Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Pollen. Vilket jäkla hittepå. Varför liksom?

Min allergimedicin hjälper inte alls lika bra i år som den gjorde förra året, så i går var jag och köpte ögondroppar för att åtminstone lindra kliet lite.

Det var inte förrän jag stod inne på toaletten på jobbet med den lilla flaskan i högsta hugg som jag kom på hur svårt det är att droppa något i sitt eget öga. "Kanten på flaskan får inte under några omständigheter nudda ögonfransar eller öga" stod det i anvisningarna.

Okej. Så jag står och drar i det nedre ögonlocket med huvudet bakåtlutat och försöker mig på att fylla ögat med vätska. Dropp. Bredvid. Dropp igen. Under ögat.

Ska försöka en gång till. Märker att jag står och blundar. Känner mig dum. Försöker titta. Blundar igen.

Alltså, att det ligger så djupt rotat i mitt väsen att inte få saker i ögat att jag inte för mitt liv kan titta när jag ska ge mig själv medicin.

Dumma jag.

I morse droppade jag fem droppar nedanför höger öga och tre utanför på vänster innan jag fick in en ynka droppe. Och då kan jag säga, att de egentligen inte gick in. De hamnade i ögonfransarna och jag blinkade som en dåre för att få vätskan att rinna in på själva globen.

Idioti.