Morgonjoggblogg
Jag var inte riktigt uppe med tuppen i morse, mer med rådjuren. Kvart i sex skuttade jag ur sängen, snörade på mig joggingskorna och gav mig ut på skogsslingan som går förbi Söderbysjön.
Det kändes som regn i luften, men var helt torrt på marken, lite som att jag drack samtidigt som jag masade mig fram mina fem kilometer.
När jag röd som en tomat klev innanför dörren hade O börjat göra frukost till oss båda. Jag köpte färska spanska jordgubbar i söndags och har använt dem på morgongröten sen dess. Det är så gott att det borde vara förbjudet.
Skänkte sen en stilla tacksamhetstanke till min kropp. För ett halvår sen kunde jag inte springa alls. Nu kan jag jogga fem kilometer utan problem. Det är stort för mig och jag är så glad att jag inte har gått sönder än.
Tjohej!
