Om min panik
Jag läste någonstans om en människa som inte kunde slappna av i ett rum när hon såg att det fanns saker som behövde göras. Därför hade hon skapat zoner där hon inte fick fixa, för att orka vara hemma liksom.
Och jag kände igen mig. Jag kan inte riktigt andas när jag går in i vår garderob till exempel. Jag klarar inte av att titta upp på hyllorna som dignar under osorterade kläder, stuvbitar och skräp. I stället rafsar jag snabbt åt mig en klänning och rusar ut. Och så agerar jag i samtliga våra rum.
Jag kan inte andas och inte slappna av, min hjärna registrerar precis allt som måste fixas. Helst för ett år sen. Allt som inte är bra, inte ser fint ut, som kan bli smartare, snyggare, mer perfekt.
Min hjärna stänger inte av. Den går på högvarv, runt runt runt. Sortera kläderna i klädkammaren städa städskåpet rensa badrummet fixa skafferiet häng upp tavlor ordna alla papper från högstadiet måla över hålen i väggen så att rätt tavlor kan sättas upp på rätt plats knipsa av de vissna bladen på pelargonerna damma under pianot släng alla gamla magasin under soffbordet rätta till den gigantiska vardagsrumsmattan under den tunga soffan så att den ligger i rät vinkel skrubba skåpsluckorna tapetsera om byrån i sovrummet köp och borra upp en hylla i köket se för fanken till så att det finns två arbetsplatser i arbetsrummet aaaaaa arbetsrummet (allmän paniktjut) släng gamla handdukar som vi ändå inte använder rensa ur alla garderober i hallen så att vi vet vad som finns i dem släng skor som inte används längre... och. Så. Vidare. I alla evighet, amen.
I går, när vi hade joggat till Söderbysjön, joggat tillbaka, stretchat och duschat fick jag totalpanik på kaoset i vårt hem (som jag mest tror finns i min hjärna). Jag ville bara riva ner allt på golvet, hämta jordens största grävskopa och be done with it. Tomt tomt tomt börja om fråna början med rena väggar och dammfria golvlister.
Då är O så bra. Han förstår att mitt behov av att ta alla tusen kliv exakt samtidigt, kan lugnas av att ta två små steg just nu. Så vi sorterade delar av klädkammaren. Samtidigt som vi tittade på den superba BBC-serien Wallander på TV4. Och drack ett miniglas rödvin och åt mörk choklad och yogurth med vaniljproteinpulver och blåbärsmüsli.
Vips kände jag mig lugnare. Lite mer ro i kroppen. Inte harmonisk direkt, men mer centrerad. Vid tiotiden var jag i för sig så trött att jag höll på att gå under eftersom jag går upp supertidigt för att hinna göra yoga, men jag var lugnare i magen och själen då än när jag halvkutade hem från jobbet för att HINNA GÖRA ALLT!
Jag behöver verkligen lära mig det. Att inte hetsa upp mig, inte stressa sönder mig själv. Då går man ju i tusen bitar till slut, och så blir det O:s uppgift att pussla ihop dem igen. Inte så snällt. Det ska bli mitt höstlöfte, att inte låta paniken ta över mig.
Aj fasiken vad svårt!
Och jag kände igen mig. Jag kan inte riktigt andas när jag går in i vår garderob till exempel. Jag klarar inte av att titta upp på hyllorna som dignar under osorterade kläder, stuvbitar och skräp. I stället rafsar jag snabbt åt mig en klänning och rusar ut. Och så agerar jag i samtliga våra rum.
Jag kan inte andas och inte slappna av, min hjärna registrerar precis allt som måste fixas. Helst för ett år sen. Allt som inte är bra, inte ser fint ut, som kan bli smartare, snyggare, mer perfekt.
Min hjärna stänger inte av. Den går på högvarv, runt runt runt. Sortera kläderna i klädkammaren städa städskåpet rensa badrummet fixa skafferiet häng upp tavlor ordna alla papper från högstadiet måla över hålen i väggen så att rätt tavlor kan sättas upp på rätt plats knipsa av de vissna bladen på pelargonerna damma under pianot släng alla gamla magasin under soffbordet rätta till den gigantiska vardagsrumsmattan under den tunga soffan så att den ligger i rät vinkel skrubba skåpsluckorna tapetsera om byrån i sovrummet köp och borra upp en hylla i köket se för fanken till så att det finns två arbetsplatser i arbetsrummet aaaaaa arbetsrummet (allmän paniktjut) släng gamla handdukar som vi ändå inte använder rensa ur alla garderober i hallen så att vi vet vad som finns i dem släng skor som inte används längre... och. Så. Vidare. I alla evighet, amen.
I går, när vi hade joggat till Söderbysjön, joggat tillbaka, stretchat och duschat fick jag totalpanik på kaoset i vårt hem (som jag mest tror finns i min hjärna). Jag ville bara riva ner allt på golvet, hämta jordens största grävskopa och be done with it. Tomt tomt tomt börja om fråna början med rena väggar och dammfria golvlister.
Då är O så bra. Han förstår att mitt behov av att ta alla tusen kliv exakt samtidigt, kan lugnas av att ta två små steg just nu. Så vi sorterade delar av klädkammaren. Samtidigt som vi tittade på den superba BBC-serien Wallander på TV4. Och drack ett miniglas rödvin och åt mörk choklad och yogurth med vaniljproteinpulver och blåbärsmüsli.
Vips kände jag mig lugnare. Lite mer ro i kroppen. Inte harmonisk direkt, men mer centrerad. Vid tiotiden var jag i för sig så trött att jag höll på att gå under eftersom jag går upp supertidigt för att hinna göra yoga, men jag var lugnare i magen och själen då än när jag halvkutade hem från jobbet för att HINNA GÖRA ALLT!
Jag behöver verkligen lära mig det. Att inte hetsa upp mig, inte stressa sönder mig själv. Då går man ju i tusen bitar till slut, och så blir det O:s uppgift att pussla ihop dem igen. Inte så snällt. Det ska bli mitt höstlöfte, att inte låta paniken ta över mig.
Aj fasiken vad svårt!
Kommentarer
Postat av: Chippe
bra O!!
Trackback
