Skäll blev till kärlek

Under gårdagens mastodontprojekt med lägenheten och livet lyckades jag på något sätt dra på mig en förkylning.

Igår kväll kändes det som om någon gått loss med ett rivhjärn i strupen och nu sitter jag på jobbet och känner hur bomull och kaos tar över min hjärna.

Tjejen som O kompade i fredags heter Monica Perreira och hade en otrolig publikkontakt.

Hon är ursprungligen från Guinea Bissau, men bor i Paris.

Hennes kusin Mario bor i Sverige och det var på grund av honom som hon var här i helgen. Det första som hände henne när hon kom till Sverige för en vecka sen var att hon blev rånad. På allt. Plånbok, pass, rubbet.

Det andra som hände efter att hon landat i landet Lagom var att SD kom in i riksdagen.

Jag vågar inte ens tänka på vad hennes bild av vårt avlånga land är. I fredags stoppade hon bandet efter några låtar för att säga till publiken att nu får ni ta och börja dansa! Så det gjorde vi. I stället för stela, stolpande personer tryckta längst med väggarna förvandlades vi med hjälp av hennes musik till ett rum fyllt av kärlek.

Så kan det också gå till i vårt land. Men det ska satan att någon måste skälla på oss först!

Kommentarer
Postat av: chippe

Det var suveränt på Mosebacke, Monica hade som du skriver enorm publikkontakt, och jag tänkte att det var tur att vi var många från samma klan som lydde hennes råd, annars hade det nog blivit lite tråkigt trots allt...

2010-09-28 @ 11:44:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0