Hej då-middag

En hej då-middag är aldrig rolig.

Aldrig aldrig.

Storasyster M hade lagat lasagne och blåbärspaj, storasyster K:s vackra hus luktade gudomligt när vi kraschlandade där efter jobbet. När det var dags för efterrätt var M försvunnen. Sjuåriga A och minstingen E satt snällt (jorå) på sina stolar och väntade på att bli serverade.

- Men mamma jag vill ha blåbärspaj nu faktiskt, sa A.
- Vi väntar på Maria, sa K.
- BlåbärsPAJ NU! sa E.
- Vi får vänta lite, sa vi allihopa.
- MEN....PAJ! sa E, ställde sig upp och gick.

Efter ett tag hör man utifrån tomten:
- M!!!!KOM HIT NUUU, ALLA VÄNTAR PÅ DIG JU! VI VILL HA PAJ NU NU NU, KOM HIIIIIIIT, VI VÄNTAR!!!!

Ja, så kan man också göra om man inte har något tålamod.

Ikväll åker M iväg igen. Tio dagar är fan ingenting, en fis i rymden, när man saknar någon varje dag. Fi fanken.


Kommentarer
Postat av: chippe

Usch ja. Fi fanken! Grät mpånga tårar när jag hejdå kramades. Är väldigt trött på att behöva gråta så mycket hela tiden för att man måste säga hejdå.

2011-08-16 @ 10:45:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0