Lovisa Giertta – such a fortunate fool

Sitter och försöker klämma ut mig lite text. Satans vad trögt det går. Har satt upp en deadline för mig själv bara för att jag ska komma igång med mitt skrivande igen, men jag lyckas lura mig själv hela tiden. Som jag alltid gör när jag har bestämt att jag ska göra något som jag själv inte tror eller vet att jag kan.

Jag är inte så lättlurad som jag själv tror. Och det har aldrig varit så tydligt för mig hur mycket av ett hantverk skrivandet faktiskt är. Själv har jag inte rört vid det på åratal, känns det som. Min hoj är o-oljad och mina sågtänder trubbiga. Leran är slut och elden släckt för länge sen.

Nä. Det får bli middag som förhoppningsvis lyfter mitt ordförråd och fantasi till oanade höjder. Typ till rännstenen åtminstone. Kloakerna luktar för jävla illa.