Gusten och Milla
Det var helt sagolikt att göra yoga på Milla i morse. Hon är tunnare än Gusten. Men härlig ändå.
Lite som skillnaden mellan min farmor och mormor. Om jag fick välja, så satt jag helst i farmors knä. Inte för att vi alltid hade mest att prata om, men hon var så mysigt mjuk. Hennes lår var perfekta sittdynor och hennes mage och byst som ett varmt bolster (jo, jag skrev BOLSTER) att luta sig mot. Mormor sa skojiga saker, men hon var så hård och knotig. Vass under gumpen min.
Lite så kanske det är med Gusten och Milla. Att jag utvecklas mest på Milla, men ibland måste jag köra på Gusten helt enkelt för att det är så skönt.
Och ni som tycker att jag är konstig för att jag pratar om mina yogamattor som om de vore människor: Var vänliga att lämna denna blogg nu. För så här kommer det fortsätta.
I evigheters evighet!
Lite som skillnaden mellan min farmor och mormor. Om jag fick välja, så satt jag helst i farmors knä. Inte för att vi alltid hade mest att prata om, men hon var så mysigt mjuk. Hennes lår var perfekta sittdynor och hennes mage och byst som ett varmt bolster (jo, jag skrev BOLSTER) att luta sig mot. Mormor sa skojiga saker, men hon var så hård och knotig. Vass under gumpen min.
Lite så kanske det är med Gusten och Milla. Att jag utvecklas mest på Milla, men ibland måste jag köra på Gusten helt enkelt för att det är så skönt.
Och ni som tycker att jag är konstig för att jag pratar om mina yogamattor som om de vore människor: Var vänliga att lämna denna blogg nu. För så här kommer det fortsätta.
I evigheters evighet!
Kommentarer
Trackback
