Synd-en
Det var en gång en flicka som hette Lovisa.
Lovisa var väldigt duktig på att tänka och det var något hon sysselsatte sig med varenda dag, från morgon till kväll.
När Lovisa inte tänkte, så pratade hon. Ibland frågade någon Lovisa vad hon ville göra med allt det där hon tänkt på. Ofta kunde Lovisa inte svara på det, hon var för upptagen med att tänka på annat.
Ibland frågade någon om hon skulle göra allt det där hon pratade om. Ofta visste Lovisa inte vad hon skulle säga då.
Så kom det en tid, vi kan kalla den julen, som är som en slags skiljelinje mellan "allt man tänkt man vill göra" och "allt som jag faktiskt har gjort/ska göra" och det stod klart för Lovisa att något inte stod rätt till.
För när alla runtomkring henne verkade veta vad de ville, satt hon på en kall redaktion i radiohuset och kände sig vilsen.
"Vad ska det egentligen bli av mig" tänkte hon för sig själv samtidigt som hon letade igenom sverigesradio.se/radiosporten efter bortlömda g:n eftersom tangentbordet hon jobbade vid var trasigt.
Men hur mycket hon än lyssnade efter ett svar, kom det inget.
För det är en sådan fråga som sällan har något svar.
Synd, tänker ni nu.
Och det har ni rätt i.
Synd som bara fan.
Lovisa var väldigt duktig på att tänka och det var något hon sysselsatte sig med varenda dag, från morgon till kväll.
När Lovisa inte tänkte, så pratade hon. Ibland frågade någon Lovisa vad hon ville göra med allt det där hon tänkt på. Ofta kunde Lovisa inte svara på det, hon var för upptagen med att tänka på annat.
Ibland frågade någon om hon skulle göra allt det där hon pratade om. Ofta visste Lovisa inte vad hon skulle säga då.
Så kom det en tid, vi kan kalla den julen, som är som en slags skiljelinje mellan "allt man tänkt man vill göra" och "allt som jag faktiskt har gjort/ska göra" och det stod klart för Lovisa att något inte stod rätt till.
För när alla runtomkring henne verkade veta vad de ville, satt hon på en kall redaktion i radiohuset och kände sig vilsen.
"Vad ska det egentligen bli av mig" tänkte hon för sig själv samtidigt som hon letade igenom sverigesradio.se/radiosporten efter bortlömda g:n eftersom tangentbordet hon jobbade vid var trasigt.
Men hur mycket hon än lyssnade efter ett svar, kom det inget.
För det är en sådan fråga som sällan har något svar.
Synd, tänker ni nu.
Och det har ni rätt i.
Synd som bara fan.
Kommentarer
Trackback
