Kröppän

Syster-yster är ju äntligen här. Hon har varit så efterlängtad att vi rycker och drar i henne hela bunten, stackarn, hon kommer vara tusen små bitar när hon ska på bröllop nästa vecka. Ja, värre grejer har de ju sett i London än en pussel-blondin.

Det var förfärligt jobbigt att träna idag. Låren kändes som deg, när jag gjorde sumoknäböj trodde jag att jag skulle falla ihop. Konstigt, jag borde ju vara pigg och go eftersom O tvingade mig att somna om i stället för att göra yoga i morse. Men av någon anledning är jag tröttare idag när jag sovit 1,5 timme längre än i går.

Min kropp vill inte ha sömn. Det gör den seg.
Min kropp vill inte ha vila. Det gör den lat.
Min kropp vill inte ha lugn. Det gör den uttråkad.

Ja, den lilla kroppen har sagt sitt.

Nu är det dags att jag gör mitt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0