettigt, inlägg idag ligger jag begravd under femkiloshantlarna. Då kan bara lillebror rädda mig, för han är den enda som kommer in på mitt gym.
Hm, kan man lita på att han dyker upp?
Om ni har spotify, lyssna då på Jenny Owen Youngs. Hon var förband till Regina Spektor och är helt enkelt otroligt bra. Lyssna!
Hon har gjort en fantastisk cover på "it's getting hot in here" med Nelly. Den heter "hot in herre".
Jag ska iväg till gymmet nu, men det känns som att jag går i trans, så jag får passa mig för de fria vikterna. Om jag inte skriver ett till, mer vettigt, inlägg idag ligger jag begravd under femkiloshantlarna. Då kan bara lillebror rädda mig, för han är den enda som kommer in på mitt gym.
Hm, kan man lita på att han dyker upp?
Inget mål i livet
Om man vill kan man sitta och klicka sönder ögonen på Tradera.
Det har jag precis gjort.
Är i jakt på något, vet inte riktigt vad än. Men det kommer nog.
Ja hörni, det här med att bli gammal alltså. Folk omkring en åldersdeppar för karriär och utseende och själv känner jag mig tusen år äldre än en 20-åring, men miljarder år från att vara 30.
Sitter ju här, med min examen, utan att få jobb. Kanske dags att sadla om? Till något annat, fjärran från ingresser och etiska regler. Nä, gärna med etiska regler, men bort från media-Sverige.
Kan ju inte påstå att jag varit här ganska länge.
Jag kom på en sak häromdan som jag tror är ganska vanlig, nämligen att folk känner att de inte kommer någonvart eller att de vet var deras liv är på väg. Och jag tror att den känslan kommer från skolan.
Man börjar i trean och tänker: När jag har gjort klart den här matteboken börjar jag i mellanstadiet. Sagt och gjort, så går man i fyran. Klappat och klart, trean avklarad. Man har hela tiden tydliga mål och riktlinjer som man kämpar mot och uppnår.
Men så slängs man ut i verkligheten och är inte förberedd på att livet (LIVET!) inte har en målsättning. Det finns inget mål med att leva. Det finns inga tydliga steg att ta och ingen sätter betyg på dig när du gjort middag, läst en bok, sökt ett jobb. Man blir aldrig färdig. Man når aldrig fram.
Det är problemet.
Jag tänker: Åh, jag ska bara utbilda mig och sen börjar mitt liv. Men det gör ju inte det. För efter examen är det ett svart hål och man måste själv hitta den där förbannade ficklampan. Och när det blir ljust ser man: Här finns ju ingenting. Absolut ingetnting.
Tomheten måste man fylla själv och den stora frågan är om något man hittar på kommer kännas lika tillfredsställande som att lämna in ett prov eller gå på skolavslutning.
Förstår ni hur jag menar?
Det har jag precis gjort.
Är i jakt på något, vet inte riktigt vad än. Men det kommer nog.
Ja hörni, det här med att bli gammal alltså. Folk omkring en åldersdeppar för karriär och utseende och själv känner jag mig tusen år äldre än en 20-åring, men miljarder år från att vara 30.
Sitter ju här, med min examen, utan att få jobb. Kanske dags att sadla om? Till något annat, fjärran från ingresser och etiska regler. Nä, gärna med etiska regler, men bort från media-Sverige.
Kan ju inte påstå att jag varit här ganska länge.
Jag kom på en sak häromdan som jag tror är ganska vanlig, nämligen att folk känner att de inte kommer någonvart eller att de vet var deras liv är på väg. Och jag tror att den känslan kommer från skolan.
Man börjar i trean och tänker: När jag har gjort klart den här matteboken börjar jag i mellanstadiet. Sagt och gjort, så går man i fyran. Klappat och klart, trean avklarad. Man har hela tiden tydliga mål och riktlinjer som man kämpar mot och uppnår.
Men så slängs man ut i verkligheten och är inte förberedd på att livet (LIVET!) inte har en målsättning. Det finns inget mål med att leva. Det finns inga tydliga steg att ta och ingen sätter betyg på dig när du gjort middag, läst en bok, sökt ett jobb. Man blir aldrig färdig. Man når aldrig fram.
Det är problemet.
Jag tänker: Åh, jag ska bara utbilda mig och sen börjar mitt liv. Men det gör ju inte det. För efter examen är det ett svart hål och man måste själv hitta den där förbannade ficklampan. Och när det blir ljust ser man: Här finns ju ingenting. Absolut ingetnting.
Tomheten måste man fylla själv och den stora frågan är om något man hittar på kommer kännas lika tillfredsställande som att lämna in ett prov eller gå på skolavslutning.
Förstår ni hur jag menar?
2010?
Idag kändes det som vår, så jag och O gick ut längst med de knastriga trottoarerna och njöt lite.
Sen spikade vi upp två tavlor i vardagsrummet och blev inte helt nöjda. Men de får sitta så länge. Att det ska vara så svårt att hitta bra saker att ha på väggarna!
Snart är mars över och jag förstod inte ens när den började. Jag vet inte var april tog vägen heller. Hela 2010 känns fortfarande som att det inte riktigt börjat för mig. Blir det så när man är gammal?
Mina älsklingar
Och nu till ett roligare ämne: min balkong.
Mina gröna små underbarn växer så det knakar, smultronen verkar lite kinkiga, men jag ger dem tid. Och kärlek.
Jag förstår att de är lite rädda för att komma upp eftersom det snöar igen. Men på SVT:s väder lovade de 13 grader fram mot torsdag. Och det vet vi väl att public service ALLTID håller vad de lovar...
Detta är alltså mina tomatplantor. Ser ni så söta och stolta de sträcker sig mot skyn?
Och det här är basilika och timjan som jag planerar att laga massor av god mat med i sommar. Och så kommer de lukta gott när jag sitter och matar mina bajsduvor som ska ta hand om kattuschlingen.
Jag gillar verkligen inte duvor, men jag kommer inte på något annat som kan skrämma iväg katten från min bil. Har helt enkelt ingen bättre lösning.
Väx väx mina älsklingar!
Mina gröna små underbarn växer så det knakar, smultronen verkar lite kinkiga, men jag ger dem tid. Och kärlek.
Jag förstår att de är lite rädda för att komma upp eftersom det snöar igen. Men på SVT:s väder lovade de 13 grader fram mot torsdag. Och det vet vi väl att public service ALLTID håller vad de lovar...
Detta är alltså mina tomatplantor. Ser ni så söta och stolta de sträcker sig mot skyn?
Och det här är basilika och timjan som jag planerar att laga massor av god mat med i sommar. Och så kommer de lukta gott när jag sitter och matar mina bajsduvor som ska ta hand om kattuschlingen.
Jag gillar verkligen inte duvor, men jag kommer inte på något annat som kan skrämma iväg katten från min bil. Har helt enkelt ingen bättre lösning.
Väx väx mina älsklingar!
Linda Skugge 2
Mitt inlägg igår om Linda Skugge handlade inte så mycket som det hon talar om i sak, utan sättet hon uttrycker sig på, och att hon istället för att försöka leda dessa "vilsna" tjejer någonstans så trycker hon ner dem och kallar dem monster.
Jag står helt och fullt bakom åsikten att feminism inte handlar om att raka bort hår från olika ställen på kroppen och att ekonomiskt ansvar är oerhört viktigt att lära sig. Och att om kvinnor inte äger ens i närheten lika stor del av världens tillgångar som männen så är det inte en jämnställd värld.
Allt det står jag bakom. Men inte hennes sätt att uttrycka sig. Och det är ju uttrycket som är så farligt. För det är med ord och handling som vi får människor med oss. Eftersom jag har haft starka kvinnor runt mig i hela mitt liv, är det självklart för mig att kvinnor är jämnställda män och eftersom jag har haft män runt mig som kan gråta, visa känslor och är feminister är det lika självklart.
Men de tjejer vars mödrar sagt till dem att det viktiga är att du rakar dig under armarna så att din framtida man inte tycker att du är äcklig och lämnar dig för någon annan, de tycker att det är ett steg i rätt riktning att INTE raka sig under armarna. Haha, där fick du framtida man, jag bestämmer över min egen kropp. För dessa tjejer kan det vara avgörande för deras sätt att tänka. Därför ska man inte racka ner på dem, utan försöka leda dem rätt.
Jag står helt och fullt bakom åsikten att feminism inte handlar om att raka bort hår från olika ställen på kroppen och att ekonomiskt ansvar är oerhört viktigt att lära sig. Och att om kvinnor inte äger ens i närheten lika stor del av världens tillgångar som männen så är det inte en jämnställd värld.
Allt det står jag bakom. Men inte hennes sätt att uttrycka sig. Och det är ju uttrycket som är så farligt. För det är med ord och handling som vi får människor med oss. Eftersom jag har haft starka kvinnor runt mig i hela mitt liv, är det självklart för mig att kvinnor är jämnställda män och eftersom jag har haft män runt mig som kan gråta, visa känslor och är feminister är det lika självklart.
Men de tjejer vars mödrar sagt till dem att det viktiga är att du rakar dig under armarna så att din framtida man inte tycker att du är äcklig och lämnar dig för någon annan, de tycker att det är ett steg i rätt riktning att INTE raka sig under armarna. Haha, där fick du framtida man, jag bestämmer över min egen kropp. För dessa tjejer kan det vara avgörande för deras sätt att tänka. Därför ska man inte racka ner på dem, utan försöka leda dem rätt.
Linda Skugge tycker unga är dumma
Jag läste den här krönikan Av Linda Skugge på Aftonbladet.se.
Och till skillnad från nämnda skribent tänker jag inte generalisera. Och jag tänker inte nedvärdera människor som är yngre och mindre erfarna än vad jag är. Och jag tänker inte raljera eller dra lätta poäng på allmänhetens hat mot alla som har pengar.
För allt det gör Linda Skugge redan så bra.
Hennes tes, om jag förstår henne rätt, är att föräldrar med pengar gör så att deras barn inte lär sig att just pengar är det viktigaste i livet. Ja hela världens nav. Att bortskämda barn får panikångest av pressen som hör verkligheten till och att de inte kommer klara sig.
Hon inleder hela krönikan med att driva med unga kvinnors syn på feminism.
Det är bra Skugge, sparka på dem, helt rätt taktik. Det gäller att putta unga kvinnor så långt från sig själv som det går. Inte ta något som helst ansvar för att hjälpa dem eller visa vad de kan åstadkomma, utan tryck ner dem bara. Hårt!
Skugge driver också med unga människors vilja "att förverkliga sig själva". Ja, vilket vidrigt vidrigt mål med livet. Att försöka leva för saker som inte bara handlar om pengar och finanser. Hemska små barn. Eller monster, som Skugge skriver själv.
Nä, hon har verkligen helt rätt. Unga som försöker diskutera jämställdhet ska knipa käft. Unga som vill att världen ska handla om annat än vem som har mest pengar ska skjutas. Unga som vill utvecklas som människor istället för att bli maskiner i kapitalistsamhället ska kölhalas och sen sättas upp på stolpar som Laila Bagge kan luta sig mot när hon säger elaka saker till Idol-barnen. För det är ju dessa ungdomar, som vill ha glitter och glamour och som inte tror att man är något värd om man inte är känd, som bör hyllas.
Är det det du vill säga Skugge?
Och till skillnad från nämnda skribent tänker jag inte generalisera. Och jag tänker inte nedvärdera människor som är yngre och mindre erfarna än vad jag är. Och jag tänker inte raljera eller dra lätta poäng på allmänhetens hat mot alla som har pengar.
För allt det gör Linda Skugge redan så bra.
Hennes tes, om jag förstår henne rätt, är att föräldrar med pengar gör så att deras barn inte lär sig att just pengar är det viktigaste i livet. Ja hela världens nav. Att bortskämda barn får panikångest av pressen som hör verkligheten till och att de inte kommer klara sig.
Hon inleder hela krönikan med att driva med unga kvinnors syn på feminism.
Det är bra Skugge, sparka på dem, helt rätt taktik. Det gäller att putta unga kvinnor så långt från sig själv som det går. Inte ta något som helst ansvar för att hjälpa dem eller visa vad de kan åstadkomma, utan tryck ner dem bara. Hårt!
Skugge driver också med unga människors vilja "att förverkliga sig själva". Ja, vilket vidrigt vidrigt mål med livet. Att försöka leva för saker som inte bara handlar om pengar och finanser. Hemska små barn. Eller monster, som Skugge skriver själv.
Nä, hon har verkligen helt rätt. Unga som försöker diskutera jämställdhet ska knipa käft. Unga som vill att världen ska handla om annat än vem som har mest pengar ska skjutas. Unga som vill utvecklas som människor istället för att bli maskiner i kapitalistsamhället ska kölhalas och sen sättas upp på stolpar som Laila Bagge kan luta sig mot när hon säger elaka saker till Idol-barnen. För det är ju dessa ungdomar, som vill ha glitter och glamour och som inte tror att man är något värd om man inte är känd, som bör hyllas.
Är det det du vill säga Skugge?
Om balkongen
Att komma hem till färdiglagad middag är jag redan bortskämd med, men jag blir lika lycklig varje gång.
Mina små gröna bebisar hade vuxit ännu mer under dagen och i morse! Ni skulle sett dem. Flera av dem är nu centimeterhöga.
Storasyster K sa häromdan att min balkong nog blir fin, men att med blommor och växter kommer humlor och getingar. Och självklart är det ett problem för mig eftersom jag måste springa långt långt bort så fort det kommer en geting.
Lösningen är dock enkel och billig: Strömförande tennisracket från Teknikmagasinet. Zapp zapp, så är de döda. Eller åtminstone så åker de därifrån. Ett perfekt tillfälle att öva sin volley också, inför min tenniscomaback.
Våren kommer våren kommer
I morse rusade jag upp (typ) och fram till mina små plantbäbisar i vardagsrumsfönstret. Och se! De hade krypit ut små gröna svansar på alla frön!
Hann inte ta någon bild innan jag drog till jobbet, men lita på att ni kommer få följa mitt balkongbestyr under mars och april!
Hurra, snart kan jag äta egenodlade tomater. Och ja, jag har tagit ut planterarsegern i förskott. Skott...
Gårdagskvällen skulle ha blivit lugn öl på krog, men blev i stället Steely Dan-konsert och danskväll på Fasching. Så det kan gå.
Idag är det i alla fall vår ute, det kan ingen säga emot. Gruset knastrar och det lutkar hundbajs. Alltså: vår.
Dagen som idag är en solig dag på Radiosportens redaktion, där vi bjuder på skidor, fotboll och hockey. Så ta med er radio när ni går på lördagspromenaden och dricker myskaffe i solgasset. Lova!
Hann inte ta någon bild innan jag drog till jobbet, men lita på att ni kommer få följa mitt balkongbestyr under mars och april!
Hurra, snart kan jag äta egenodlade tomater. Och ja, jag har tagit ut planterarsegern i förskott. Skott...
Gårdagskvällen skulle ha blivit lugn öl på krog, men blev i stället Steely Dan-konsert och danskväll på Fasching. Så det kan gå.
Idag är det i alla fall vår ute, det kan ingen säga emot. Gruset knastrar och det lutkar hundbajs. Alltså: vår.
Dagen som idag är en solig dag på Radiosportens redaktion, där vi bjuder på skidor, fotboll och hockey. Så ta med er radio när ni går på lördagspromenaden och dricker myskaffe i solgasset. Lova!
Gamla pics
Var på en riktig kalaskonsert igår, Mika på Annexet. Vilken pipa han har! E sa helt rätt: Om man skulle festa med någon artist skulle det helt klart vara Mika.
Har suttit och laddat in bilder från min kamera nu och passat på att kolla igenom alla gamla album på datorn. Jag säger bara oj. Vad mycket man hunnit fota fast man alltid glömmer kameran.
Roligast är att se den stora skillnaden mellan sommar-kompisar och vinter-kompisar. Inte att jag byter vänner beroende på årstider, mer att vi på sommaren ser så fräscha och snygga ut allihopa, men på vintern sitter det små vita spöken och dricker öl lite lagom skabbigt. Sommarbilderna ser bara ascoola ut.
Jag har också lyckats ändra frisyr ungefär var fjärde album. Från blond page till kortklippt till platinablont till mörkhårigt och tillbaka till någon slags slafspage.
Idag ska jag hämta syskonbarn på dagis. Hoppas de känner igen mig, var ett tag sen nu. Får kanske ta och klä ut mig till prinsessa så att jag inte skrämmer dem, det har fungerat förut.
Har suttit och laddat in bilder från min kamera nu och passat på att kolla igenom alla gamla album på datorn. Jag säger bara oj. Vad mycket man hunnit fota fast man alltid glömmer kameran.
Roligast är att se den stora skillnaden mellan sommar-kompisar och vinter-kompisar. Inte att jag byter vänner beroende på årstider, mer att vi på sommaren ser så fräscha och snygga ut allihopa, men på vintern sitter det små vita spöken och dricker öl lite lagom skabbigt. Sommarbilderna ser bara ascoola ut.
Jag har också lyckats ändra frisyr ungefär var fjärde album. Från blond page till kortklippt till platinablont till mörkhårigt och tillbaka till någon slags slafspage.
Idag ska jag hämta syskonbarn på dagis. Hoppas de känner igen mig, var ett tag sen nu. Får kanske ta och klä ut mig till prinsessa så att jag inte skrämmer dem, det har fungerat förut.
Nödigt nonsens
Tänk er detta scenario:
Slutar jobbet klockan 23.15.
Åker världens långsammaste buss (4:an) till Odenplan. Tåget till Slussen. Hoppar in i en taxi och förklarar för den förvirrade mannen hur man kör till Skånegatan. Småjoggar till Pet Sounds Bar. Dricker öl och äter wasabinötter. Åker hem med sista tuben. Hemma 01.20.
Så firade jag St Patricks day. Som den bör firas, med öl.
Vi pratade bloggar igår, bra och dåliga sådana. Jag läser bara bra bloggar, det är min regel.
Jag ska inte träna idag heller, göra lite hemmagympa bara. Försiktigt försiktigt röra mig mot en sommarkropp jag kan leva med.
Köpte en sommarklänning på en nyöppnad second hand-affär i Hammarbyhöjden på min promenad igår. Underbart att man kan shoppa så fint i de södra förorterna.
Kostade bara 150 baloobas. En herre i butiken tyckte att jag skulle prova den framför honom. Jag avböjde vänligt men bestämt. Mest bestämt.
Drömmen om min balkong
Jag var och köpte saker till min balkong (märk MIN balkong, inte O:s, jag är bossen över den!) under gårdagen.
Nämligen frön, drivhus och såjord. Och en spade också, hade ingen sådan heller, vilken chock va?
Eftersom ryggen var paj efter träningen satt jag i min (MIN!) röda favoritfåtölj (ok, den är O:s också...) och pryttlade med mina blivande plantor.
Så nu har jag 20 små fiberkrukor under plasttak i vardagsrumsfönstret. Fem är timjan, fem är basilika, fem är körsbärstomater och fem är smultron.
Jag har spanat på dem en gång var tionde minut under dagen, ännu inga små gröna skott. Jag hoppas hoppas hoppas att de kommer igång snart. Mina små gröna bebisar. Mina aliens på burk!
På fredag ska jag åka och köpa fler småkrukor och lägga krasse- och luktärtsfrön i blöt dagen innan och sen plantera utav bara helskotta. Skotta...lite blomhumor för er där ute.
MIN balkong ska vara prunkande, folk ska stanna på gatan nedanför och bara avundas mig och mina plantor och vackra ljuslyktor och så ska de applådera och hurra lite spontant och jag tänker vinka som Silvia med en paraplydrink i andra handen. Och så ska jag döpa om mig till Paloma Blanca och föda upp duvor som ska attackera den tjocka gula katten som bajsar på min bil. Så ska det bli.
Ska bara få de små fröna att växa först. Väx väx mammas små älsklingar, så ska ni få svensk regnig sommar när ni blir stora och fina.
Youssou N'Dour!
Igår kväll/natt gick det en dokumentär på SVT som handlade om sångaren Youssou N'Dour från Senegal.
Han har varit känd länge länge, men är nog mest känd för oss svenskar för sin duett med Nene Cherry, "seven seconds away" hette den. Typ.
Dokumentären handlade inte om hans karriär så mycket som om hans vilja att förmedla till världen hur senegaleser ser på sin religion, islam. Hur de utövar den, vilken inställning de har och Youssous kamp att låta musiken ta sin självklara plats i religionen.
Vi har just nu en het debatt om islam i Sverige. Varje dag i alla medier samtalar man om detta. Men har någon på SVT:s kommunikationsavdelning tänkt på att puffa för den här dokumentären utåt? Har de snackat om att de visar den med någon liten människa på DN/Aftonbladet/Expressen?
Nä.
Jag och O satt som klistrade i soffan fast vi ville gå och lägga oss tidigt. Äntligen ett inlägg i debatten som kommer från några som faktiskt vet något.
I slutet av dokumentären sa Youssou: Vi afrikanska muslimer måste göra vår röst hörd i debatten om vår religion och inte låta araber och västvärlden få ensamrätt på diskussionen.
Det är tjänstefel av SVT att inte saluföra detta mer. Ett inlägg som hade kunnat förklara för oinsatta människor hur olika religion utövas i olika länder. Hur mycket kultur spelar in. Kanske fått några att fatta.
Om jag hade jobbat i grannhuset hade jag hoppat upp i morgonsoffan och skrikit till svenne-Sverige att KOLLA IKVÄLL SÅ KANSKE NI FÅR EN MER NYANSERAD SYN PÅ FRÅGAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Men de gjorde de inte. De smyger in den klockan halv elva. Som om den vore något få människor skulle vara intresserade av. När vi alla blir bombarderade av just denna fråga.
Jag blir tokig på världen.
Han har varit känd länge länge, men är nog mest känd för oss svenskar för sin duett med Nene Cherry, "seven seconds away" hette den. Typ.
Dokumentären handlade inte om hans karriär så mycket som om hans vilja att förmedla till världen hur senegaleser ser på sin religion, islam. Hur de utövar den, vilken inställning de har och Youssous kamp att låta musiken ta sin självklara plats i religionen.
Vi har just nu en het debatt om islam i Sverige. Varje dag i alla medier samtalar man om detta. Men har någon på SVT:s kommunikationsavdelning tänkt på att puffa för den här dokumentären utåt? Har de snackat om att de visar den med någon liten människa på DN/Aftonbladet/Expressen?
Nä.
Jag och O satt som klistrade i soffan fast vi ville gå och lägga oss tidigt. Äntligen ett inlägg i debatten som kommer från några som faktiskt vet något.
I slutet av dokumentären sa Youssou: Vi afrikanska muslimer måste göra vår röst hörd i debatten om vår religion och inte låta araber och västvärlden få ensamrätt på diskussionen.
Det är tjänstefel av SVT att inte saluföra detta mer. Ett inlägg som hade kunnat förklara för oinsatta människor hur olika religion utövas i olika länder. Hur mycket kultur spelar in. Kanske fått några att fatta.
Om jag hade jobbat i grannhuset hade jag hoppat upp i morgonsoffan och skrikit till svenne-Sverige att KOLLA IKVÄLL SÅ KANSKE NI FÅR EN MER NYANSERAD SYN PÅ FRÅGAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Men de gjorde de inte. De smyger in den klockan halv elva. Som om den vore något få människor skulle vara intresserade av. När vi alla blir bombarderade av just denna fråga.
Jag blir tokig på världen.
Kanske är jag dum
Igår tränade jag två timmar.
Det resulterade i att jag inte kunde gå på kvällen.
Någonstans i fjärran ringer en liten klocka om att jag skulle ta det lugnt. Men en ännu högre klocka säger att jag vill kunna ha på mig jeans igen.
O sa att jag lovat. Jag sa att jag faktiskt inte förstod innan att jag tog ut mig så mycket! Och det är faktiskt sant. Jag känner inte att kroppen säger nej. Jag märker inte att jag har ont förrän långt, långt efteråt när jag ramlar på väg till toaletten för att ryggen hatar mig.
Precis samma som när jag spelade handboll. Jag sprang sprang sprang i 60 minuter och så fort matchen var slut kom det som en smäll: Jag kan inte gå. Så fick någon vänlig lagkamrat eller ledare bära mig in i omklädningsrummet.
Och jag har kommit fram till att det måste finnas en orsak till detta beteende:
Hatar jag mig själv?
Eller är jag dum i huvudet?
För att bevisa att det inte är något av ovanstående ska jag inte träna idag som planerat. Och är därför väldigt deppig just nu. För jag blir glad av att träna. Men så får det vara. Om inte annat så för att försäkra alla människor om att jag är vettig, vuxen, mogen och inte det minsta dum i huvudet.
Det resulterade i att jag inte kunde gå på kvällen.
Någonstans i fjärran ringer en liten klocka om att jag skulle ta det lugnt. Men en ännu högre klocka säger att jag vill kunna ha på mig jeans igen.
O sa att jag lovat. Jag sa att jag faktiskt inte förstod innan att jag tog ut mig så mycket! Och det är faktiskt sant. Jag känner inte att kroppen säger nej. Jag märker inte att jag har ont förrän långt, långt efteråt när jag ramlar på väg till toaletten för att ryggen hatar mig.
Precis samma som när jag spelade handboll. Jag sprang sprang sprang i 60 minuter och så fort matchen var slut kom det som en smäll: Jag kan inte gå. Så fick någon vänlig lagkamrat eller ledare bära mig in i omklädningsrummet.
Och jag har kommit fram till att det måste finnas en orsak till detta beteende:
Hatar jag mig själv?
Eller är jag dum i huvudet?
För att bevisa att det inte är något av ovanstående ska jag inte träna idag som planerat. Och är därför väldigt deppig just nu. För jag blir glad av att träna. Men så får det vara. Om inte annat så för att försäkra alla människor om att jag är vettig, vuxen, mogen och inte det minsta dum i huvudet.
Vårtrött alltså
Jag är så trött. Så obeskrivligt jäkla skittrött. För att uttrycka sig plumpt.
Så läste jag detta på Aftonbladet.se, om vårtrötthet.
Och det är väl själva f-n att man ska reagera negativt på solen och ljuset när man inte längtat efter något annat under hela vintern. Men så måste det väl vara för mig, det är därför jag är trött hela tiden, trots att jag sover.
Det är vår, och min kropp är inte van vid ljuset.
Jäkla kropp alltså, är det inte det ena är det det andra.
Så läste jag detta på Aftonbladet.se, om vårtrötthet.
Och det är väl själva f-n att man ska reagera negativt på solen och ljuset när man inte längtat efter något annat under hela vintern. Men så måste det väl vara för mig, det är därför jag är trött hela tiden, trots att jag sover.
Det är vår, och min kropp är inte van vid ljuset.
Jäkla kropp alltså, är det inte det ena är det det andra.
Spårvagn 2010?
Igår sprang jag från jobbet för att hinna hem till E och fira hennes födelsedag. Fastnade i galna köer kring det sjuka sjuka sjuka bygget av en spårvagn från Plattan till Nybroplan. Köer. En fredagkväll klockan 22.15.
Köer.
Jag får panik av att sitta inträngd bland tusen taxibilar på Strandvägen. Panik!
Hur kan det komma sig att protesterna kring detta prestigebygge från högern inte är större? Vi borde vara ute och säga ifrån. Hur i helvete kan man komma på den idén? För det första är det ungefär 500 meter att gå mellan Plattan och Dramaten, det klara till och med lata Stockholmare och turister av.
För det andra kommer en spårvagn vara mer i vägen för cyklister, gångtrafikanter, bilar och bussar. Dessutom går det ju redan fyra bussar den sträckan.
För det tredje: spårvagnar? 2010? Känns det modernt? Om man är extra lat kan man ju dessutom ta blåa linjen till Kungsan från T-centralen, så är allt kirrat och klart.
Nä, fy fasiken för det bygget grabbar. Fy fasiken!
Köer.
Jag får panik av att sitta inträngd bland tusen taxibilar på Strandvägen. Panik!
Hur kan det komma sig att protesterna kring detta prestigebygge från högern inte är större? Vi borde vara ute och säga ifrån. Hur i helvete kan man komma på den idén? För det första är det ungefär 500 meter att gå mellan Plattan och Dramaten, det klara till och med lata Stockholmare och turister av.
För det andra kommer en spårvagn vara mer i vägen för cyklister, gångtrafikanter, bilar och bussar. Dessutom går det ju redan fyra bussar den sträckan.
För det tredje: spårvagnar? 2010? Känns det modernt? Om man är extra lat kan man ju dessutom ta blåa linjen till Kungsan från T-centralen, så är allt kirrat och klart.
Nä, fy fasiken för det bygget grabbar. Fy fasiken!
Work it out
Idag tränade jag för femte gången på en vecka.
Nu när jag skrev det där känns det kanske lite överdrivet mycket? Jag som skulle ta det lugnt. Men jag vill ha på mig jeans! Och fortsätta dricka öl, så då är träning det enda sättet. Och jag har lite ont i ryggen, men det skiter jag i, för det hade jag ju innan också.
På mitt gym finns det en särskild tjejdel där bara brudar får komma in. Det är litet, men ganska så mysigt. Idag var jag helt ensam där inne, med alla hantlar och maskiner och inomhus-VM i friidrott på tv:n. Helt enkelt ett bra träningspass.
När jag hade sprungit 20 minuter och torkade av maskinen kom jag på mig själv med att fånflina. Jag log så brett att om jag vore 100 skulle löständerna ha trillat ut. Så lycklig blir jag av att träna. Att jag småskrattar för mig själv när jag är trött och svettig. Är det sjukt?
Jag trodde att jag var ledig idag, men det är jag inte. Då känner man sig lite lurad, när sånt händer. Som om någon snott min lediga dag. Jäkla typer alltså!
Nu när jag skrev det där känns det kanske lite överdrivet mycket? Jag som skulle ta det lugnt. Men jag vill ha på mig jeans! Och fortsätta dricka öl, så då är träning det enda sättet. Och jag har lite ont i ryggen, men det skiter jag i, för det hade jag ju innan också.
På mitt gym finns det en särskild tjejdel där bara brudar får komma in. Det är litet, men ganska så mysigt. Idag var jag helt ensam där inne, med alla hantlar och maskiner och inomhus-VM i friidrott på tv:n. Helt enkelt ett bra träningspass.
När jag hade sprungit 20 minuter och torkade av maskinen kom jag på mig själv med att fånflina. Jag log så brett att om jag vore 100 skulle löständerna ha trillat ut. Så lycklig blir jag av att träna. Att jag småskrattar för mig själv när jag är trött och svettig. Är det sjukt?
Jag trodde att jag var ledig idag, men det är jag inte. Då känner man sig lite lurad, när sånt händer. Som om någon snott min lediga dag. Jäkla typer alltså!
Hockey
Hå
O
Ce
Kå
E
Y
Hockey!
Hockey, hockey, hockeyhockeyhockeyhockey!
Det var min favoritlåt när jag var liten. En Hockey-VM låt, vet inte riktigt från när. Men jag har ett starkt minne av att jag står framför tv:n i Enskededalen och guppar på benen.
Hockey alltså grabbar, idag är det spännande!
Två tips
Har fått två tips på vad jag ska göra med mitt liv, av två olika M.
Den ena föreslår massa smarta grejer, den andra att jag flyttar till Sydney. Åh, flytta till Sydney hade inte varit helt fel...
Idag var jag och tränade för tredje gången denna vecka. Har fortfarande en sjuk träningsvärk på insidan av låret. Jag får som en miniinflammation ibland när jag tränar. Väldigt konstigt.
Detta medför också att jag går som en gravid kvinna. Inte bra. Folk tittar konstigt på mig och jag kan inte stretcha ordentligt. Fast det gör jag ändå.
Bara haft träningskort i 1,5 vecka, men jag är redan tillbaka i det hela. I suget, i behovet. Jag älskar att träna. Tänk att jag nästan glömt bort det?
Den ena föreslår massa smarta grejer, den andra att jag flyttar till Sydney. Åh, flytta till Sydney hade inte varit helt fel...
Idag var jag och tränade för tredje gången denna vecka. Har fortfarande en sjuk träningsvärk på insidan av låret. Jag får som en miniinflammation ibland när jag tränar. Väldigt konstigt.
Detta medför också att jag går som en gravid kvinna. Inte bra. Folk tittar konstigt på mig och jag kan inte stretcha ordentligt. Fast det gör jag ändå.
Bara haft träningskort i 1,5 vecka, men jag är redan tillbaka i det hela. I suget, i behovet. Jag älskar att träna. Tänk att jag nästan glömt bort det?
Vad ska jag bli?
Ja hörni.
När O fyllde 25 verkade det som att allt helt plötsligt handlade om just ålder. Vissa är nojiga, andra stojiga, men ingen verkar oberörd.
Själv förstår jag inte riktigt att jag bara är sex år från 30. Men jag är fortfarande närmare 20, tänker jag så blir jag lugn igen.
Mina systrar är listgalningar och även jag är ett fan av listor. Så jag tänkte göra en på saker jag lyckats skaffa så långt i mitt liv, ett år innan jag fyller just 25.
1. Körtkort
2. Sambo
3. Högskoleutbildning
4. Jobb (typ)
5. Lägenhet
6. Präktiga vinterskor
7. Fler än tre sängklädesset
8. X antal kroppsliga skador
9. Smak för rödvin
Det är alla saker som man "ska" ha som vuxen som jag faktiskt lyckats med. Men, och här kommer det stora men-et:
Jag har fortfarande inte svarat på den största frågan från högstadiet! Nämligen, vad vill jag bli när jag blir stor.
Det är helt sjukt. Jag vet verkligen inte. Om jag vill fortsätta med det jag gör, eller dra till Thailand och joina Båt-Håkans bar.
Jag ska nog göra en lista på förslag till vad jag vill göra med mitt liv. Det kanske hjälper min villrådiga hjärna?
När O fyllde 25 verkade det som att allt helt plötsligt handlade om just ålder. Vissa är nojiga, andra stojiga, men ingen verkar oberörd.
Själv förstår jag inte riktigt att jag bara är sex år från 30. Men jag är fortfarande närmare 20, tänker jag så blir jag lugn igen.
Mina systrar är listgalningar och även jag är ett fan av listor. Så jag tänkte göra en på saker jag lyckats skaffa så långt i mitt liv, ett år innan jag fyller just 25.
1. Körtkort
2. Sambo
3. Högskoleutbildning
4. Jobb (typ)
5. Lägenhet
6. Präktiga vinterskor
7. Fler än tre sängklädesset
8. X antal kroppsliga skador
9. Smak för rödvin
Det är alla saker som man "ska" ha som vuxen som jag faktiskt lyckats med. Men, och här kommer det stora men-et:
Jag har fortfarande inte svarat på den största frågan från högstadiet! Nämligen, vad vill jag bli när jag blir stor.
Det är helt sjukt. Jag vet verkligen inte. Om jag vill fortsätta med det jag gör, eller dra till Thailand och joina Båt-Håkans bar.
Jag ska nog göra en lista på förslag till vad jag vill göra med mitt liv. Det kanske hjälper min villrådiga hjärna?
Ledig från allt
Nu har jag varit ledig. Från allt. Från min mail, blogg och Facebook. Det har varit skönt.
I måndags fyllde O år och jag överraskade den lilla skiten något rejält!
På kvällen hade jag beslutat att vi skulle käka på en indisk restaurang, och O frågade försiktigt om jag hade messat några av hans vänner för att ta en öl efteråt.
- Ja, men B skulle jobba sent och vara trött, E jobbar också, A har inte ens svarat och C, M och R kanske skulle komma, men jag har inte hört något.
- Aha, ok...svarade O.
- Men det blir väl mysigt med bara oss två? frågade jag.
- Ja, absolut...
Hehe. Little did he know att alla ovan nämnda kom indrullandes på restaurangen och O sken som en sol.
En hejdundrades 25-årsdag alltså.
25. Sjukt gammalt!
I måndags fyllde O år och jag överraskade den lilla skiten något rejält!
På kvällen hade jag beslutat att vi skulle käka på en indisk restaurang, och O frågade försiktigt om jag hade messat några av hans vänner för att ta en öl efteråt.
- Ja, men B skulle jobba sent och vara trött, E jobbar också, A har inte ens svarat och C, M och R kanske skulle komma, men jag har inte hört något.
- Aha, ok...svarade O.
- Men det blir väl mysigt med bara oss två? frågade jag.
- Ja, absolut...
Hehe. Little did he know att alla ovan nämnda kom indrullandes på restaurangen och O sken som en sol.
En hejdundrades 25-årsdag alltså.
25. Sjukt gammalt!
Kaklet
I morgon gäller det.
Mitt första riktiga träningspass sen i september. Ska träffa lillebror klockan nio på gymmet. Av någon anledning känner jag mig nervös. Mest för att jag ska skada mig igen, men också för att det är så fruktansvärt hemskt att se tydligt hur mycket man tappat i styrka och kondition.
Tio minuter på träningscykeln kommer att vara asjobbigt. Bicep curls med fyrakiloshantalar istället för sex. Tolv kilo för låren.
Men så får det bli och så ska det vara. Jag måste ta det lugnt i början, annars rusar vinnarviljan iväg med mig. Tur att lillebror är med, han kan ta mig i örat när han märker vartåt det barkar.
Ända in i kaklet!
Mitt första riktiga träningspass sen i september. Ska träffa lillebror klockan nio på gymmet. Av någon anledning känner jag mig nervös. Mest för att jag ska skada mig igen, men också för att det är så fruktansvärt hemskt att se tydligt hur mycket man tappat i styrka och kondition.
Tio minuter på träningscykeln kommer att vara asjobbigt. Bicep curls med fyrakiloshantalar istället för sex. Tolv kilo för låren.
Men så får det bli och så ska det vara. Jag måste ta det lugnt i början, annars rusar vinnarviljan iväg med mig. Tur att lillebror är med, han kan ta mig i örat när han märker vartåt det barkar.
Ända in i kaklet!
Jag är inget barn
Så, att inte äta kött tycker jag är skönt.
Jag gillar inte tanken på att gngaga på ett dött djur, det är bara så. Det har kommit med tiden, anledningen till att jag slutade var enbart för att undvika att få Artros som mina päron.
Jag äter fisk dock, men har väldigt svårt för när det är stora, tjocka fiskar man får. Nä, jag diggar inte att äta djur. Jag gillar grönsaker!
Men som sådan terian finns det inte mycket att välja mellan på jobbrestaurangen.
Idag är det torsdag, och för att vi svenskar inte ska glömma våra traditioner serveras bland annat ärtsoppa och pannkakor. Det är det enda vegetariska alternativet!
Det blir man inte mätt på mina vänner, inte smal och luktfri heller för den delen.
Varför får jag barnmat för att jag inte vill äta kött? Tänk på det ni!
Jag gillar inte tanken på att gngaga på ett dött djur, det är bara så. Det har kommit med tiden, anledningen till att jag slutade var enbart för att undvika att få Artros som mina päron.
Jag äter fisk dock, men har väldigt svårt för när det är stora, tjocka fiskar man får. Nä, jag diggar inte att äta djur. Jag gillar grönsaker!
Men som sådan terian finns det inte mycket att välja mellan på jobbrestaurangen.
Idag är det torsdag, och för att vi svenskar inte ska glömma våra traditioner serveras bland annat ärtsoppa och pannkakor. Det är det enda vegetariska alternativet!
Det blir man inte mätt på mina vänner, inte smal och luktfri heller för den delen.
Varför får jag barnmat för att jag inte vill äta kött? Tänk på det ni!
Alice
Alice i Underlandet fick en trea i DN. Och jag måste säga att det är samma betyg jag skulle ge.
Den var cool, men den hade inte något ooomph. Helena Bonham-Carter var superb som den röda drottningen dock, hon är alltid grym.
Undrar hur man blir så bra som hon, tror inte hon gjort en dålig film någon gång. När Fight club kom sket jag i Brad Pitt och Edward Norton, jag tyckte Bonham-Carter gjorde hela filmen.
Så hurra för henne och lite lite buuu för Tim Burton som inte nådde upp till sin fulla potential.
Vad lätt allting var
Ibland önskar jag att saker vore lika svartvita som när jag var liten.
Jag hatar banan.
Jag älskar chokladglass.
Jag hatar färgen orange.
Jag älskar böcker som handlar om tjejer med kopparött hår.
Vad skönt det var, när man visste exakt på pricken vad som var rätt och fel, ful och fint. Inte som nu, när man utan att tänka ser massor av sidor av saken. Oavsett vilken sak. Globalisering, handel, fackligt arbete, inget är bara bra eller bara dåligt.
Och det är ju en självklarhet, som inte helt plötsligt dök upp i mitt huvud, men känslan av hur skönt det var när det var antingen eller kom idag.
Ena dagen var man kär i någon, nästa dag var han det äckligaste på jorden. Inget konstigt med det. Kanske för killen i fråga, men han fick ju sällan något veta.
Undrar just hur världen skulle se ut om vi alla var lika kategoriska som när vi var tio?
Jag hatar banan.
Jag älskar chokladglass.
Jag hatar färgen orange.
Jag älskar böcker som handlar om tjejer med kopparött hår.
Vad skönt det var, när man visste exakt på pricken vad som var rätt och fel, ful och fint. Inte som nu, när man utan att tänka ser massor av sidor av saken. Oavsett vilken sak. Globalisering, handel, fackligt arbete, inget är bara bra eller bara dåligt.
Och det är ju en självklarhet, som inte helt plötsligt dök upp i mitt huvud, men känslan av hur skönt det var när det var antingen eller kom idag.
Ena dagen var man kär i någon, nästa dag var han det äckligaste på jorden. Inget konstigt med det. Kanske för killen i fråga, men han fick ju sällan något veta.
Undrar just hur världen skulle se ut om vi alla var lika kategoriska som när vi var tio?
Undvika
Som jag kämpade i hemmet igår. Har träningsverk av allt skrubbande och fejjande. Storasyster M fattade vinken i alla fall, det var skoj. Hehe.
Idag blir en knepig dag då jag måste undvika väldigt mycket. Jag såg inte Mästarnas mästare och får därför inte läsa kvällstidningarna.
Och i kväll ska vi gå och se Alice i underlandet i 3D och därför kan jag, eller vill inte, läsa några artiklar om den heller. Till exempel i DN:s kulturdel. Råkade i se i morse att den fick en trea, men jag antar att alla inte är Burton-fan som jag.
Jag älskar Burton. Och 3D.
- Det är så jävla stark sol idag, sa min kollega nyss. Det sticker i ögonen.
Ja, så sällsyn är den alltså i Sverige, solen. På väg till jobbet såg jag tre personer med solglasögon. I mars. I Stockholm. Skumt.
Rela-la-laxa
Wow, vilken underbar känsla det är att läsa alla underbara kommentarer från min familj. Jag blir alldeles varm, känns lite som att ni är här, precis nära mig. Det gillar jag!
Idag är jag ledig och har alltså vattnat orkidéer, tvättat, diskat, städat, miljösorterat, aktiverat mitt träningskort och planerat hemlisar för O som fyller år snart.
Hur kommer det sig att jag aldrig sitter still när jag är ledig, men när jag jobbar är jag fastklistrad framför datorn? Kanske är det just därför i och för sig.
Men jag skulle nog må bra av att slappa lite idag. Så jag ska bara hänga upp den andra tvätten och sen rela-la-laxa. Ooo, och kolla om just-D finns på Spotify.
När O är hemma är det mest han som får sköta musikspelandet, han brukar jämka mellan sin smak och min. Men nu när jag är för mig själv, då kan jag riktigt nostalgisöka. Idag har jag lyssnat på Suzanne Vega, Alanis Morissette, Kent, Red Hot Chili Peppers och Skunk Anansie. Precis som i mellan- och högstadiet. Min smak har inte förändrats särskilt mycket sen dess och jag kommer fortfarande ihåg varenda textrad, så jag kan skråla med hur högt jag vill, för grann-Harald är på dagis.
Just because it feels good... (Storasyster M bör känna igen den textraden!).
Idag är jag ledig och har alltså vattnat orkidéer, tvättat, diskat, städat, miljösorterat, aktiverat mitt träningskort och planerat hemlisar för O som fyller år snart.
Hur kommer det sig att jag aldrig sitter still när jag är ledig, men när jag jobbar är jag fastklistrad framför datorn? Kanske är det just därför i och för sig.
Men jag skulle nog må bra av att slappa lite idag. Så jag ska bara hänga upp den andra tvätten och sen rela-la-laxa. Ooo, och kolla om just-D finns på Spotify.
När O är hemma är det mest han som får sköta musikspelandet, han brukar jämka mellan sin smak och min. Men nu när jag är för mig själv, då kan jag riktigt nostalgisöka. Idag har jag lyssnat på Suzanne Vega, Alanis Morissette, Kent, Red Hot Chili Peppers och Skunk Anansie. Precis som i mellan- och högstadiet. Min smak har inte förändrats särskilt mycket sen dess och jag kommer fortfarande ihåg varenda textrad, så jag kan skråla med hur högt jag vill, för grann-Harald är på dagis.
Just because it feels good... (Storasyster M bör känna igen den textraden!).
Snart blir det träningsvardag igen
Jag har beställt gymkort på nätet och jag hoppas att det ligger och väntar på mig i hallen när jag kommer hem i kväll.
För nu bannemej ska det bli träna av för unga fröken Giertta!
Men försiktigt, försiktigt såklart. Lite cykel, lite styrka med egen kropp och så en eller två bollövningar. Hur låter det va? Ganska så tråkigt. Ganska så in i bomben tråkigt, faktiskt.
Men det är ett måste, för målet är att jag i sommar ska kunna spela tennis igen. Det målet har ingen läkare, naprapat eller kriopraktor satt åt mig eller ens godkänt. Det har jag kukkelurat ihop alldeles själv. Och är mäkta nöjd med, dessutom.
Och målet med målet, kanske ni undrar? Jo, att lära O spela så att vi kan knata ner till Kärrtorpshallen när det bränner till och bara stå och slå. O är inte helt införstådd i detta nya, men det lär han nog bli när jag börjar tragla serveteknik till frukosten om en månad eller två.
- Nä, låtsas att du kastar raketet. Och så hämtar du kraft långt ner på ryggen. Bollen ska träffas högt och lite framför kroppen. Och så avsluta. Akta baslinjen!!!
Som jag längtar!
För nu bannemej ska det bli träna av för unga fröken Giertta!
Men försiktigt, försiktigt såklart. Lite cykel, lite styrka med egen kropp och så en eller två bollövningar. Hur låter det va? Ganska så tråkigt. Ganska så in i bomben tråkigt, faktiskt.
Men det är ett måste, för målet är att jag i sommar ska kunna spela tennis igen. Det målet har ingen läkare, naprapat eller kriopraktor satt åt mig eller ens godkänt. Det har jag kukkelurat ihop alldeles själv. Och är mäkta nöjd med, dessutom.
Och målet med målet, kanske ni undrar? Jo, att lära O spela så att vi kan knata ner till Kärrtorpshallen när det bränner till och bara stå och slå. O är inte helt införstådd i detta nya, men det lär han nog bli när jag börjar tragla serveteknik till frukosten om en månad eller två.
- Nä, låtsas att du kastar raketet. Och så hämtar du kraft långt ner på ryggen. Bollen ska träffas högt och lite framför kroppen. Och så avsluta. Akta baslinjen!!!
Som jag längtar!
Morgontänk om vårblänk
Snöslask gör lätt människan till en riktig snöslusk.
Det är en flummig känsla att gå runt i snöyran och höra fågelsång, ett kvitter som låter som vår, men absolut inte betyder det.
Tweet tweet - smultron och harsyra. Klafs klafs - snömos i skorna och mössa som kliar.
Men OS är över och vad är ett tidigt vårtecken om inte det?
Oj vad jag ska göra mycket mysiga saker i vår. Planerar jag, precis som inför varje ny årstid. Har för mig att planerna för vintern också var i högform, men vad blev egentligen av? Jo, en resa bort från vintern. Mer? Nada.
Sverige har haft sitt näst bästa vinter-OS genom tiderna, det är helt fenomenalt. Om snön bara försvinner snart kan jag vara lycklig på riktiga grunder!
Det är en flummig känsla att gå runt i snöyran och höra fågelsång, ett kvitter som låter som vår, men absolut inte betyder det.
Tweet tweet - smultron och harsyra. Klafs klafs - snömos i skorna och mössa som kliar.
Men OS är över och vad är ett tidigt vårtecken om inte det?
Oj vad jag ska göra mycket mysiga saker i vår. Planerar jag, precis som inför varje ny årstid. Har för mig att planerna för vintern också var i högform, men vad blev egentligen av? Jo, en resa bort från vintern. Mer? Nada.
Sverige har haft sitt näst bästa vinter-OS genom tiderna, det är helt fenomenalt. Om snön bara försvinner snart kan jag vara lycklig på riktiga grunder!
